Jag pendlar ganska mycket mellan lyckorus och frustration just nu. Fast ändå känns det som att jag vandrar omkring i någon slags dimma.
Jag vet inte riktigt vad jag försöker säga.
Mycket jobb just nu. Mycket som händer i samband med jobbet. Lite nytt jobb på g också.
Jag sover lite för lite. Hostar lite fortfarande. Tänker som vanligt alldeles för mycket.
Jag undrar varför jag tillåter mig själv att fundera så mycket som jag gör. Varför jag inte bara kan säga till mig själv att lägga av.
Inget blir bättre av det, det vet jag så väl.
Och egentligen vet jag väl vad jag tycker och tänker.
Egentligen borde det vara enkelt.
Fast jag vet egentligen ingenting alls.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är verkligen frustrerande när man inte kan sluta tänka. Ibland går det men ibland gör det inte det. Det är som att hjärnan VILL tänka på det. Usch. Hoppas du klarar dig fint. Ett tips är att hålla dig sysselsatt, hjärnan får annat att tänka på då. Funkar för mig :)
du e så bra :)
Skicka en kommentar