Jag är i skrivande stund åter hos mina föräldrar i deras lilla hus på Östgötaslätten. Som alltid vid den här tiden är det otroligt julfint här; mamma har verkligen öga för hur man bäst skapar julstämning genom diverse dekorationer. Om en stund kommer hela familjen ha samlats för att äta julkorv (i mitt fall, läs: sojakorv), rödkål och mammas hemlagade potatismos. Snön lyser med sin frånvaro, men det har utlovats potentiellt snöfall till julafton, vilket jag tror stenhårt på. Flera julklappar är inslagna, och julkola och knäck ska snart tillverkas.
Jag älskar julen. Det är nog utan tvekan min favorithögtid. Det är något med julen som får mig att verkligen känna mig som hemma, oavsett var jag befinner mig, så länge familjen är där med mig.
Det här med att känna sig hemma har de senaste åren varit ganska ovanligt för mig. Eller, ombytligt kanske jag ska säga. Jag har flyttat lite hit och dit, mina föräldrar flyttade från det som varit mitt hem i 16 år samtidigt som jag styrde mina steg mot Huvudstaden. Första året där kände jag mig inte helt och hållet hemma i huset där jag bodde, men det funkade. Denna termin har jag kännt mig väldigt hemma i LP-villan, men nu måste jag lämna detta fina lilla hus. Då är det skönt att jag, trots att jag egentligen aldrig bott här där mamma och pappa bor nu, känner mig väldigt mycket som hemma här.
Jag har insett att jag den senaste tiden varit väldigt dålig på att höra av mig till gamla vänner och bekanta. Jag hade tänkt försöka göra bättring nu, och tänkte att en julhälsning nog är en bra början på detta. Det är dock lite för sent att skicka iväg brev eller kort med avsikten att folk ska få dem till julafton, så det får bli en nyårshälsning istället.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar