Here I Go Again On My Own

Aktuell plats: Stockholm
Aktuell händelse: Nytt jobb
Aktuell låt: "Three Little Birds" - Bob Marley and the Wailers (bl a)
Aktuella klädesplagg: Svarta/gråa jeans + rutig skjorta
Aktuella skor: Vinterskor, I guess
Aktuellt hår: Blondt (!)
Aktuella favoritprylar: Gitarren, mp3:n
Aktuell bok: Karin Boyes "Kallocain"
Aktuellt tv-program: Scrubs (fast vi har ingen tv..)
Aktuell film på bio: Lucas Moodyssons "Mammoth"
Aktuell film på dvd: "the Butterfly Effect"
Aktuell mat: Linser och sånt
Aktuellt glädjeämne: Mitt jobb, den kommande våren
Aktuell känsla: Lycka
Aktuell favoritsysselsättning: Musik, alltid musik, och jobba
Aktuellt jobb: Jobbar i foajén på Chinateatern
Aktuellt uttryck/citat: Ja, jo... det brukar ju... kunna vara så..
Aktuell längtan: Våren, med allt vad det innebär

A Day In the Life

Jag är som sagt ledig några dagar.
Idag har jag ätit värsta hälsofrukosten, tränat(!) med mina nyinköpta hantlar(!) och syrrans träningscykel, och diskat några dagars disk. Råkade tappa en äggkopp i keramik i golvet så den gick sönder, men jag har limmat ihop den med Karlssons Klister, och det verkar hålla ganska bra. Den är kanske inte lika fin som ny, men den fungerar i alla fall.

Sen har jag mest suttit vid Fejan och msn, faktiskt.. Jag är ganska uttråkad, och har flera gånger under dagen kommit på mig själv med att tänka att jag vill till jobbet. Förstår vad du menar nu, Ida! :)

Jag har bestämt mig för att bli sådär riktigt duktig; äta nyttigt och träna hyfsat regelbundet. Tror jag behöver bli lite starkare om jag ska orka med jobbet i längden. Plus att man ju faktiskt mår bättre allmänt sätt om man är lite mer aktiv. Skadar ju inte.


Det är rätt intressant, och lite konstigt, att tänka på att livet i Bubblan fortgår där ute, även fast jag lämnat det. Att samma människor (plus några nya) fortfarande bor i de där husen och pluggar i de där byggnaderna och äter i den där matsalen. Varje dag.
För det känns lite som en illusion, betraktat från utsidan. Som en bubbla helt enkelt, där tiden står ganska mycket stilla. Där det händer en hel del saker som aldrig skulle hända under andra omständigheter. Märklig liten värld, det där..

En värld jag faktiskt inte saknar speciellt mycket. Precis som jag inte saknar Skåne. Människorna, de som betytt mest och stått mig närmast under de olika perioderna, de saknar jag såklart, men de flesta av dessa har jag fortfarande kontakt med. Andra personer, som haft något mindre betydelse under en mer kortsiktig period, de saknar jag inte speciellt mycket. Vilket jag tror är ganska ömsesidigt.

It's Getting Better All The Time

Ok, så här är det:
Jag har fått världens bästa jobb.
Typ.

Det är helt fantastiskt kul att kunna försörja sig på att serva teaterbesökare!
Nervositeten är (nästan helt) försvunnen, och jag trivs bättre och bättre för varje dag. Känns som att det passar mig perfekt, allting.

En helg avverkad, massa helger kvar. Känns otroligt bra.
Nu är det bara lägenhet kvar att fixa, men det funkar bra att bo med syrran. Stannar nog här tills hon kör ut mig ;)
I alla fall tills jag vet hur mycket jag tjänar på en månad.

Nu är jag ledig fyra dagar, ska bli riktigt skönt, för jag är trots allt ganska slutkörd efter helgen. Väldigt intensiv början. Ska passa på att träffa några vänner, träna (ja, ni läste rätt!) och städa lite. Och sova :)

Jag har för övrigt även de bästa jobbtiderna som finns: börjar aldrig tidigare än 14:00. Och det passar ju mig som handen i handsken, fisken i vattnet och allt det där.

Every Little Thing Is Gonna Be Allright

Jobbet är mitt, och nu ska jag jobba hela helgen.
Är jättenervös.
Lyssnar på Bob Marley's "Three Little Birds" om och om igen för att lugna ner mig. Det funkar till viss del.

Vad är det egentligen att vara nervös över, förutom att det är något nytt?
Inte mycket, men jag inbillar mig massa saker. Får för mig att jag kommer göra fel, inte klara av saker, räkna fel i kassan etc. Kanske gå vilse någonstans. Eller något.

