Faithful friends who are dear to us, will be near to us once more

Jag är i skrivande stund åter hos mina föräldrar i deras lilla hus på Östgötaslätten. Som alltid vid den här tiden är det otroligt julfint här; mamma har verkligen öga för hur man bäst skapar julstämning genom diverse dekorationer. Om en stund kommer hela familjen ha samlats för att äta julkorv (i mitt fall, läs: sojakorv), rödkål och mammas hemlagade potatismos. Snön lyser med sin frånvaro, men det har utlovats potentiellt snöfall till julafton, vilket jag tror stenhårt på. Flera julklappar är inslagna, och julkola och knäck ska snart tillverkas.

Jag älskar julen. Det är nog utan tvekan min favorithögtid. Det är något med julen som får mig att verkligen känna mig som hemma, oavsett var jag befinner mig, så länge familjen är där med mig.

Det här med att känna sig hemma har de senaste åren varit ganska ovanligt för mig. Eller, ombytligt kanske jag ska säga. Jag har flyttat lite hit och dit, mina föräldrar flyttade från det som varit mitt hem i 16 år samtidigt som jag styrde mina steg mot Huvudstaden. Första året där kände jag mig inte helt och hållet hemma i huset där jag bodde, men det funkade. Denna termin har jag kännt mig väldigt hemma i LP-villan, men nu måste jag lämna detta fina lilla hus. Då är det skönt att jag, trots att jag egentligen aldrig bott här där mamma och pappa bor nu, känner mig väldigt mycket som hemma här.


Jag har insett att jag den senaste tiden varit väldigt dålig på att höra av mig till gamla vänner och bekanta. Jag hade tänkt försöka göra bättring nu, och tänkte att en julhälsning nog är en bra början på detta. Det är dock lite för sent att skicka iväg brev eller kort med avsikten att folk ska få dem till julafton, så det får bli en nyårshälsning istället.

For me it begins at the end of the road

Det var det.
Imorgon är min tid på Kaggeholm officiellt över.
Känns otroligt konstigt.


Men det känns bra. Det gör det faktiskt.
Behöver nog komma här ifrån.
Fast det känns väldigt osäkert att lämna det här, när jag inte vet vad jag ska göra sen.
Hade jag haft framtiden ordnad hade det känts lättare att åka här ifrån.

Men men, det ordnar sig väl. Hoppas jag.
Känns hur som helst bra att jag ska börja leva i "verkligheten" nu. Haha.

Imorgon blir det sista riktiga kvällen på Kaggen, med LP-häng - "Christmas edition".
Känns bra att alla inte kommer åka hem direkt efter avslutningen, då blir det inte riktigt lika jobbigt känslomässigt att flytta här ifrån.

I need just a little more time

Jag har drabbats av skrivkramp, tror jag. Kan inte få fram ett ord till att skriva om Bob Dylan, sista uppgiften jag har kvar i Svenska B. Det står helt stilla i huvudet.

Men hur svårt kan det vara egentligen? Det ska ju handla om Dylan. Dylan!
Det borde väcka massor av inspiration och motivation hos mig.

Istället drabbas jag av prestationsångest och vet inte hur jag ska formulera mig. Vad jag ska ta med, vad jag ska utelämna. Vilka texter jag ska välja att citera, vilken era i hans liv jag ska fokusera på.
Kanske sätter jag för höga krav på mig själv. Kanske borde jag inte ta det på sånt blodigt allvar, det är ju bara en liten författarpresentation som bara kommer läsas av min lärare.

Men det känns som att jag tagit mig vatten över huvudet, eller i alla fall sakta men säkert sjunkit under ytan när det gäller denna uppgift. Tiden håller på att ta slut, jag borde ha börjat skriva för länge sedan. Jag borde insett att det inte var någon lätt uppgift, att alla olika perioder i Dylans liv skulle vara svåra att redogöra för i en så pass kort text. Jag känner nu nästan att jag hellre än detta skulle skriva en recension av Tarantula.

Det är frustrerande att jag fastnat, för jag vill bli klar så fort som möjligt. Så att jag får tid över till att vara social mina sista dagar på Kaggeholm. Vill inte sitta och plugga då. Vill umgås med mina vänner så mycket jag bara kan. För det lär dröja ett tag innan jag träffar dem igen, när jag väl slutat.
Vet ju ännu inte vad jag kommer göra och var jag kommer befinna mig efter nyår. Spännande? Jag skulle nog mer kalla det skrämmande.

Men det löser sig väl tids nog. Jag kan ju inte stanna på Kaggen bara för att jag inte vet vad jag ska göra istället.
Man måste väl gå vidare. Ja, jag antar det.

Sooner or later, one of us must know

Mindre än en vecka kvar nu. Känns fruktansvärt.
Jag vill verkligen inte flytta härifrån.

Kommer sakna allting så otroligt mycket.
Ett och ett halvt år, det känns som en ganska lång period. Men jag skulle gärna vara kvar här ett tag till. Känns som att alla utom jag ska gå kvar i vår. Alla jag umgås med mycket..

Jag hoppas verkligen att jag får tag på någonstans att bo, och något att göra, i stan. Skulle kännas riktigt tråkigt att lämna Stockholm. Det går inte, jag måste bli kvar.


Jag såg Hoffmaestro & Chraa igår, och de var lika bra som vanligt :) Man vet alltid att man kommer få grymt kul när man ska på konsert med dem, det går liksom inte att stå stilla, att inte dansa. De har så mycket glädje och sån energi som smittar av sig på alla i publiken så fort de kommer upp på scen. Helt fantastiskt! :)


Jag har fått för mig att jag ska färga håret - ljust. Nån rödaktig, blond nyans, typ. Är lite trött på min nuvarande färg. Och det var riktigt länge sedan jag hade ljust hår. Kan ju bli kul.

