söndag, februari 22, 2009

And when we meet upon the street that leads to stories of our lives; let's save each other for a while

Man möter många människor under ett liv. Alla har de olika inverkan på en, alla betyder olika saker för en.
Vissa blir man vänner med direkt, vissa tar det längre tid att lära känna. En del blir vänner för livet, andra försvinner ur ens liv förr eller senare.

Ibland träffar man någon som man klickar med direkt, men som man aldrig får chansen att verkligen lära känna, på grund av olika omständigheter. Till exempel att personen i fråga planerar att flytta inom kort. Ganska långt bort.
Det ställer till det en hel del. Det som vanligtvis hade kunnat få ta sin tid blir tidsbegränsat, vilket förvirrar..
Man undrar liksom om det är "värt" att ta sig tid att etablera någon slags djupare kontakt, när man inte vet när, eller om man man kommer träffas igen.

Och då jag just nu är i denna situation undrar jag vad personen i fråga tänker. Hur denne ser på allting, om det över huvud taget bekommer personen att det snart inte finns mer tid för oss att lära känna varandra. Och jag undrar vilken roll jag själv spelar i dennes liv, just nu..


What is he building in there, undrar jag.

tisdag, februari 10, 2009

Dear Diary

Jag är ledig rätt mycket nu för tiden.
Jobbar ju i princip bara helg, än så länge.
Detta innebär ganska mycket för tid att tänka och ha sig, vilket jag är ganska bra på.

Vissa säger sig bli nedstämda av att tänka för mycket. För mig är det nog ganska mycket tvärt om; om jag inte tänker igenom saker då och då känner jag mig inte i harmoni med mig själv.
Så jag tänker och funderar.
Och sen skriver jag. De vardagliga funderingarna hamnar på bloggen, de mer privata i min dagbok.

Jag har skrivit dagbok nästan hela mitt liv. Min första dagbok är från när jag gick på lekis, ett litet häfte på kanske 5x6 cm där jag skriver om vilka pojkar jag då var kär i. På de få sidorna handlar det om 2-3 stycken olika personer, kanske 2 rader om varje.

Under min tonårsperiod handlade det oftast om ungefär samma saker, dock mycket mer detaljerat och analytiskt (självklart..). Politik och existensiella frågor dök också upp ibland, allt oftare när jag var runt 15. Jag skrev ofta, vissa perioder varje dag.

Idag skriver jag inte alls särskilt kontinuerligt, det kan gå långa perioder när jag knappt skriver alls. Och min dagbok är nu mer en bok full av funderingar över allt möjligt; vänskapsrelationer, personligheter, musik, politik, kultur, kärlek.. Och väldigt mycket mer.
Dessa saker hamnar även i låttexter, när inspirationen tillåter. Och som sagt här på bloggen.
Oftast skriver jag väl inte speciellt överväldigande inlägg, men ibland hoppas jag på att väcka tankar hos eventuella läsare.

Det är intressant att läsa sina gamla anteckningar några år i efterhand. Då upptäcker man hur mycket man förändrats och utvecklats sedan dess, vilket för mig brukar kunna vara ganska nyttigt.



måndag, februari 02, 2009

And I don't even miss you at all, no more

Vaknade tidigt i morse av att jag drömde något läskigt.
Hade svårt att somna om sedan.

Syrran åkte till Skåne idag.
Själv har jag slappat hela dagen; sov länge (när jag väl somnat om..), och sen har jag slöat framför Lost och Dawson's Creek. Är bara ledig två dagar denna vecka, så jag passar på..
Ska jobba under Magnus Betnérs "Tal till nationen" tisdag och onsdag, tror det kommer bli kul. Om inte annat så är det i alla fall perfekt med några extra arbetspass!
Trivs fortfarade jättebra på jobbet, känns till och med bättre och bättre för varje dag som går.

Träffade några vänner från Kaggen i lördags, efter jobbet. Blev inte så länge, de skulle vidare och dansa på något 18-årsställe, vilket jag inte var så sugen på.. Dessutom var jag ganska slut efter dagen. Men jag hann ändå hänga med dem på ett litet ställe vid Mariatorget ca 1,5 timme, det var kul.

Det känns bra att det snart gått ett år sedan en av de konstigaste perioderna i mitt liv. Och det känns bra att känna att jag inte ångrar något, eller saknar något speciellt mycket. Jag har förändrats så mycket sedan dess. Vilket gör att jag enbart är glad över att det blev som det blev.
Det kan jag även säga angående en annan sak, som har med den gångna hösten att göra. En sak som får mig att småle nu, så här i efterhand. En sak som Jonna Lee's "My High" är ett bra "soundtrack" till.