I don't like the things you don't say

Jag är trött.
Inte fruktansvärt trött. Inte som jag var i lördags kväll, efter att ha jobbat 47 timmar på en vecka.
Bara lite lagom trött, sådär som man kan vara en helt vanlig onsdagskväll.
Eller så.

Denna vecka är lugnare än förra var. Det gillar jag. Får sova lite längre imorgon och på fredag. Vilket gör att jag orkar vara vaken längre.. ehm..


Kidsen (eller vilken ålderskategori de nu tillhör..) håller på att bråka massor där jag bor. Upplopp, kallar DN det. 9 stycken har visst gripits. Igårkväll försökte de välta en lyktstolpe. Och det var massa rök vid tunnelbanespärrarna. Och poliser.
Idag när jag kom hem var alla glasdörrar vid tunnelbanan krossade. Och poliser igen.

Annars gillar jag min förort. Det är fint här, mycket natur. Just nu är det riktigt höstfint.
Och i mitt hus/på min gård är det inga som välter lyktstolpar eller krossar rutor.
Bara barn som spelar (?) piano mitt i natten och någon som varje måndag klockan 10 spelar någon slags housig aerobic-musik med tillhörande instruktioner, jättehögt.


Jag tycker faktiskt att det börjar bli lite för kallt ute nu. Man luras liksom att tro att det ska vara lite varmt bara för att solen skiner.
Men nej, det är kallt. Iskallt.



Det här med att hålla fast vid beslut...

..försöka går ju. Men jag vet verkligen inte hur jag ska lyckas den här gången.
För det jag bestämt mig för, eller skulle vilja bestämma mig för på ett sätt, det vill jag inte alls bestämma mig för. Egentligen. Innerst inne.
Så det kommer nog inte gå så bra. Det har liksom redan misslyckats rätt rejält.
Fast det gör ingenting, för jag vill ju ändå inte. Jag har ju egentligen inte bestämt mig för det jag intalat mig själv att jag bestämt mig för. Utan raka motsatsen.
Jag är inte så bra på att lura mig själv. Jag är alldeles för ärlig för det.