Det känns som att jag inte gjort mycket annat än att jobba de senaste veckorna.
Och det är faktiskt inte bara som det känns.
Jag fick det bekräftat när jag räknade ihop min timrapport idag; 113 timmar och 45 minuter kom jag upp i 15 september till 15 oktober. Det är faktiskt en hel del när det gäller mitt jobb.
Jag är rätt låg ikväll. Eller, i natt ska jag väl säga.
Jag står och stampar på samma ställe, jag kommer inte framåt. Och jag förstår inte vad jag håller på med. Eller varför saker och ting händer. Eller inte händer.
Eller varför jag över huvud taget bryr mig.
Jag vill inte vara sån här. Sån som bryr sig om småsaker, som blir ledsen över ingenting.
Jag antar att jag håller på att tröttna på att det alltid är samma sak. Alltid slutar likadant.
Nu säger jag för mycket, känner jag.
Jag borde nog sova.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är nästan läskigt att vi tänker så lika. Man är väl på samma stadie antar jag. Det går inte framåt och inte bakåt utan allt står bara stilla.
Jag tror att det är vettigt att försöka släppa det och gå vidare på något sätt. Är det meningen att det ska bli på ett sätt så blir det kanske så förr eller senare ändå.. inte lätt alltså.
bra att du jobbat på! :) Duktig Jenny, det visar sig i lönekuvertet!
Jag vet! Vi tänker väldigt lika. Det är bra, då kan man peppa varandra :)
Jo, man försöker ju så gott man kan. Men det finns ändå alltid där, du vet.. det snurrar runt i huvudet på en och vill inte försvinna.
Men ja, man får ge det tid, helt enkelt.
Haha, ja, duktig Jenny! ;)
Skicka en kommentar