Tror en ny Sarah McLachlan-period är på gång. Känns som att det finns mycket i mitt liv just nu som hennes låtar är ett perfekt soundtrack till..

Finge jag se med dina ögon, hur allting hör ihop..

Min hals mår ganska bra nu.
Men jag är jättetrött, och jag har jättemycket att göra. Fick deadlinen för min Historia B-uppsats uppskjuten några dagar, vilket känns bra, men jag har ändå alldeles för mycket att göra på alldeles för kort tid.
Men jag antar att jag faktiskt har mig själv att skylla..


Jag var på besök på 70-talet i lördags. Dungen spelade på Hornstull Strand, och det var helt fantastiskt. Psykedelisk folk-proggrock med tvärflöjt och tamburin, spelad av ett gäng långhåriga grabbar. Kan det bli bättre..? ;)


Jag ser väldigt mycket fram emot att åka till mina föräldrar och fira jul med familjen. Jag är smått livrädd för vad som händer efter nyår, men i jul vet jag i alla fall var jag kommer befinna mig, och det känns som en trygghet.

Mina känslor inför att flytta från Kaggen ändras från dag till dag. Idag känns det ganska ok, som att jag kanske ändå är färdig här, inte bara studiemässigt, utan även känslomässigt.
Behöver ta nästa steg, liksom. Börja jobba och tjäna ihop lite pengar. Skaffa mer eller mindre eget boende. Bli ännu lite mer självständig.


Måste slänga in ett litet skivtips också:
Bon Iver's "For Emma, Forever Ago" från 2007 är något av det bästa jag hört på länge. Lyssna!

My Shoes Need To Move

Ska jag vara helt ärlig så skrämmer framtiden mig.
Jag har ingen aning om vad jag ska göra efter nyår, och jag har inte direkt tid att ta tag i det nu. De närmaste veckorna har jag väldigt, väldigt mycket plugg som måste slutföras. Det ger mig knappt någon tid över till att göra något annat.

De senast dagarna har jag haft väldigt ont i halsen, är rädd att det kanske är något alvarligt. Det gör ont när jag sväljer, och jag är jättetrött hela tiden... Köpte Strepsils och c-vitamintabletter idag, och massa frukt. Jag har verkligen inte tid att bli sjuk. Och jag ska på konsert med Stina på lördag, ska se Dungen. Då måste jag vara frisk. Får ta och proppa i mig Strepsils, Panodil och massa nyttigheter helt enkelt.


Jag blir ledsen när jag tänker på att lämna Kaggen. Känns inte alls kul att lämna alla vänner, och alla som jag precis börjat lära känna.. Och jag trivs (som sagt) otroligt bra i mitt hus..
Samtidigt ser jag fram emot att flytta in någon annan stans, och börja jobba. Om jag nu får tag på någon stans att flytta in och någon stans att jobba..

Skulle vara skönt att kunna hoppa över något år sådär, in i framtiden, och bara ha jobb och lägenhet fixat helt plötsligt. Fast då hade det ju inte varit någon utmaning, och det sägs ju att man behöver sådana ibland, för att växa som person.


Ska se Hoffmaestro & Chraa igen snart, med Ida, Ylse, Robin och Linus. Det blir fjärde gången för mig :)

Wind Of Change

Det har känts som att det borde vara dags nu ett bra tag.
Dags för några nya rader här.

Nästan en hel termin har passerat sedan sist, och jag har fått höra från olika håll att jag minsann borde ta och uppdatera.
Och det tänker jag göra nu.

Det är vinter och snö, helt fantastiskt!
Snön kom helt plötsligt i förrgår, och bestämde sig för att stanna kvar. Alla boende i mitt hus blev överlyckliga och började planera inför stundande advent. Vi ska skaffa gran, baka pepparkakor och saffransbullar, koka knäck etc. Känns som att december månad kommer bli rikitgt riktigt bra.

När jag tänker tillbaka på för ett år sedan känns det inte riktigt som att jag då gick på samma skola. Så mycket har förändrats sedan dess, nya människor, nya vänner, nytt hus..
Förra läsåret var bra, men denna termin har varit ännu bättre. Stämningen på skolan är så skön, så mycket softa och roliga människor har börjat.
Nu börjar terminen gå mot sitt slut, och det känns vemodigt. Riktigt vemodigt.
För jag kommer antagligen sluta nu till jul, eftersom jag då kommer vara klar med alla kurser jag behöver ha behörighet i.
Jag vill inte sluta! Jag vill inte lämna LP-villan, med alla fantastiska kvällar med "LP-häng" i fantastiska människors sällskap. Det är ju mitt hem, inte vill jag flytta därifrån..

Men jag antar att man ska sluta när allt är som bäst. Vem vet hur vårterminen kommer se ut, kanske den inte blir alls lika rolig. Kanske är det bäst att jag flyttar härifrån, med möjligheten att kunna komma ut och hälsa på när jag vill. För det är ju Stockholm som gäller, och endast Stockholm. Jag vill inte bo någon annan stans, i nuläget.
Och mina vänner stannar ju antingen på Kaggen eller i Stockholm, de flesta i alla fall.

Jag fyllde förresten 21 för ca en vecka sedan. Det var en av de bästa födelsedagarna på länge. Hela matsalen sjöng för mig på lunchen, och på kvällen kom det en massa folk ner till oss för att äta tacos och fira mig. Fick till och med lite presenter!
Jag blev verkligen glad över att så många verkligen ville fira min födelsedag. Det är vid sådana tillfällen man märker att man faktiskt är uppskattad av sina vänner, att man faktiskt betyder något för dem.

Ja, jag kommer allt sakna Kaggen när min tid här är över..

It's a party, and you're invited

För en stund verkade det som en omöjlighet att ta sig från Linköping C till Stockholm C denna vecka, utan att få betala massor eller åka tåg/buss under jättemycket längre tid än vanligt. Men sen kunde jag helt plötsligt slappna av, för jag insåg att jag hade 230:- till godo på grund av en tidigare försening, vilket gav mig en x2000-biljett med sittplats upp ikväll för endast 139 kr, billigare än både SistaMinuten och Tradera.
Så nu är jag glad igen.

