"There's no time to lose", I heard her say, "Catch your dreams before they slip away"

Jag har tänkt lite på varför jag inte kommer någonstans med musiken
just nu. Och jag tror jag vet vad det är som gör att jag kört fast.
Jag har inget piano.

Jag saknar att spela piano så att det gör ont just nu..
Och jag har en hel hög med texter utan musik.

Det finns både piano och flygel hos mina föräldrar.
Jag kanske borde ta och åka dit snart, några dagar.
Då kanske det skulle kännas lite bättre.


Jag är ledig idag. Ledig på en fredag!
Men det känns rätt skönt. Har som vanligt en del att göra, och jag hade tänkt åka till Skärholmen en sväng. Först hade jag även tänkt åka in och se Hairspray ikväll, men jag är för trött och seg för att ta mig hela vägen in. Och nu börjar dessutom klockan bli lite för mycket för att jag ska hinna.
Så jag stannar hemma ikväll.


Nästa söndag åker jag och syrrorna till Riga. Baltikums Paris.
Ska bli skönt att lämna Sverige lite, och komma till ett land där man inte förstår språket över huvud taget. Jag gillar den känslan! Så var det på tågluffen för två år sedan, när vi lämnade Österrike och kom in i Tjeckien. Tyska förstår jag lite grann, franska ganska bra, italienska hyfsat, men tjeckiska..! Jag förstod inte ett ord. Och då kändes det verkligen att man var utomlands.


Jag har bott i min lägenhet i två månader nu. Det har gått sjukt fort.
Nu har jag fyra månader kvar, sen måste jag flytta.
Ska bli intressant att se vart jag hamnar då..!

I don't like the things you don't say

Jag är trött.
Inte fruktansvärt trött. Inte som jag var i lördags kväll, efter att ha jobbat 47 timmar på en vecka.
Bara lite lagom trött, sådär som man kan vara en helt vanlig onsdagskväll.
Eller så.

Denna vecka är lugnare än förra var. Det gillar jag. Får sova lite längre imorgon och på fredag. Vilket gör att jag orkar vara vaken längre.. ehm..


Kidsen (eller vilken ålderskategori de nu tillhör..) håller på att bråka massor där jag bor. Upplopp, kallar DN det. 9 stycken har visst gripits. Igårkväll försökte de välta en lyktstolpe. Och det var massa rök vid tunnelbanespärrarna. Och poliser.
Idag när jag kom hem var alla glasdörrar vid tunnelbanan krossade. Och poliser igen.

Annars gillar jag min förort. Det är fint här, mycket natur. Just nu är det riktigt höstfint.
Och i mitt hus/på min gård är det inga som välter lyktstolpar eller krossar rutor.
Bara barn som spelar (?) piano mitt i natten och någon som varje måndag klockan 10 spelar någon slags housig aerobic-musik med tillhörande instruktioner, jättehögt.


Jag tycker faktiskt att det börjar bli lite för kallt ute nu. Man luras liksom att tro att det ska vara lite varmt bara för att solen skiner.
Men nej, det är kallt. Iskallt.



Det här med att hålla fast vid beslut...

..försöka går ju. Men jag vet verkligen inte hur jag ska lyckas den här gången.
För det jag bestämt mig för, eller skulle vilja bestämma mig för på ett sätt, det vill jag inte alls bestämma mig för. Egentligen. Innerst inne.
Så det kommer nog inte gå så bra. Det har liksom redan misslyckats rätt rejält.
Fast det gör ingenting, för jag vill ju ändå inte. Jag har ju egentligen inte bestämt mig för det jag intalat mig själv att jag bestämt mig för. Utan raka motsatsen.
Jag är inte så bra på att lura mig själv. Jag är alldeles för ärlig för det.

