Det började som något osäkert och trevande.
Fortsatte som något komplicerat, och pendlade mellan väldigt bra och ganska dåligt.
Gick konstant upp och ner, och tog sedan helt plötsligt slut av en för mig ganska märklig och diffus anledning.
Det knäckte mig totalt först, men nu är jag på fötter igen.
Har bestämt mig för att det inte ska få knäcka mig.
Jag är stark och självständig, jag klarar det här.
Visst känns det jobbigt, tråkigt och totalt värdelöst att det skulle bli såhär, men livet går vidare.
Jag har de senaste timmarna haft en känsla av omstart inom mig; känner att många nya vägar och möjligheter öppnats upp för mig.
När jag ser tillbaka på våren som gått, finns det mycket jag ångrar.
Men även mycket jag är otroligt glad och tacksam för.
Trots att allt slutade som det slutade, ångrar jag inte att det hände.
Det har lärt mig mycket.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vilket power- och insiktsinlägg. Bra Jenny!
Ja, och du skall vara stolt och förbliva sådan. Jag imponeras.
Haha, I know. Men det är verkligen en del bisarra saker och det får man reda på först när man är antagen och de vill ha pengar till hyran;)
Neil ja, fin karl. Dessvärre drog han ut på de flesta låtarna med oändliga gitarrsolon. När publiken trodde det var slut applåderade dem, då fortsatte han någon minut till och då var alla så trötta på att klappa att det blev pinsamt. Mittpartiet var däremot riktigt, riktigt sjukt bra och han körde ljuuuvliga bitar;)
När ses vi? Jag har hört att du kommer till Skåne?
"love is not easy but it sure is hard enough.." - Ja, kära nån. det känns tryggt att du är på fötter igen. jag blev så glad av att prata med dig här om dagen. härligt att bara få asgarva :) ses snart babe. kram
Skicka en kommentar