Here Comes the Sun

En förvånande vändning ägde rum, och nu är jag lycklig igen.
Den här gången känns det som att det är ännu mer på riktigt.


Och våren har bestämt sig för att stanna!
Det är härligt att bo såhär när det börjar bli varmare ute.
Grillkvällar med gitarrspelande, kanotpaddling, fotbollskickning på gräset, glass, lunch utanför matsalen, kvällspromenader i skogen by the sunset, etc etc.

Och skolan känns inte så jobbig längre.
Jag känner att jag har kontroll över det mesta, jag kommer fixa det ganska bra tror jag.

Is it over now?

Nu är det faktiskt vår, och det är på riktigt.
Det känns som en lättnad.
Det är otroligt vilken lyx jag har, som bor på en ö i Mälaren.
Vatten, skog, landsbygd... kan det bli bättre?
Och kan det bli vackrare, framför allt såhär på våren?


Jag gör allt för att försöka vara positiv just nu.
Trots ihållande huvudvärk, prestationsångest och förkyldning.
Trots en väldigt jobbig specifik sak,
trots att jag aldrig har någon energi nu för tiden.


Sanna var och hälsade på i helgen, det var kul och bra.
Hon får mig alltid att må bättre, bara genom att lyssna och ge sina kloka råd.


Och det är vår nu.
Det gör allt lite lättare...

Leave it to me as I find a way to be

Detta har visat sig vara myckt knepigare än jag någonsin kunnat föreställa mig.
Jag har aldrig upplevt något sådant här förut.
Det påverkar allt, jag tror jag håller på att bli knäpp.

Fast egentligen kanske det är helt normalt.

Men det är svårt att veta hur saker egentligen är. Om man uppfattat allt rätt, eller om det åter igen bara är massa feltolkningar och missuppfattningar...

Usch, jag vill inte skriva om det här egentligen.


Våren stack sin väg igen, och nu är det kallt, kallt kallt.
Jag känner mig illa till mods. Det är svårt att vara positiv och glad när man är förrvirrad och våren vägrar komma. Och jag är måttligt road av att plugga just nu. Är så otroligt trött på allt som har med skola och plugg att göra.

Jag är trött på Sverige också, jag vill ut och resa. Långt bort.

Take a step and come on out of the shade

Vår!
Jag tror det är på riktigt den här gången.

Jag är ändå inte jätteglad. Känner mig trött, på en hel del saker.
Man lär sig mycket om hur olika människor fungerar när man bor så här. Man kommer väldigt nära inpå varandra, på gott och ont..

Jag har svårt att förstå folk som går och är irriterade eller sura på någon, utan att ta upp det med personen i fråga. Folk som hela tiden antyder att något är fel, men som inte vill prata om det.
Det blir så tröttsamt i längden.

Om jag är irriterad eller sur på någon brukar jag försöka reda ut det så fort som möjligt. Om det gäller någon jag umgås med, alltså. Jag tycker inte om att vara ovän med folk.

Men jag ska försöka låta bli att bli påverkad den här gången. Det är inte mitt problem, egentligen. Jag behöver inte bry mig.


Det är inte speciellt mycket kvar av terminen nu. Det känns konstigt, och lite ångestladdat.
Kommer sakna Kaggen när jag slutat.