Now's the only time I know

Härom natten drömde jag att jag träffade mig själv som två-åring. Mitt äldre jag hade något viktigt att berätta för mitt unga jag. Eller var det tvärt om..?
Det var hur som helst lite creepy på något sätt.. det var en sån där dröm som dröjer sig kvar när man vaknat, en sån dröm som känns väldigt verklig.
Tyvärr kommer jag inte ihåg vad det där viktiga var.


Det bokstavligen väller in jobbpass nu. Det är hur bra som helst, fast jag känner verkligen av att jag inte är van vid att vara igång så här mycket. Jag är rätt trött och seg de dagar jag är ledig.
Imorgon är en ledig dag, det ska bli väldigt skönt att få sova ut och sedan kunna vara helt impulsiv och spontan resten av dagen. Har ingenting alls inbokat!


Såg Fever Ray på Cirkus ikväll. Det var grymt! Helt fantastiskt, så mycket mer än "bara" en konsert. Precis sådär härligt konstigt och ogreppbart som jag trodde att det skulle vara. Känns bra att jag hann se henne, eftersom det sägs att hon kommer lägga ner projektet väldigt snart.



Det är rätt intressant, tycker jag, hur saker som en gång varit fruktansvärt viktiga för en helt plötsligt kan bli totalt ointressanta.
Och hur saker som skulle kunna ha blivit väldigt viktiga istället glöms bort och blir helt irrelevanta, på grund av olika omständigheter.

Det jobbiga blir när man ändå ställs i situationer där man förväntas ha samma inställning till dessa saker, fortfarande. Och där man inte kan eller vill klargöra för hur man numera förhåller sig till detta. För att de berörda antagligen inte skulle förstå.

Och det är svårt att vara ärlig mot sig själv, när det innebär att man måste kämpa hårt för att ingen ska bli sårad..

In a minute - sometime soon - maybe next time - make it June

Jag sitter åter igen uppe alldeles för sent, och tänker, alldeles för mycket.

Jag har börjat bli rädd när jag tänker på framtiden.
Sådan var jag aldrig innan. Men på sista tiden har jag gått omkring och känt mig orolig rätt vad det är. Allt pga att det gått ungefär halva tiden nu, av de sex månader jag får bo här. I "min" lägenhet.

Och jag vet inte vad som händer sedan.
Det känns inte helt bra..

Jag kommer visst aldrig bli helt frisk heller. Halsen har fått ta rejält med stryk denna höst.. Jag borde ta ledigt några dagar, och stänga in mig någonstans och bara vara tyst. Och äta massor med vitaminer.

Jag har ett berg av odiskad disk. På riktigt, ett helt berg. Det är sjukt, varför tar jag aldrig tag i det? Det är knappast så att jag inte haft tid. Däremot blir jag alltid så trött när jag överväger att börja diska. Och i de stunderna verkar det som världens bästa idé att skjuta upp det, ett litet, litet tag till.

Jag skulle behöva att något riktigt rejält kul/positivt hände mig nu. Något som gav mig massor av energi och motivation. Tyvärr känns det som att det jag helst av allt, innerst inne, skulle vilja se hända, aldrig kommer hända. Det passerade för ett bra tag sedan, och jag hann liksom inte stoppa det. Man ska visserligen aldrig säga aldrig, men man bör ju vara lite realistisk ändå. Och i detta fall saknas vissa viktiga förutsättningar, så jag drar slutsatsen att det hela är överspelat.

And I promise you, I promise that I'll run away with you

Snälla, säg att det är långt kvar till den 24 februari?

Jag börjar nämligen bli lite nojig nu. Angående lägenhet.

För trots att jag jobbar väldigt mycket nu och därmed tjänar rätt bra (allt är relativt..), är chansen att jag skulle kunna få tag på ett förstahandskontrakt ganska minimal. Och jag kan för tillfället inte hitta speciellt många andrahandslägenheter på blocket..

..dessutom är möbler ett problem. Att jag har möbler, alltså. För var ska de ta vägen om jag inte får tag på en omöblerad lya..?

Men, det är ett bra tag kvar till den 24 februari.
Visst är det det..?

It's hard for me, but I'm trying

Vaknade med värstinghuvudvärk idag. Inte alls kul.
Det var ett tag sedan jag hade sån här huvudvärk. Om man bortser från när jag varit förkyld, och jag haft ont pga det.