When you ain't got nothing, you've got nothing to lose

Jag jobbar, jobbar och jobbar.
12 timmar igår, 13 imorgon... men ikväll är jag ledig, tack och lov. Hade nog inte pallat annars..
Inte för att det är så värst ansträngande att sitta i telefon och boka teaterbiljetter till folk, men det blir så lite sömn när man jobbar såhär mycket.
Inget ovanlig, i och för sig... men min dygnsrytm är rubbad, och det känns.

Imorgon har vi biljettsläpp inför våren, och ska använda ett helt nytt system. Som vi kan så där bra. Det lär bli en intensiv dag..!
Sen blir det foajén också på kvällen. Men det är bara kul.


Jag kommer få ut en helt ok (!!) lön på fredag. Det lönar sig (pun intended) minsann att jobba..! :p


Jag känner att jag börjat acceptera vissa fakta nu. På riktigt.
Och det känns rätt ok. Fortfarande frustrerande vissa stunder, men oftast känner jag mig bara så otroligt trött när jag tänker på det och då orkar jag inte bry mig.
Det är som det är.
Och jag är ju egentligen rätt så nöjd, som det är. Hur det nu är.
Det hade såklart kunnat vara bättre, men det hade även kunnat vara sämre.

Nu ska jag strax börja laga mat så jag har matlådor redo inför resten av veckan. They might come in handy.

Ég gaf ykkur von sem varð að vonbrigðum.. þetta er ágætis byrjun

Ibland glömmer man bort viss musik. Musik man egentligen tycker är helt fantastisk och har svårt att klara sig utan under vissa perioder.
Sen när man väl kommer ihåg den igen, är det lite som att upptäcka ny musik. Och man har återigen lika svårt att klara sig utan den.

Jag lyssnade jättemycket på Sigur Rós för ungefär 2 år sedan. Mest på albumet Ágætis Byrjun från 1999. Men sen glömde jag gradvis bort dem.

Tills igår, när jag helt plötsligt bara kom att tänka på dem igen. Och sedan dess har jag haft svårt att sluta lyssna. Once again.
Det är så vackert, så känslosamt, så äkta. Och isländska är ett av de språk som fascinerar mig allra mest. Jag skulle vilja lära mig det, någon vacker dag..

På tal om språk; jag har sökt in till några kvällskurser i franska på SU, till våren. Det är något jag velat göra länge, känner mig så fruktansvärt ringrostig. Jag förstår i princip allt när jag läser en text, men det var så länge sedan jag pluggade franska, att jag nästan glömt hur man bygger meningar och böjer verb, etc. Men om jag bara blir lite påmind om det kommer jag nog snart kunna franska ganska flytande. Och det skulle ju inte vara helt fel!


Jag har två lediga dagar nu, igår och idag. Sedan väntar en 5 dagar lång intensiv jobbperiod. Imorgon jobbar jag ungefär 13 timmar, (först i biljettkassan och sedan i foajén på "An Evening with Nick Cave"). Med några raster så klart. Men ändå. Jag tyckte jag var mycket på jobbet förra veckan.
Men jag trivs ju, och jag får betalt, så jag klagar inte :)

So, I lost my head a while ago

Det känns som att jag inte gjort mycket annat än att jobba de senaste veckorna.

Och det är faktiskt inte bara som det känns.
Jag fick det bekräftat när jag räknade ihop min timrapport idag; 113 timmar och 45 minuter kom jag upp i 15 september till 15 oktober. Det är faktiskt en hel del när det gäller mitt jobb.

Jag är rätt låg ikväll. Eller, i natt ska jag väl säga.
Jag står och stampar på samma ställe, jag kommer inte framåt. Och jag förstår inte vad jag håller på med. Eller varför saker och ting händer. Eller inte händer.
Eller varför jag över huvud taget bryr mig.

Jag vill inte vara sån här. Sån som bryr sig om småsaker, som blir ledsen över ingenting.

Jag antar att jag håller på att tröttna på att det alltid är samma sak. Alltid slutar likadant.

Nu säger jag för mycket, känner jag.
Jag borde nog sova.