Jag ska på kräftskiva i Vallentuna imorgon. Jag tror att jag kanske varit på en sådan förut, när jag var ganska mycket yngre.
Jag tycker inte om kräftor. Men kul kommer det nog bli ändå, fast jag känner inte de som håller i partyt. Spännande.

På söndag flyttar jag tillbaks ut på ön, något som känns som veckans höjdpunkt, faktiskt.
Ska bli kul att träffa folket igen, och se vilka de nya är för några.

Nemi är helt klart bäst. Alltid.

All Summer Long

Jag har haft en bra sommar.
En riktigt bra sommar, till och med.
Trots vissa händelser, som jag när de inträffade såg som motgångar (nu ser jag det mer som något som var tvunget att hända ändå, förr eller senare), trots att jag inte varit utomlands en enda gång och att vädret inte alltid varit det bästa.
Min sommar 2008 har ändå varit en av de bästa.

Jag var i Skåne i veckan. Hade fem väldigt trevliga dagar där; träffade mina närmaste vänner där och massa annat kul folk, sådana jag träffat förut och sådana jag aldrig hört talas om. Det var väldigt kul.


Det är nu ganska exakt en vecka kvar till skolan börjar igen. Och det är med blandade känslor jag börjar planera och fixa allt det där som jag måste planera och fixa innan jag kan flytta upp igen.
Jag ser fram emot kommande höst väldigt mycket. Känns som att jag kommer göra mycket kul, och träffa väldigt många trevliga människor.
Men sen finns det vissa saker som gör mig nervös och lite osäker, det här med jobb t ex. Vad som händer efter jul, för min del. Har ingen som helst aning i nuläget. Det och lite andra grejer gör att jag oroar mig lite väl mycket för framtiden ibland. Fast, skulle man fråga mina vänner om detta skulle de antagligen säga att jag oroar mig alldeles för lite för min framtid. Allt är väl relativt.

Jag börjar trots allt längta tillbaka till Kaggen nu. Även fast vissa av de saker som den sista tiden gjort mig nervös har väldigt mycket med Kaggen att göra, ska det bli kul att flytta in i LP-villan (förhoppningsvis) om en vecka.

Rock 'N' Roll Music

På Stockholms Filmfestivals Sommarbio i Tantolunden visades Ung Rebell med James Dean från 1955 på fredagskvällen. Temat för kvällen var således 50-tal, och jag och systrarna klädde oss Rockabilly, och väl där posade vi framför snygga veteranbilar.


På hemsidan blev sedan jag och Ida "kändisar"..! ;)

Titta här!

All these people that you mention; Yes, I know them, they're quite lame

Jag är åter i Stockholm, och det känns som vanligt så bra det bara kan kännas.

Har haft en otroligt kul "långhelg" med ett gäng vänner från Kaggen, jättekul att träffa er igen!

Denna vecka är fullspäckad med roliga saker; utomhusbio, gratiskonsert med Hoffmaestro & Chraa mfl, och förhoppningsvis massa sol och allt annat som tillhör när det är sommar i Stockholm.

Efter det beger jag mig till Skåne, något jag faktiskt ser fram emot mycket, tack vare Sanna, Lina och Pernilla. Hade det inte varit för dem hade jag väl knappast ens tänkt tanken att lämna Stockholm för Skåne ;)

Det börjar närma sig 1 september nu. Och jag ser väldigt mycket fram emot att börja skolan igen. Dels för att jag kommer att träffa vännerna oftare igen, men också på grund av att det kommer massa nya människor, och det kommer bli så fruktansvärt skönt att lära känna lite nytt folk. Har tröttnat hyfsat mycket på vissa gamla personer, faktiskt.

Ser fram emot att få inreda mitt nya rum också, speciellt eftersom jag just nu längtar otroligt mycket efter en egen lägenhet..

Den kommande hösten kommer bli grymt bra, jag känner det på mig. Lina flyttar upp, vilket är hur kul som helst, och det verkar som att Caroline också styrt sina steg mor Huvudstaden.

Det kommer nog bli en väldigt social höst, och det är alltid kul :)

Dessutom känns det där som ett avslutat kapitel nu. Har fått ett avslut tillslut, känns det som, och det känns hur bra som helst. Nu ser jag bara framåt på det området, och det känns bra att jag är fri nu. Haha.

Have you ever wanted to run away, far from every one?

Usch, jag blir så förvirrad av att tänka på allt som hänt det senaste halvåret, och sedan vad som hänt de senaste veckorna.
Och jag vet verkligen inte alls hur det kommer bli i framtiden.

Har känt mig så stark och självständig på sista tiden, men nu känner jag mig bara rädd och svag. Och trött.
På grund av en enda fråga... ett enda missförstånd, som jag ser det.
Vad folk än säger så stämmer det inte. Det finns en förklaring, och det vet personen i fråga om, egentligen..


Åh, jag är så trött på missförstånd och förutfattade meningar.
Så fruktansvärt trött på rykten och folk som tror på allt de hör utan att kolla upp om det verkligen stämmer.

Varför är människor sådana?

These Friends Of Mine

Riktiga vänner är sällsynta.
Man kan ha hur många kompisar, bekanta, polare (eller vad nu man väljer att kalla dem) som helst, men de där riktigt bra vännerna har jag i alla fall inte så många av.


De där personer som vet precis vem man är och accepterar det.
De som verkligen lyssnar när man behöver prata av sig.
De som ställer upp villkorslöst när man behöver dem.

Som accepterar att man kanske inte alltid orkar eller vill hänga med på allt som händer, de som inte blir sura när man tackar nej till att hitta på något, och inte tar det personligt.

De som känner en så väl att de vet precis vad man tänker eller känner bara genom att se på en.

