You got the best of me, oh, can't you see?

Ikväll är jag otroligt låg.

Känner mig ensam, och tänker för mycket för mitt eget bästa.

4 veckor ikväll.

Jag har klarat det förvånansvärt bra, men jag oroas av tanken att det kanske kommer kännas värre om ca en månad, tillbaka där ute...

Jag vågar knappt lita på någonting jag känner just nu.

Det enda jag vet med säkerhet är att jag inte kommer gå tillbaka; det finns inte, det är ett avslutat kapitel.

Men känslorna finns fortfarande där, om än mindre påtagliga och precisa.

En sak som plötsligt hänt påverkar mig mer än jag vill.

Inte så konstigt, egentligen.

Men det känns jobbigt att det händer nu, för jag kan inte riktigt förhålla mig till det...

Jag sitter ensam ute i en liten by på landet, långt ifrån kära Stockholm, långt ifrån alla jag känner.

Migrän i förrgår, åska idag.

Inte mycket inspiration till att göra allt det jag tänkt göra.

Men jag läser böcker, och jag solar, så lite(!) får jag ändå gjort..

Jag undrar verkligen hur hösten kommer bli. Inte alls som jag trodde i våras, det är så säkert.

I wanna see mountains again

För exakt ett år sedan befann jag mig ute i Europa, närmare bestämt Paris.
Paris.
Åh vad jag vill tillbaka dit, snart, så fort som möjligt.

Tågluffen var verkligen något av det bästa jag någonsin gjort. Alla vackra platser som jag aldrig sett förut, alla vackra språk, olika kulturer och människor.
Om jag någon gång lyckas skramla ihop tillräckligt med pengar igen så är det en självklarhet att jag måste ge mig ut på Europas järnvägar igen.

Prag.
Vilken stad, vilken otroligt fantastisk och vacker stad.
Dit kan man åka även om man inte har så mycket pengar. Det är billigt att leva i Prag (om man är svensk, vill säga..), och nu ska RyanAir börja flyga dit. Egentligen är jag emot den mesta flygtraffiken med tanke på miljön, men jag flyger aldrig annars. Sist jag flög var jag nog ca 16 år, tror jag.
Och jag åker alltid tåg eller buss inrikes (försöker jag rättfärdiga mig själv nu? Ja, kanske det).
Hur som helst, inom den närmaste framtiden kommer jag med största sannorlikhet bege mig ut på en liten resa till Prag. (Ååh, ja det måste bli av.)

Rom, Albertville, Vernazza, Salzburg... jag skulle vilja åka ett år tillbaka i tiden och uppleva allt igen. Sen kunde jag åka tillbaka till nutiden igen.


Jag undrar om jag någonsin kommer ha råd att resa längre bort, typ Transsibiriska järnvägen, Östasien, eller Sydamerika. Eller bila genom USA, eller Storbritannien...


I nuläget har jag bara en liten resa till Skåne inbokad. Haha.
Men det kommer nog bli ganska trevligt det med. Ska bli fruktansvärt kul att träffa hela den "innersta kretsen" igen. Fantastiskt att vi faktiskt kommer vara på samma ställe samtidigt, alla 4! :)

Girl lose your blues and just laugh at life, and then seize the day

Jag är jättetrött, jag borde gå och lägga mig.

Jag håller på att bli riktigt brun. Gör knappt något annat än solar om dagarna.

Jo, jag har börjat springa också. Haha. Har fått ganska roliga reaktioner på detta hittills.

Har pratat om det i ett halvår snart, att jag "måste ta tag i min kondition.."

Känns bra att jag tagit tag i det nu.

Läser gör jag också. Kommer nog hinna läsa ut många böcker innan sommaren är slut.

Äh, nu känner jag att detta håller på att bli en sånt där tråkigt inlägg, som inte har någon direkt substans.

Inte för att jag brukar skriva om så väldigt mycket som skulle kunna vara intressant för allmänheten, men ändå.

Jag är för trött och för tom i huvudet just nu för att kunna skriva något vettigt.

Pratade med lite folk från min klass idag, det var kul. Saknar dem.

Mamma och pappa åker till Skåne imorgon, jag stannar här och vattnar deras blommor.

Let It Die

Det gör mig ont att höra när en nära vän känner sig illa behandlad.
Jag blir arg och skulle ge de skyldiga en rejäl utskällning, om jag fick tillfälle.


Jag har dragit mig tillbaka ett tag, är hos mina föräldrar ute på landet. Jag får några gånger om året sådana perioder, då jag helst bara vill vara ensam. Då jag tar hand om mig själv, tänker massor, får massa bra saker gjorda och bara tar det lugnt.
Behöver det, för min själsfrids skull. Typ.


Sommaren har hittills varit väldigt bra, trots att den verkligen inte blev som jag trott.
Stockholm, Dalarna, Östgötaslätten och så småningom en sväng till Skåne.
Inte helt fel.

När det är fest så stampar vi takten, då klagar våra grannar

Jag är osocial just nu.
Mot nästan alla utom min familj.
Det kommer hålla i sig någon vecka till kanske, sen kommer jag vara social igen.
Tror jag.