One thing I know for certain, oh I'm pretty sure; It ain't over, I'm not done

Jag sov lite längre idag.
Till ett, ungefär. Kom hem hyfsat sent, även inatt.
Men nu är jag ledig några dagar, så jag ska passa på att sova lite mer och försöka bli av med den här eländiga förkylningen, en gång för alla.

Jag har så mycket jag borde ta tag i.
Jag har flera dagars disk som väntar, damm som borde städas bort, kläder som borde tvättas och därför en tvättid som borde bokas, och så har jag knappt någon mat i kylskåpet. Mer än typ grönsaker, ägg och pesto.

Men jag har jobbat nästan hela veckan, så det är inte så jättekonstigt att jag ligger efter med allt det här.
Det jobbiga är bara att jag är så trött, och inte riktigt vet hur jag ska orka fixa allt jag behöver fixa idag. Men det är väl bara att ta tag i det..

Det gick jättebra att jobba i biljettkassan i fredags. Satt och svarade i telefon och bokade biljetter till folk. Det var kul! Hoppas på att jag kan få en del jobb där så småningom.


Den senaste månaden har gått så otroligt fort. Känns som en evighet sedan jobbsäsongen drog igång. Det har hänt så mycket. Bra saker, konstiga saker, småjobbiga saker... men mest bra saker.
Känns som att det kommer fortsätta så en ganska lång tid framöver.

The night is so long, the day even longer

Alltså, man börjar ju undra vad det är för fel på en när man somnar vid 6-tiden och sedan vaknar halv 11, klarvaken och utan en chans att kunna somna om.

Ok, ett fel är kanske att jag aldrig går och lägger mig i tid. Men det gör ju inte att jag skulle behöva sova mindre. Det blir väldigt irriterande i längden, och det är inte första gången det här händer.

Men det var en bra kväll/natt, så det gör väl kanske inte så mycket..
På söndag ska jag sova. Då är jag ledig. Hah.

Jag ska börja jobba lite i biljettkassan på jobbet. Extraknäcka lite när det behövs. Ska provjobba på fredag. Det känns riktigt bra! Skönt att kunna få lite mer jobb utan att ens behöva gå utanför dörrarna på min kära teater :)

Nu ska jag baka tunnbröd, med bakpulver, i stekpanna. Jag har ju ingen ugn.
Sen ska jag äta dem med morotsbiffar som jag gjorde härom natten (som sagt, jag borde nog försöka gå och lägga mig i tid om kvällarna..).

Lose with eloquence, and smile

Nej, det här duger inte.
Jag måste rycka upp mig.

Det är vackert höstväder ute, jag ska jobba ikväll, och jag ska få börja jobba lite mer nu vilket innebär mer pengar, vilket innebär att jag kommer kunna resa i sommar.
Plus att mina kollegor är de bästa.
Precis som mina systrar.
Och min kära vän S.

Och jag vet ju faktiskt hur jag ska göra för att bli på lite bättre humör: läsa Nemi, lyssna på bra musik, kolla på Scrubs, dricka kaffe..

Jag har gjort det förut. Jag klarar mig, det gör jag alltid.

Strange Things Will Happen

Jag pendlar ganska mycket mellan lyckorus och frustration just nu. Fast ändå känns det som att jag vandrar omkring i någon slags dimma.

Jag vet inte riktigt vad jag försöker säga.


Mycket jobb just nu. Mycket som händer i samband med jobbet. Lite nytt jobb på g också.
Jag sover lite för lite. Hostar lite fortfarande. Tänker som vanligt alldeles för mycket.

Jag undrar varför jag tillåter mig själv att fundera så mycket som jag gör. Varför jag inte bara kan säga till mig själv att lägga av.
Inget blir bättre av det, det vet jag så väl.

Och egentligen vet jag väl vad jag tycker och tänker.
Egentligen borde det vara enkelt.

Fast jag vet egentligen ingenting alls.