Som man kan skratta sig igenom en hel dag med, utan att riktigt veta vad det är man egentligen skrattar åt.

Som man kan vara ifrån en längre period utan jättemycket kontakt, och sedan knappt märker att man varit ifrån när man träffas igen.



Det finns några stycken sådana människor i mitt liv, och utan er hade jag inte klarat en dag tror jag.
Tack!

You got the best of me, oh, can't you see?

Ikväll är jag otroligt låg.

Känner mig ensam, och tänker för mycket för mitt eget bästa.

4 veckor ikväll.

Jag har klarat det förvånansvärt bra, men jag oroas av tanken att det kanske kommer kännas värre om ca en månad, tillbaka där ute...

Jag vågar knappt lita på någonting jag känner just nu.

Det enda jag vet med säkerhet är att jag inte kommer gå tillbaka; det finns inte, det är ett avslutat kapitel.

Men känslorna finns fortfarande där, om än mindre påtagliga och precisa.

En sak som plötsligt hänt påverkar mig mer än jag vill.

Inte så konstigt, egentligen.

Men det känns jobbigt att det händer nu, för jag kan inte riktigt förhålla mig till det...

Jag sitter ensam ute i en liten by på landet, långt ifrån kära Stockholm, långt ifrån alla jag känner.

Migrän i förrgår, åska idag.

Inte mycket inspiration till att göra allt det jag tänkt göra.

Men jag läser böcker, och jag solar, så lite(!) får jag ändå gjort..

Jag undrar verkligen hur hösten kommer bli. Inte alls som jag trodde i våras, det är så säkert.

I wanna see mountains again

För exakt ett år sedan befann jag mig ute i Europa, närmare bestämt Paris.
Paris.
Åh vad jag vill tillbaka dit, snart, så fort som möjligt.

Tågluffen var verkligen något av det bästa jag någonsin gjort. Alla vackra platser som jag aldrig sett förut, alla vackra språk, olika kulturer och människor.
Om jag någon gång lyckas skramla ihop tillräckligt med pengar igen så är det en självklarhet att jag måste ge mig ut på Europas järnvägar igen.

Prag.
Vilken stad, vilken otroligt fantastisk och vacker stad.
Dit kan man åka även om man inte har så mycket pengar. Det är billigt att leva i Prag (om man är svensk, vill säga..), och nu ska RyanAir börja flyga dit. Egentligen är jag emot den mesta flygtraffiken med tanke på miljön, men jag flyger aldrig annars. Sist jag flög var jag nog ca 16 år, tror jag.
Och jag åker alltid tåg eller buss inrikes (försöker jag rättfärdiga mig själv nu? Ja, kanske det).
Hur som helst, inom den närmaste framtiden kommer jag med största sannorlikhet bege mig ut på en liten resa till Prag. (Ååh, ja det måste bli av.)

Rom, Albertville, Vernazza, Salzburg... jag skulle vilja åka ett år tillbaka i tiden och uppleva allt igen. Sen kunde jag åka tillbaka till nutiden igen.


Jag undrar om jag någonsin kommer ha råd att resa längre bort, typ Transsibiriska järnvägen, Östasien, eller Sydamerika. Eller bila genom USA, eller Storbritannien...


I nuläget har jag bara en liten resa till Skåne inbokad. Haha.
Men det kommer nog bli ganska trevligt det med. Ska bli fruktansvärt kul att träffa hela den "innersta kretsen" igen. Fantastiskt att vi faktiskt kommer vara på samma ställe samtidigt, alla 4! :)

Girl lose your blues and just laugh at life, and then seize the day

Jag är jättetrött, jag borde gå och lägga mig.

Jag håller på att bli riktigt brun. Gör knappt något annat än solar om dagarna.

Jo, jag har börjat springa också. Haha. Har fått ganska roliga reaktioner på detta hittills.

Har pratat om det i ett halvår snart, att jag "måste ta tag i min kondition.."

Känns bra att jag tagit tag i det nu.

Läser gör jag också. Kommer nog hinna läsa ut många böcker innan sommaren är slut.

Äh, nu känner jag att detta håller på att bli en sånt där tråkigt inlägg, som inte har någon direkt substans.

Inte för att jag brukar skriva om så väldigt mycket som skulle kunna vara intressant för allmänheten, men ändå.

Jag är för trött och för tom i huvudet just nu för att kunna skriva något vettigt.

Pratade med lite folk från min klass idag, det var kul. Saknar dem.

Mamma och pappa åker till Skåne imorgon, jag stannar här och vattnar deras blommor.

Let It Die

Det gör mig ont att höra när en nära vän känner sig illa behandlad.
Jag blir arg och skulle ge de skyldiga en rejäl utskällning, om jag fick tillfälle.


Jag har dragit mig tillbaka ett tag, är hos mina föräldrar ute på landet. Jag får några gånger om året sådana perioder, då jag helst bara vill vara ensam. Då jag tar hand om mig själv, tänker massor, får massa bra saker gjorda och bara tar det lugnt.
Behöver det, för min själsfrids skull. Typ.


Sommaren har hittills varit väldigt bra, trots att den verkligen inte blev som jag trott.
Stockholm, Dalarna, Östgötaslätten och så småningom en sväng till Skåne.
Inte helt fel.

När det är fest så stampar vi takten, då klagar våra grannar

Jag är osocial just nu.
Mot nästan alla utom min familj.
Det kommer hålla i sig någon vecka till kanske, sen kommer jag vara social igen.
Tror jag.

Jag tycker om ensamhet ibland.


