Jag känner mig konstig.
Är trött, hängig, på dåligt humör.
Jag blir inte klok på någonting.

Jag känner mig ledsen över någonting. Men det har egentligen inte hänt något speciellt som skulle kunna ha gjort mig ledsen.

Kanske är det just det faktum att ingenting hänt som får mig att känna såhär.
Eller att jag inte gör något för att få saker att hända.
Att jag trots min inre ganska starka vilja står som fullkomligt likgiltig inför vissa saker, när det väl gäller.

Jag känner mig rädd också. Ganska ofta.
Speciellt vid de tillfällen då jag egentligen inte alls borde känna någon rädsla.

Jag blir som sagt inte klok på någonting.