Jag tycker om ensamhet ibland.


Aktuell plats: Stockholm, fast just nu Fornåsa
Aktuell händelse: Sommar i Stockholm, pappa 60 år, Hoffmaestro & Chraa 16/8
Aktuell låt: "Friday I'm in love" - the Cure
Aktuella klädesplagg: Kjol/slitna jeans, kofta, sjal
Aktuella skor: Flipflop vs. svarta ballerinaskor
Aktuellt hår: Kort, brunt
Aktuella favoritprylar: Gitarren, mp3:n
Aktuell bok: "Godnatt Mr. Tom" - Michelle Magorian
Aktuellt tv-program: Flight of the Concords
Aktuell film på bio: "the Dark Knight"
Aktuell film på dvd: "Dom kallar oss Mods"
Aktuell mat: Linser, knäckebröd och broccoli
Aktuellt glädjeämne: Allt kul som händer i Sthlm på sommaren, syrrorna
Aktuell(a) känsla/-or: Frihet, förändring, förväntan
Aktuell favoritsysselsättning: Musik, kvällspromenader genom stan, picknick
Aktuellt jobb: Arbetslös, fortsätter plugga i höst
Aktuellt citat/uttryck: What is he building in there?
Aktuell längtan: Fortsättningen på sommaren, skolstarten..

So you think you're better off alone

Min syster har all möjlig musik på sin dator. Gammal rock och nutida singer/songwriters. Eurodisco och rysk reggae. Svensk kommunistprogg från 70-talet och afrikansk beduinmusik.

Man kan hitta lite vad som helst, och göra ganska intressanta spellistor.

Jag vill ha en dator. Det är nog det första jag kommer investera i när (om..) jag får en hyfsat stadig inkomst och lite mer ordning på min ekonomi.

En dator är bra till så många saker. Jag saknar att kunna mixa och trixa med foton, leka med musik, bygga hemsidor med html, spela Zelda, se på film... Och internet.

Men jag är lite kräsen när det gäller datorer, och jag vill inte ge hur mycket pengar som helst heller. Så jag får invänta rätt tillfälle, dvs när jag har mer pengar och hittar ett bra erbjudande på en bra dator.

Jag har ganska lite pengar just nu. Ingen inkomst och är mer eller mindre bostadslös (fast jag har ändå alltid någonstans att bo). Förutom att jag gärna skulle vilja ha pengar till att kunna resa, känns det rätt ok att ha såhär lite pengar just nu. Det innebär att jag inte kan köpa massa saker, och det känns som en otrolig frihet. Inte för att jag vanligtvis är en storkonsument av något slag, men nu när jag inte har råd med mycket mer än mat gör det att jag ännu mer inser fördelarna med att inte konsumera.

Och Stockholm på sommaren innebär otroligt mycket gratisnöjen. Igår var jag med systrarna på Club Finkultur i Björns Trädgård vid Medis. Det var jättekul, massa flummigt och glatt folk som såg på eller deltog i olika framträdanden och dansade till reggaeton. Jag kom tyvärr ganska sent och missade allt utom reggaetonkonserten på slutet. Men jag hann dansa en hel del :)

Jag älskar Stockholm. Ja, jag vet att jag sagt det många gånger. Men det är så det är. Stockholm är fantastiskt, speciellt den här tiden på året. Det finns ALLT här. Bara man anstränger sig och letar lite kan man hitta något kul som händer ungefär när som helst. Många gratis folkfester såhär års, som sagt. Jag är lycklig som kan vara här just nu.

Det har gått två veckor idag. Känns otroligt att det gått så snabbt.
Igår kväll kändes det jobbigt ett tag, men det gick över ganska snabbt. När jag ser på allt i sin helhet känner jag mig fri. Oberoende.
Jag förstår fortfarande inte riktigt vad det var som gjorde att det blev som det blev, men det gör mig ärligt talat ingenting längre. Det är som det är, jag kan inte påverka personens beslut. Och jag känner inget behov av att påverka heller. Inte längre.

Some things in life may change

Det började som något osäkert och trevande.
Fortsatte som något komplicerat, och pendlade mellan väldigt bra och ganska dåligt.
Gick konstant upp och ner, och tog sedan helt plötsligt slut av en för mig ganska märklig och diffus anledning.

Det knäckte mig totalt först, men nu är jag på fötter igen.
Har bestämt mig för att det inte ska få knäcka mig.
Jag är stark och självständig, jag klarar det här.

Visst känns det jobbigt, tråkigt och totalt värdelöst att det skulle bli såhär, men livet går vidare.
Jag har de senaste timmarna haft en känsla av omstart inom mig; känner att många nya vägar och möjligheter öppnats upp för mig.

När jag ser tillbaka på våren som gått, finns det mycket jag ångrar.
Men även mycket jag är otroligt glad och tacksam för.
Trots att allt slutade som det slutade, ångrar jag inte att det hände.

Det har lärt mig mycket.