Aktuell plats: Stockholm, fast just nu Fornåsa
Aktuell händelse: Sommar i Stockholm, pappa 60 år, Hoffmaestro & Chraa 16/8
Aktuell låt: "Friday I'm in love" - the Cure
Aktuella klädesplagg: Kjol/slitna jeans, kofta, sjal
Aktuella skor: Flipflop vs. svarta ballerinaskor
Aktuellt hår: Kort, brunt
Aktuella favoritprylar: Gitarren, mp3:n
Aktuell bok: "Godnatt Mr. Tom" - Michelle Magorian
Aktuellt tv-program: Flight of the Concords
Aktuell film på bio: "the Dark Knight"
Aktuell film på dvd: "Dom kallar oss Mods"
Aktuell mat: Linser, knäckebröd och broccoli
Aktuellt glädjeämne: Allt kul som händer i Sthlm på sommaren, syrrorna
Aktuell(a) känsla/-or: Frihet, förändring, förväntan
Aktuell favoritsysselsättning: Musik, kvällspromenader genom stan, picknick
Aktuellt jobb: Arbetslös, fortsätter plugga i höst
Aktuellt citat/uttryck: What is he building in there?
Aktuell längtan: Fortsättningen på sommaren, skolstarten..

So you think you're better off alone

Min syster har all möjlig musik på sin dator. Gammal rock och nutida singer/songwriters. Eurodisco och rysk reggae. Svensk kommunistprogg från 70-talet och afrikansk beduinmusik.

Man kan hitta lite vad som helst, och göra ganska intressanta spellistor.

Jag vill ha en dator. Det är nog det första jag kommer investera i när (om..) jag får en hyfsat stadig inkomst och lite mer ordning på min ekonomi.

En dator är bra till så många saker. Jag saknar att kunna mixa och trixa med foton, leka med musik, bygga hemsidor med html, spela Zelda, se på film... Och internet.

Men jag är lite kräsen när det gäller datorer, och jag vill inte ge hur mycket pengar som helst heller. Så jag får invänta rätt tillfälle, dvs när jag har mer pengar och hittar ett bra erbjudande på en bra dator.

Jag har ganska lite pengar just nu. Ingen inkomst och är mer eller mindre bostadslös (fast jag har ändå alltid någonstans att bo). Förutom att jag gärna skulle vilja ha pengar till att kunna resa, känns det rätt ok att ha såhär lite pengar just nu. Det innebär att jag inte kan köpa massa saker, och det känns som en otrolig frihet. Inte för att jag vanligtvis är en storkonsument av något slag, men nu när jag inte har råd med mycket mer än mat gör det att jag ännu mer inser fördelarna med att inte konsumera.

Och Stockholm på sommaren innebär otroligt mycket gratisnöjen. Igår var jag med systrarna på Club Finkultur i Björns Trädgård vid Medis. Det var jättekul, massa flummigt och glatt folk som såg på eller deltog i olika framträdanden och dansade till reggaeton. Jag kom tyvärr ganska sent och missade allt utom reggaetonkonserten på slutet. Men jag hann dansa en hel del :)

Jag älskar Stockholm. Ja, jag vet att jag sagt det många gånger. Men det är så det är. Stockholm är fantastiskt, speciellt den här tiden på året. Det finns ALLT här. Bara man anstränger sig och letar lite kan man hitta något kul som händer ungefär när som helst. Många gratis folkfester såhär års, som sagt. Jag är lycklig som kan vara här just nu.

Det har gått två veckor idag. Känns otroligt att det gått så snabbt.
Igår kväll kändes det jobbigt ett tag, men det gick över ganska snabbt. När jag ser på allt i sin helhet känner jag mig fri. Oberoende.
Jag förstår fortfarande inte riktigt vad det var som gjorde att det blev som det blev, men det gör mig ärligt talat ingenting längre. Det är som det är, jag kan inte påverka personens beslut. Och jag känner inget behov av att påverka heller. Inte längre.

Some things in life may change

Det började som något osäkert och trevande.
Fortsatte som något komplicerat, och pendlade mellan väldigt bra och ganska dåligt.
Gick konstant upp och ner, och tog sedan helt plötsligt slut av en för mig ganska märklig och diffus anledning.

Det knäckte mig totalt först, men nu är jag på fötter igen.
Har bestämt mig för att det inte ska få knäcka mig.
Jag är stark och självständig, jag klarar det här.

Visst känns det jobbigt, tråkigt och totalt värdelöst att det skulle bli såhär, men livet går vidare.
Jag har de senaste timmarna haft en känsla av omstart inom mig; känner att många nya vägar och möjligheter öppnats upp för mig.

När jag ser tillbaka på våren som gått, finns det mycket jag ångrar.
Men även mycket jag är otroligt glad och tacksam för.
Trots att allt slutade som det slutade, ångrar jag inte att det hände.

Det har lärt mig mycket.

Ten Days

Det är så lätt att glömma bort vissa saker när man inte upplever dem på ett tag.
Lätt att bara komma ihåg negativa saker, när man inte får uppleva de positiva.

Jag vet varken ut eller in.
Jag hoppas på att det är övergående och att jag bara är förvirrad.
Men det känns inte kul.

Jag är inte bra på det här.


Ikväll vill jag resa bort, långt långt bort, helt ensam, eller med bara några få riktigt nära, som känner mig väl.
Som känt mig väl länge.
Jag vill österut, Ryssland, Kina, Vietnam, Japan.
Till en kultur som jag inte känner, ett språk som jag inte kan och till platser jag aldrig sett.
Jag vill glömma, bara för en stund.
Glömma det som känns jobbigt, tänka bort det som irriterar mig.

Vara fri och självständig.

Gimme Stitches

Jag är låg ikväll.
Väldigt låg.

Jag blir det ibland.
Det jobbigaste är att jag oftast inte vet varför.
Men det gör det inte mindre jobbigt...



Stina ser förresten Foo Fighters ikväll, och jag borde också vara där.
Men det kostade för mycket, och så är jag ju inte i Stockholm..

Summertime, time, time...

Om någon har en stund över i sommar får denne någon gärna höra av sig till mig.
Jag är arbetslös och har inte speciellt mycket inplanerat.

