They say for every heart high there must be a low, low, low...

Jag tror att jag precis körde huvudet i väggen.
Det känns så.

Det är frustrerande när man inte har nog med resurser för att nå dit man vill.
Eller tillräcklig kunskap.
Och mitt tålamod är inte det bästa just nu..

Jag fick en idé härom dagen. Eller, egentligen har jag haft den idén länge. Men tanken väcktes igen, och jag bestämde mig för att göra slag i saken.
Det var ungefär där jag fastnade.
För jag vet inte tillräckligt för att kunna genomföra det. Och jag har som sagt inte de resurser som krävs.

Men, jag fortsätter att pröva mig fram. Förr eller senare kommer det väl lösa sig, på något sätt.


Jag blir smått tokig av att inte jobba. Jag borde planera in något ordentligt varje ledig dag, men utöver en fika här och ett biobesök där blir det inte så mycket. Fråga mig inte varför.
Dessutom tenderar allt att klumpa ihop sig, istället för att sprida ut sig över mina lediga dagar.

Jag brukar inte ha några problem med att vara ledig och inte ha något inplanerat. Jag var ju ledig i 4 månader denna sommar utan att klaga när jag inte hade så värst mycket att göra.
Jag vet inte varför jag tycker det är jobbigt nu.

Men jag gissar på kombinationen av rastlöshet och frustration, och anledningen till dessa känslor är jag fullt medveten om..


Jag ska förresten se Fever Ray på Cirkus 1/12. Galet!
Det kommer bli fantastiskt bra.