Under gymnasiet hade jag huvudvärk var annan dag ungefär. Om inte oftare.
Fast det hade ju sin förklaring, det vet jag nu i efterhand.
Stress, press, psykisk instabilitet, samt för mycket huvudvärkstabletter.

Men så är det verkligen inte nu, så jag undrar vad som framkallat huvudvärken just idag. Sov visserligen dåligt pga lite olika anledningar, men det är det ju inte jätteovanligt att jag gör.



Jag har mycket jobb framför mig nu. Det känns bra. Ska jobba fredag, lördag, söndag, måndag, onsdag, torsdag, fredag, lördag. Sen åker jag till föräldrarna på Östgötaslätten några dagar. Efter det åker jag hem och jobbar onsdag - måndag. Och sen är det Fever Ray på Cirkus!
(Oj, då är det december. Usch, det får inte gå för fort bara..)


Jag börjar få distans till mitt "problem" nu. Det är inte alls lika påtagligt längre, och jag tror att det är bra, som det är nu. Enough said.

Jag ska spela piano när jag är hos mamma och pappa. Hela tiden. Haha.
Och så ska jag sy lite också. Och sen ska jag ta med mig mina stickprylar hem.

Idag är det förresten vintrig musik som gäller. Eller, sen-höstig. Novembrig.
Midlake och Bon Iver.

Hang on trevelling woman, don't sacrifice your plan

Riga var en fin stad. Många fina gamla hus och trevliga människor.
Väldigt kallt så här års, dock. Men jag köpte varma strumpor på Rīgas Centrāltirgus, sen frös jag inte lika mycket längre.
Vi var i Riga ungefär 6 timmar, så vi hann inte se jättemycket. Men det verkade vara en trevlig stad. Jag kommer åka tillbaka till dit någon gång, det är jag säker på. Man blir inte klar med en stad på några timmar. Och jag tror jag kommer tycka ännu bättre om Riga en varmare årstid.

Det kändes väldigt bra att packa väskan och åka iväg igen. Bara två nätter, men ändå. Känslan av att vara på resande fot, i ett främmande land med ett främmande språk, att ha allt man behöver i en väska och att äta budgetmat.
Det fick mig att längta efter sommaren..


Jag är ganska frisk nu. Inte helt återställd, hostar lite grann fortfarande, och halsen vill inte riktigt fungera som den borde. Min röstkapacitet är långt ifrån fullständig.
Men det går på rätt håll nu i alla fall. Och jag tänker inte bli sjuk igen.


Jag fyller år i helgen. Det känns helt absurt att det gått ett helt år sedan jag sist fyllde år. Det känns som att det var igår jag hade födelsedagsfest i LP-villan.
Samtidigt känns det som en evighet sedan. Som ett helt annat liv.
Allt förändras alltid så fort i mitt liv. Det är inte mycket som är långvarigt, inte mycket som förblir oförändrat. Jag själv förändras också hela tiden. På grund av nya situationer, nya utmaningar, nya människor man träffar.

För ungefär ett år sedan var jag i en situation som jag hade väldigt svårt att hantera, och det blev bara jobbigt och fel hela tiden, och jag sårade mig själv väldigt mycket.
Nu är jag i en liknande situation, men den här gången känns det mycket lättare att hantera. Eftersom jag nu vet hur jag fungerar i denna situation, och vad jag måste göra för att inte såra mig själv.
Jag antar att det faktiskt kan vara sant att det till slut kommer något bra ur allt dåligt som händer.

I'm not there, I'm gone

Dagens förkylningsrapport: Hostar fortfarande, men mår i övrigt bättre. Knappt ont i halsen alls längre. Fast de där ohyggliga hostattackerna verkar ha dragit igång igen.. Men, det är bara att bita ihop, hälla i sig hostmedicin och hoppas på att få fortsätta andas...

Hoppas även på att kunna jobba igen imorgon kväll.

Eftersom det regnat hela dagen har jag suttit inne och kollat på Scrubs, idag igen. Hade tänkt ta mig en lite försiktig promenad, men det kändes inte så lockande när jag fällde upp persiennerna i förmiddags.
Jag känner mig så otroligt seg och ur form just nu så det är inte klokt. Hoppas verkligen på bättre väder imorgon, annars får det faktiskt bli gummistövlar och paraply.

På söndag åker jag till Riga.
Om jag blir helt frisk tills dess, vill säga.
Men det blir jag ju.