Kommer befinna mig mestadels på Östgötaslätten, men förhoppningsvis även så mycket som möjligt i Stockholm.
En sväng till Dalarna blir det också. Kanske en sväng till Skåne, kanske en sväng till Göteborg.

Jag stannar i Stockholm till hösten, tack och lov! Ett år till, och det känns hur bra som helst.
Kanske skulle kunna ses som något som skulle göra mig stressad och känna att jag "slösar bort" ett år till av mitt liv, men...
time is on my side, yes it is.
Och jag mår bra, nu när jag tagit detta beslut, vilket säger allt.


Jag ser fram emot den kommande helgen; ta kanoterna ut till ön, grilla, sova under bar himmel, vakna vid soluppgången...
Sista helgen innan sommarlovet, sista helgen med gänget (i alla fall på ganska länge).

Everlong

Det går mycket upp och ner för mig just nu.
Bra dagar varvas med jobbiga, och framtiden känns oviss.
Men det är en intressant tid i mitt liv.
Även fast det känns skitläskigt ibland, så tror jag allt som händer nu är början på något riktigt bra.

Jag vill att värmen ska komma tillbaka... det är grönt över allt ute nu, men solen håller sig bakom molnen och kalla vindar blåser in över land.

Jag fryser.

Men trots kyla, nervositet, stress och total ovisshet inför framtiden, finns det ändå en sak som värmer mitt inre.

When Your Mind's Made Up

Intressant att vädret slog om från varm vår till regn lagom till Valborgsmässoafton.
Lite smått ironiskt.
Fast jag klagar inte, jag tycker om regn.

Jag befinner mig på Östgötaslätten över helgen.
Känns bra att få komma iväg lite, rensa tankarna och bara ta det lugnt.
Kan behövas efter denna intensiva period, fylld med tanke- och känslostormar och massa plugg. Och frustration och nervositet inför framtiden (vad i hela världen ska jag göra efter den 5 juni?!).

Jag och Ida kanske drar till Norge i sommar, för att jobba ihop lite pengar (hoppas, hoppas..)
Och sedan kanske det blir en sväng till Italien för att jobba ännu mer, efter en mellanlandning i Frankrike...
Bara lösa planer än så länge, men ack så bra och kul om det blir av.


Det är bara ungefär 5 veckor kvar på Kaggeholm för min del nu.
Vemod. Jag kommer sakna allt så otroligt mycket.
Kommer sakna att bo i nummer 29 i Björken.
Alla filmkvällar i Hasseln, alla sena "samtalsnätter"...
Skogspromenader och picknickar, kanotfärder och grillkvällar...

Detta läsår har varit mitt bästa år hittills.



Avslutar med ett filmtips..:







Once

- en av de bästa filmerna på riktigt länge..!
Riktigt bra story, grymma skådespelare och helt fantastiskt soundtrack.

Here Comes the Sun

En förvånande vändning ägde rum, och nu är jag lycklig igen.
Den här gången känns det som att det är ännu mer på riktigt.


Och våren har bestämt sig för att stanna!
Det är härligt att bo såhär när det börjar bli varmare ute.
Grillkvällar med gitarrspelande, kanotpaddling, fotbollskickning på gräset, glass, lunch utanför matsalen, kvällspromenader i skogen by the sunset, etc etc.

Och skolan känns inte så jobbig längre.
Jag känner att jag har kontroll över det mesta, jag kommer fixa det ganska bra tror jag.

Is it over now?

Nu är det faktiskt vår, och det är på riktigt.
Det känns som en lättnad.
Det är otroligt vilken lyx jag har, som bor på en ö i Mälaren.
Vatten, skog, landsbygd... kan det bli bättre?
Och kan det bli vackrare, framför allt såhär på våren?


Jag gör allt för att försöka vara positiv just nu.
Trots ihållande huvudvärk, prestationsångest och förkyldning.
Trots en väldigt jobbig specifik sak,
trots att jag aldrig har någon energi nu för tiden.


Sanna var och hälsade på i helgen, det var kul och bra.
Hon får mig alltid att må bättre, bara genom att lyssna och ge sina kloka råd.


Och det är vår nu.
Det gör allt lite lättare...

Leave it to me as I find a way to be

Detta har visat sig vara myckt knepigare än jag någonsin kunnat föreställa mig.
Jag har aldrig upplevt något sådant här förut.
Det påverkar allt, jag tror jag håller på att bli knäpp.

Fast egentligen kanske det är helt normalt.

Men det är svårt att veta hur saker egentligen är. Om man uppfattat allt rätt, eller om det åter igen bara är massa feltolkningar och missuppfattningar...

Usch, jag vill inte skriva om det här egentligen.


Våren stack sin väg igen, och nu är det kallt, kallt kallt.
Jag känner mig illa till mods. Det är svårt att vara positiv och glad när man är förrvirrad och våren vägrar komma. Och jag är måttligt road av att plugga just nu. Är så otroligt trött på allt som har med skola och plugg att göra.

Jag är trött på Sverige också, jag vill ut och resa. Långt bort.

Take a step and come on out of the shade

Vår!
Jag tror det är på riktigt den här gången.

Jag är ändå inte jätteglad. Känner mig trött, på en hel del saker.
Man lär sig mycket om hur olika människor fungerar när man bor så här. Man kommer väldigt nära inpå varandra, på gott och ont..

Jag har svårt att förstå folk som går och är irriterade eller sura på någon, utan att ta upp det med personen i fråga. Folk som hela tiden antyder att något är fel, men som inte vill prata om det.
Det blir så tröttsamt i längden.

Om jag är irriterad eller sur på någon brukar jag försöka reda ut det så fort som möjligt. Om det gäller någon jag umgås med, alltså. Jag tycker inte om att vara ovän med folk.

Men jag ska försöka låta bli att bli påverkad den här gången. Det är inte mitt problem, egentligen. Jag behöver inte bry mig.


