Dance in the dark night, sing 'til the morning light

Jag gjorde något ganska läskigt igår.
Och allting gick väldigt fort, så jag hann varken överväga det eller ta ställning till det innan.
Jag hann bara bli väldigt nervös, sen satt jag där med dem och gitarren.

Men det gick rätt bra. Tror jag.


Ida har lagt upp nya låtar på myspace . Två jättefina och bra låtar. Bra jobbat syrran!
Lyssna gärna.


Jag undrar jag.. det kanske blir musiklinjen nästa år ändå.
Jag har ändrat mig igen, precis som jag trodde.
Fast, jag kommer ju antagligen ändra mig igen... och igen... och igen.
Och igen.


Åh, jag vill ha vår nu. Solsken och värme och fågelsång.
Men det snöade idag.
Så det lär nog dröja innan våren kommer.
Jag vill resa bort, långt bort, till ett varm land fullt med potentiella äventyr.
Bara jag, gitarren och någon/några nära vän/vänner.
Utan planer, med öppna sinnen...

Jag vet inte vad jag vill längre.
Jag ändrar mig hela tiden. Ena dagen vill jag plugga musik nästa år, andra dagen vill jag inte alls göra det.
Idag vill jag det inte. Jag har pluggat så länge nu. Jag behöver en paus. Jobba ihop pengar och resa iväg.
Men imorgon kommer jag säkert vilja gå här ett år till. Fortsätta bo tillsammans med gänget, utvecklas musikaliskt och som person.

Jag vet inte vad jag vill.

Sometimes I wanna go home, and stay out of sight for a long time

Jag går igenom ännu en känslostorm för tillfället.
Vet inte vad det är som framkallat alla dessa känslor, men det kanske inte är så konstigt att det kommer en sådan period precis nu, nu när skolan börjat igen. Nytt år, nya människor.

Ny jag..?
Jag vet inte, men jag känner att jag håller på att förändras. Jag vill så mycket, vill göra galna saker, sträcka mig utanför vad som tidigare varit "jag".

Jag finner det ganska märkligt att jag just nu känner mig så vilsen; jag trivs otroligt bra i skolan, och umgås med massa roliga och intressanta människor. Ändå känner jag mig ensam emellanåt.
Inte övergiven, bara ensam. Som om det är något som fattas.

För en vecka sedan var jag helt säker på hur jag ville att de närmaste åren skulle se ut. Idag vet jag ingenting. Hur vet man när man planerar för mycket? Jag borde kanske lämna allting öppet och ta en dag i taget. Men samtidigt finns det vissa saker som man måste ta tag i och planera långt i förväg..

Jag vill ut och resa igen. Upptäcka nya platser och kulturer, träffa nya människor med liknade tankar och åsikter. Upptäcka nya sidor hos mig själv.
Men samtidigt skulle jag vilja isolera mig från omvärlden ett tag och bara fokusera på mitt inre, mina tankar och känslor.
För det känns på något sätt som att saker gått lite för fort sedan i somras. Att det redan är ett halvår sedan tågluffen känns nästan läskigt.
Jag behöver stanna upp, andas, och smälta alla intryck.
Sedan kan jag gå vidare.

So This Is The New Year

Så har allt återgått till det normala igen.
Alla (de flesta) kaggeholmare är tillbaka, och vårterminen har inletts.

Jag är förkyld. Sedan två veckor, ungefär. Och det vill liksom inte ge sig.
Är trött också, ska försöka somna tidigt ikväll.

Lovet har varit bra. Mycket bra, faktiskt. Julhelgen hos mamma och pappa var mysig, rolig och väldigt givande. Mycket sällskapsspel, knäck och pepparkakor :)

Återvände till Storstaden fredagen innan nyår, och tillbringade en lugn helg ute i skogen. Sedan firade jag nyår i Alby för andra året i rad, med systrar och vänner. Vi lagade ryskt, borstj (rödbetssoppa) och blinier (bovetepannkakor), spelade spel, dansade lite och besteg berg vid tolvslaget. En mycket trevlig och lyckad nyårsafton, med andra ord! :)

Veckan efteråt var jag åter själv ute i skogen, småsjuk och seg. Bakade bröd och kanelbullar, och såg en mängd filmer. I helgen kom Ida ut och hälsade på, så jag slapp vara ensam längre ;) Vi hade "Felicity-maraton", gick ut och gick och såg Amelie från Montmartre. Det var trevligt :)

Igår kväll började folk återvända hit ut, en efter en. Det var riktigt kul att se alla igen. Jag, Gabbe, Martin, Erik och Johannes gick en runda bland husen för att se om det flyttat in några nya. Så var dock inte fallet.
Sebbe och Kim anslöt sig senare, och vi hade en väldigt trevlig kväll med många intressanta samtal, och det kändes bra att de var tillbaka.


Jag känner att jag är trött och att mina tankar är lite osammanhängande, så jag ska nog gå hem nu.
Jag har väldigt stor förväntan på 2008, känns som att det kommer bli ett bra och intressant år.