Jag blir så irriterad på mig själv.
Jag blir frustrerad över att jag inte kan släppa vissa saker, inte bara gå vidare. Att jag måste fortsätta fundera och analysera, trots att det inte längre finns något att analysera eller fundera över. Och att jag måste bete mig så neurotiskt angående det hela.

Det är ju inte ens aktuellt längre.

Good times, bad times, you know I've had my share

Ok, jag gör ett nytt försök:

Det går över. Det blir bättre.
Jag kommer kunna sjunga igen.
Jag kommer kunna äta igen, jag kommer kunna jobba på torsdag, och jag kommer kunna åka till Riga på söndag, som planerat.
Det är bara just nu som allt suger.


Jag har kollat på Scrubs hela dagen. Det har underlättat en hel del.

Inget läsande av Eragon än dock.
Kanske kommer senare, när det är dags att sova.
För ungefär femte gången det senaste dygnet..


Sorry för alla self pity-inlägg, förresten. Men jag anser det vara bättre att få ur sig saker än att gå omkring och hålla det inne.

So much for "ingen höstdepression här inte"...

...

Vaknade av att det kändes som att halsen skulle trilla av. Eller nåt.
Det gör så sjukt ont...

Dricker honungsvatten med äppelcidervinäger. Googlade efter huskurer, och jag måste säga att detta är vad som hjälpt bäst hittills! Ska leva på det idag. Kanske inte.
Men jag är för trött för att orka laga mat..

Jag är hemma från jobbet. Det känns som att febern har lagt sig, men jag är som sagt väldigt trött. Och helt mosig i hela ansiktet. Det kliar i halsen, i näsan, i öronen och i ögonen.
Det hade ju inte gått så bra att sitta och svara i telefon idag, heller. Jag kan knappt prata.


Jag känner för att sticka. Med garn, alltså. Inte dra.
Men jag tog inte med mig mina stickprylar från mamma och pappa när jag flyttade hit. Så det går inte.

Jag ska nog läsa ut Eragon idag. Började läsa den i somras, men när jag åkte till Italien tog jag inte med den, och sen "glömde" jag bort den. Det var dumt. Den är riktigt bra.


Jag undrar hur många olika sorters preparat man kan hälla i sig samtidigt utan att det är farligt, eller att de tar ut varandra..?

Ja men visst, varför inte lite feber också.
När vi ändå är igång, liksom.

I'm On Fire

Inatt drömde jag att jag gick till Jam på Söder för att bla skaffa mig ett ljudkort. Jag snackade med en jätteschysst snubbe, som berättade allt möjligt om olika sorters ljudkort, kablar och MIDI-keyboards. Han frågade om jag hade någon synth, och jag sa att jag hade det. När han frågade vilket märke svarade jag "en helt vanlig Yamaha" (!). Jag kommer ihåg att jag sa det för att jag inte vågade säga att jag bara hade en gammal keyboard från 80-talet. Jag tyckte det skulle vara pinsamt att berätta det för honom. Av någon anledning.
Efter ett tag sa han att han var tvungen att gå och göra något, men att jag skulle fundera på vad jag ville ha och sen säga till. Men när jag väl bestämt mig var han försvunnen. Det var helt tomt i butiken. Så jag gick därifrån ett tag, men återvände ganska snart. Jag ville ju verkligen ha ett ljudkort.
Då dök han upp igen. Han hade kollat på hockey, "Irland vann".
Det slutade med att jag köpte en så kallad "recorder" (?), nån slags pryl som man kunde koppla ihop datorn och "vilket klaviatur som helst" med. Väldigt praktiskt, tyckte jag.


Jag förstår mig inte på min hals. Jag trodde att jag hade varit förkyld tillräckligt den senaste tiden. Men nej, tydligen inte.
Jag har ont i övre delen av halsen, samtidigt som det kliar frenetiskt i undre delen. Det är verkligen ingen bra kombination, för jag hostar pga att det kliar, och då gör det ännu ondare.
Känns som att jag hostat hela natten.

Jag fick migrån igår också. Fast det var det ynkligaste migränanfallet på länge. Aurasymptomen gick över på någon timme, och jag tog inte ens någon Zomig (migränmedicin), utan bara "vanliga" huvudvärkstabletter. Hade riktigt ont i huvudet några timmar, tills jag somande..
Men jag har inte så värst ont i huvudet idag. Jag är mest trött. Och det känns som att jag har feber, fast det har jag inte.


Jag vill inte hosta mer nu..!