Det är inte speciellt mycket kvar av terminen nu. Det känns konstigt, och lite ångestladdat.
Kommer sakna Kaggen när jag slutat.

I knew all the rules, but the rules did not know me

Känns som en evighet sedan.
Hade nästan glömt bort bloggen. Men det kanske är dags att fatta tangentbordet igen.

Jag har tagit vissa beslut sedan jag sist skrev.
Fått vissa nya insikter om saker.
Börjat leva lite mer, faktiskt.


Solen skiner in genom vardagsrumsfönstret i min systers lägenhet, där jag för tillfället befinner mig efter gårdagens påskfirande.
Men det är inte vår i Stockholm. Vintern återvände plötsligt, utan förvarning, och jagade bort den lilla smygande antydan om vår som för bara någon vecka sedan värmde mitt hjärta och gav liv åt mina drömmar.
Snö och kyla, men jag är ändå ganska glad. För solen skiner.

Jag är kvar på Kaggeholm detta påsklov. Var bara några få veckor sedan sportlovet, och jag kände varken för att åka till mamma och pappa eller bege mig ännu längre söder ut för ett Skånebesök.
Nej, jag stannade hemma. Inte ensam dock, några av grabbarna är också kvar. Vi hade ett jätteseriöst påsk-knytis i mitt hus i fredags, med hur mycket mat som helst! Det var jättekul.

Jag har sedan min Stockholmsflytt funnit några otroligt fantastiska människor, som med tiden blivit några av mina närmaste vänner. Speciellt tre personer; Gabbe, Ylse och André. Jag kan utan tvekan säga att de är några av de bästa vänner jag någonsin haft. De ger livet väldigt mycket mening.


Jag har tagit ett stort och ganska viktigt beslut. Jag ska inte söka in till musiklinjen.
Jag ska söka jobb och lägenhet istället.
Jag är trött på att plugga. Jag vill göra något nytt.
Jag vill tjäna lite pengar, bli mer oberoende.

Tror att det är nästa steg i mitt liv.


Tänker avsluta detta inlägg med några filmtips, som jag hoppas att ni, kära läsare, tar på stort allvar:

Into the Wild - fantastisk film om att bryta mot samhällets regler och förväntningar, baserad på Christopher McCandless' liv. Helt otroligt vacker och känslofylld, jag lovar att den kommer påverka dig starkt. Soundtracket av Eddie Vedder (Pearl Jam) fulländar allt.
I'm Not There - otroligt bra och nyskapande film om Bob Dylan. Olika skådespelare (bla Cate Blanchett, Heath Ledger och Christian Bale) gestaltar honom i olika epoker av hans liv, alla under olika pseudonymer. Grymt bra enligt mig, men den uppskattas inte bara av Dylan-fantaster.
Juno - helt enkelt grymt bra dramakomedi om gravid 16-åring. Se den! :)

You better free your mind instead

Små saker som händer eller inte händer kan förändra så mycket.
I alla fall känns det som att saker förändras.
Jag kanske ska släppa det här som har haft kontrollen över mina tankar de senaste dygnen. Kanske ska låta det passera, och se om det stannar på vägen, eller fortsätter vidare, utan mig.

Jag kanske har tänkt fel ändå. Jag vet ju för lite angående det hela.


Sportlov imorgon. Ska bli så otroligt skönt, jag har haft och har fortfarande en otroligt stressig och jobbig pluggperiod. Delvis mitt eget fel, men inte bara.

Mamma och pappa kommer till stan imorgon kväll, de ska fira sin 30-åriga bröllopsdag här. På söndag ska vi ha "familjedag", det ser jag fram emot väldigt mycket.
Sen följer jag med ner på måndag eller tisdag, för några dagar på Östgötaslätten. Behöver komma bort från Stockholm ett litet tag.
Slutet av nästa vecka kommer jag dock spendera i Kaggeholms skogar.


Mitt i alla tankar och känslor som rör till det för mig, är jag otroligt tacksam för mina vänner, som genom att bara finnas i min närhet får mig att må så otroligt mycket bättre.

Jag känner mig konstig.
Är trött, hängig, på dåligt humör.
Jag blir inte klok på någonting.

Jag känner mig ledsen över någonting. Men det har egentligen inte hänt något speciellt som skulle kunna ha gjort mig ledsen.

Kanske är det just det faktum att ingenting hänt som får mig att känna såhär.
Eller att jag inte gör något för att få saker att hända.
Att jag trots min inre ganska starka vilja står som fullkomligt likgiltig inför vissa saker, när det väl gäller.

Jag känner mig rädd också. Ganska ofta.
Speciellt vid de tillfällen då jag egentligen inte alls borde känna någon rädsla.

Jag blir som sagt inte klok på någonting.

It's Been a Long Time Coming

Aktuell plats: Kaggeholms skogar
Aktuell händelse: Snart dags att söka in till musiklinjen
Aktuell låt: "Wasting Love" - Iron Maiden + "Going to California" - Led Zeppelin
Aktuella klädesplagg: Jeans/manchester + tunika + kofta
Aktuella skor: Svarta ballerinaskor / röda "converse"
Aktuellt hår: Mörkt, ruffsigt, halvlångt
Aktuella favoritprylar: Gitarren, mp3-spelaren
Aktuell bok: "Anna Karenina" - Leo Tolstoj
Aktuellt tv-program: Lost har visst börjat igen :)
Aktuell film på bio: Darjeeling Limited såg jag senast, I'm not there vill jag se
Aktuell film på dvd: The Shining har varit planerad länge nu
Aktuell mat: Knäckebröd, skolmat och fiskbullar
Aktuellt glädjeämne: Tillgång till piano oftare
Aktuell(a) känsla/-or: Nervositet, längtan, glädje
Aktuell favoritsysselsättning: Piano, gitarr, hänga med gänget
Aktuellt jobb: Har sökt jobb på café
Aktuellt uttryck/citat: "Hallå eller!"
Aktuell längtan: Vår, sommar, eventuellt nästa läsår...