Äh. Jag är glad över detta, egentligen är jag jätteglad. Det är inte alla som har så bra jobb som jag faktiskt har nu. Perfekta arbetstider i teatermiljö. Ja tack.
Och de andra som jobbar där verkar softa, de flesta av dem.
Så det ska nog gå så bra så.

Men, jag är ändå väldigt, väldigt nervös...

White Winter Hymnal

Jag ska på foajémöte på Chinateatern nästa onsdag.
Så kan det gå! :D
Nu känner jag mig otroligt glad och hoppfull.
Beger mig tillbaka till Stockholm, kära Stockholm på måndag.
Det känns BRA. :)

Fortsätter att söka vidare efter något arbete att kombinera med, eftersom China bara har föreställningar fredag-söndag. Hoppas på någon av Stockholms andra teatrar, men vi får se.

Åh vad glad jag är nu! Känns som att allting håller på att ordna sig väldigt bra.


Eftersom jag är på så bra humör måste jag slänga in ett litet musiktips:
Fleet Foxes - lyssna och njut! :)

Och sen skulle jag vilja gratulera Dave Grohl på 40-årsdagen, inte för att han brukar läsa min blogg (inte särskilt ofta i alla fall.. ehe..), men ändå. Happy Birthday! :)

Wondering

Jag undrar hur man gör.
Hur man enkelt får tag på jobb, som passar ens personlighet och intressen.
Hur man gör för att kombinera flera deltidsjobb på ett bra sätt, och ändå får lite tid över till att vara ledig.


Jag går omkring och väntar på att höra något från teatern. Det gör mig väldigt rastlös.
Jag försöker använda tiden på ett konstruktivt sätt, men det finns ju inga jobb att söka. Som passar min personlighet och intressen, och tid. Eller erfarenhet...
Och man kan inte få lägenhet utan jobb.

Jag borde börja sortera och rensa ut bland alla mina tillhörigheter, men istället fastnar jag i något ickeproduktivt, som att spela dataspel eller lyssna på musik via Spotify (som för övrigt är otroligt bra, jag har insett det nu Stina!). Och jag har fortfarande pyamas på mig, hur ok känns det halv sju på kvällen? Ingen idé att byta om nu, ska ju sova snart igen... :p

Nej, jag ska slita mig från datorn nu. Och börja sysselsätta mig med något konstruktivt och produktivt. Det är förresten dags för kvällsthé.

Men jag undrar fortfarande hur man gör..

School's Out Forever!

Jag skickade precis iväg en arbetsansökan till teatern.
(Hoppas hoppas hoppas att jag får börja jobba där!)


Jag trodde jag skulle känna mer vemod över att ha slutat på Kaggeholm. Men det är så mycket annat som händer nu, att all min uppmärksamhet styrs ifrån tanken på Bubblan. Att gå där alltså, ha sitt liv där. Självklart är det inte så att jag inte tänker på mina vänner där längre, men de är ju inte endast något som tillhör livet där. De finns ju kvar även efter Kaggeholm.


Jag känner mig otroligt peppad och redo att ta steget ut i arbetslivet.
Allt känns väldigt, väldigt bra just nu! :)


Nu fick jag dessutom svar från teatern, och de ska höra av sig nästa vecka för att boka in en träff. Jippi!! :D

I'm gonna get on the highway, with no destination and plenty of vision in mind

Banankartongerna är packade, rummet ordentligt städat och affischer och LP-skivor nedplockade från väggarna. Imorgon lämnar jag Kaggeholm, på senare tid mer känt som "Bubblan", för gott.

Fick en släng av separationsångest innan idag, när jag plötsligt insåg att jag aldrig mer kommer gå ner outhärdligt trött till matsalen för att äta frukost, aldrig mer kommer hinka kaffe med mina klasskompisar för att klara mig genom dagen, aldrig mer kommer få uppleva en kväll med äkta LP-häng. I alla fall inte på länge, när det gäller det sista.

Men mitt i ångesten ringde syrran och berättade att det kanske finns jobbmöjlighet på en teater i stan, och det gjorde att min nedstämdhet utbyttes mot upprymdhet och förhoppning. There is a life outside of the bubble. (Vilket jag såklart redan visste, men det är bra att påminna sig om det lite då och då..) Det skulle vara grymt att få jobb där, ska ansöka så fort som möjligt.


Jag har vissa små personliga projekt, kalla det nyårslöften om du vill, att utföra den närmaste framtiden. Har funderat över en del saker som jag måste förändra, eller ta tag i. Tror att nu är en bra tid i mitt liv att göra detta. Får se hur det går.


Jag ser i alla fall verkligen fram emot framtiden just nu.