Reklam

Jag kollade igenom min myspace inbox , och hittade ett mail jag fått från från grabbarna i Presents for Sally i november:

hi Jen,
hey hows you? sorry weve not been in contact for a while..been real busy!

We were wondering if you could put this on your page anywhere?
thanks

Jag hade alldeles glömt bort detta, but here you are:

The Presents for Sally track "flowers falling sideways" features on "The Secret Garden Volume 1" along with Kyte, Orange Yellow Red, Malory, Rumskib, Soundpool, 93 Million Miles From The Sun, Butterfly Explosion, Fleeting Joys, Thought Forms, The fauns, Amusement Parks On Fire and Ulrich Schnauss. Available now in all good major and independent record shops and via the Invada website www.invada.co.uk

Dance in the dark night, sing 'til the morning light

Jag gjorde något ganska läskigt igår.
Och allting gick väldigt fort, så jag hann varken överväga det eller ta ställning till det innan.
Jag hann bara bli väldigt nervös, sen satt jag där med dem och gitarren.

Men det gick rätt bra. Tror jag.


Ida har lagt upp nya låtar på myspace . Två jättefina och bra låtar. Bra jobbat syrran!
Lyssna gärna.


Jag undrar jag.. det kanske blir musiklinjen nästa år ändå.
Jag har ändrat mig igen, precis som jag trodde.
Fast, jag kommer ju antagligen ändra mig igen... och igen... och igen.
Och igen.


Åh, jag vill ha vår nu. Solsken och värme och fågelsång.
Men det snöade idag.
Så det lär nog dröja innan våren kommer.
Jag vill resa bort, långt bort, till ett varm land fullt med potentiella äventyr.
Bara jag, gitarren och någon/några nära vän/vänner.
Utan planer, med öppna sinnen...

Jag vet inte vad jag vill längre.
Jag ändrar mig hela tiden. Ena dagen vill jag plugga musik nästa år, andra dagen vill jag inte alls göra det.
Idag vill jag det inte. Jag har pluggat så länge nu. Jag behöver en paus. Jobba ihop pengar och resa iväg.
Men imorgon kommer jag säkert vilja gå här ett år till. Fortsätta bo tillsammans med gänget, utvecklas musikaliskt och som person.

Jag vet inte vad jag vill.

Sometimes I wanna go home, and stay out of sight for a long time

Jag går igenom ännu en känslostorm för tillfället.
Vet inte vad det är som framkallat alla dessa känslor, men det kanske inte är så konstigt att det kommer en sådan period precis nu, nu när skolan börjat igen. Nytt år, nya människor.

Ny jag..?
Jag vet inte, men jag känner att jag håller på att förändras. Jag vill så mycket, vill göra galna saker, sträcka mig utanför vad som tidigare varit "jag".

Jag finner det ganska märkligt att jag just nu känner mig så vilsen; jag trivs otroligt bra i skolan, och umgås med massa roliga och intressanta människor. Ändå känner jag mig ensam emellanåt.
Inte övergiven, bara ensam. Som om det är något som fattas.

För en vecka sedan var jag helt säker på hur jag ville att de närmaste åren skulle se ut. Idag vet jag ingenting. Hur vet man när man planerar för mycket? Jag borde kanske lämna allting öppet och ta en dag i taget. Men samtidigt finns det vissa saker som man måste ta tag i och planera långt i förväg..

Jag vill ut och resa igen. Upptäcka nya platser och kulturer, träffa nya människor med liknade tankar och åsikter. Upptäcka nya sidor hos mig själv.
Men samtidigt skulle jag vilja isolera mig från omvärlden ett tag och bara fokusera på mitt inre, mina tankar och känslor.
För det känns på något sätt som att saker gått lite för fort sedan i somras. Att det redan är ett halvår sedan tågluffen känns nästan läskigt.
Jag behöver stanna upp, andas, och smälta alla intryck.
Sedan kan jag gå vidare.

So This Is The New Year

Så har allt återgått till det normala igen.
Alla (de flesta) kaggeholmare är tillbaka, och vårterminen har inletts.

Jag är förkyld. Sedan två veckor, ungefär. Och det vill liksom inte ge sig.
Är trött också, ska försöka somna tidigt ikväll.

Lovet har varit bra. Mycket bra, faktiskt. Julhelgen hos mamma och pappa var mysig, rolig och väldigt givande. Mycket sällskapsspel, knäck och pepparkakor :)

Återvände till Storstaden fredagen innan nyår, och tillbringade en lugn helg ute i skogen. Sedan firade jag nyår i Alby för andra året i rad, med systrar och vänner. Vi lagade ryskt, borstj (rödbetssoppa) och blinier (bovetepannkakor), spelade spel, dansade lite och besteg berg vid tolvslaget. En mycket trevlig och lyckad nyårsafton, med andra ord! :)

Veckan efteråt var jag åter själv ute i skogen, småsjuk och seg. Bakade bröd och kanelbullar, och såg en mängd filmer. I helgen kom Ida ut och hälsade på, så jag slapp vara ensam längre ;) Vi hade "Felicity-maraton", gick ut och gick och såg Amelie från Montmartre. Det var trevligt :)

Igår kväll började folk återvända hit ut, en efter en. Det var riktigt kul att se alla igen. Jag, Gabbe, Martin, Erik och Johannes gick en runda bland husen för att se om det flyttat in några nya. Så var dock inte fallet.
Sebbe och Kim anslöt sig senare, och vi hade en väldigt trevlig kväll med många intressanta samtal, och det kändes bra att de var tillbaka.


Jag känner att jag är trött och att mina tankar är lite osammanhängande, så jag ska nog gå hem nu.
Jag har väldigt stor förväntan på 2008, känns som att det kommer bli ett bra och intressant år.