söndag, augusti 16, 2009
tisdag, augusti 04, 2009
Simple Twist Of Fate
Ok, frustrationen har lagt sig någorlunda.
Nu känns det som att allt kommer ordna sig, som vanligt.
Det är ju så, att av någon anledning löser sig saker alltid för mig. Jobb, lägenhet, pengar, det mesta ordnar sig ofta mycket lättare än jag trott det skulle.
Det är väl det som gör att jag oftast inte bryr mig så mycket om t ex min ekonomi, och det är väl samtidigt det som också gör att jag blir ganska nojig om jag märker att saker för en gång skull inte verkar ordna sig.
Det här med att köpa dator, jag vet inte. Jag tänker mig som sagt att jag ska känna mig lite isolerad utan internet, men samtidigt kan det väl säkert vara nyttigt att inte vara sådär beroende av det.. Som syrran sa, det skapar massa tid till annat att inte ha dator. Som att skriva musik och läsa böcker. Och det är ju egentligen otroligt mycket mer intressanta saker än t ex facebook.. (!)
Jag fick en hel hög med köksprylar av mamma igår. Knivar, bunkar, skärbrädor etc. Sånt som hon hade flera exemplar av och aldrig använde. Så nu återstår bara att införskaffa en stekpanna och några kastruller, annars har jag i princip allt som behövs i ett hushåll. Det är så grymt bra att inte behöva köpa nytt; jag har sparat en del av mammas och pappas gamla möbler som jag tycker är snygga, och gardiner från farmor och farfar osv osv.
Jag kommer inte få plats med så jättemycket på mina 25 kvm, men om man möblerar smart så blir det nog hemtrevligt ändå.
Jag har satt igång med att packa upp, sortera och packa om massa lådor nu. Lådor med köksprylar, lådor med lampor och prynadsgrejer, väskor med kläder... Jag har alldeles för mycket kläder! Jag blir trött bara jag tänker på det. När jag är klar med att sortera alla dessa kläder kommer Myrorna få ett stort bidrag av mig.
Dessutom har jag en hel del prylar som jag inte kan förstå varför jag inte gjort mig av med än. Massa Happy Meal-leksaker, varför i hela världen har jag sparat dem? De borde brännas på bål, el dyl.
Nu känns det som att allt kommer ordna sig, som vanligt.
Det är ju så, att av någon anledning löser sig saker alltid för mig. Jobb, lägenhet, pengar, det mesta ordnar sig ofta mycket lättare än jag trott det skulle.
Det är väl det som gör att jag oftast inte bryr mig så mycket om t ex min ekonomi, och det är väl samtidigt det som också gör att jag blir ganska nojig om jag märker att saker för en gång skull inte verkar ordna sig.
Det här med att köpa dator, jag vet inte. Jag tänker mig som sagt att jag ska känna mig lite isolerad utan internet, men samtidigt kan det väl säkert vara nyttigt att inte vara sådär beroende av det.. Som syrran sa, det skapar massa tid till annat att inte ha dator. Som att skriva musik och läsa böcker. Och det är ju egentligen otroligt mycket mer intressanta saker än t ex facebook.. (!)
Jag fick en hel hög med köksprylar av mamma igår. Knivar, bunkar, skärbrädor etc. Sånt som hon hade flera exemplar av och aldrig använde. Så nu återstår bara att införskaffa en stekpanna och några kastruller, annars har jag i princip allt som behövs i ett hushåll. Det är så grymt bra att inte behöva köpa nytt; jag har sparat en del av mammas och pappas gamla möbler som jag tycker är snygga, och gardiner från farmor och farfar osv osv.
Jag kommer inte få plats med så jättemycket på mina 25 kvm, men om man möblerar smart så blir det nog hemtrevligt ändå.
Jag har satt igång med att packa upp, sortera och packa om massa lådor nu. Lådor med köksprylar, lådor med lampor och prynadsgrejer, väskor med kläder... Jag har alldeles för mycket kläder! Jag blir trött bara jag tänker på det. När jag är klar med att sortera alla dessa kläder kommer Myrorna få ett stort bidrag av mig.
Dessutom har jag en hel del prylar som jag inte kan förstå varför jag inte gjort mig av med än. Massa Happy Meal-leksaker, varför i hela världen har jag sparat dem? De borde brännas på bål, el dyl.
måndag, augusti 03, 2009
Living On The Edge
Visst vet jag att det antagligen inte alls är speciellt intressant att läsa om att jag är frustrerad och håller på att flippa ut pga en smärre ekonomisk kris, men det spelar ingen roll just nu, jag måste avreagera mig.
Pengar, vad jag avskyr pengar.
Hade det inte varit för pengar hade världen varit ett mycket bättre ställe.
Byteshandel, varför inte gå tillbaka till det igen? Varför måste allt kosta pengar, och varför kan man inte enkelt sälja alla de prylar man samlat på sig genom åren men tröttnat på?
Jag skulle vilja köpa en dator, eftersom jag inte har någon egen och har alla foton, all musik, alla filmer, spel etc sparat på dvd-skivor/USB-minnen, och det skulle vara skönt att dels ha en egen dator, och dels att ha internet i lägenheten i höst.
Och jag har råd, det har jag faktiskt, speciellt nu när priserna på bärbara datorer är så låga.
Men..!
Jag ser hur beloppet på kontot gradvis blir mindre och mindre, samtidigt som utgifterna just nu börjar öka. Och det känns som att jag kommer ha väldigt lite pengar att röra mig med den närmaste tiden.
Det är inte det att jag inte klarar mig på lite pengar, absolut inte. Jag anser mig själv vara väldigt bra på att inte göra av med pengar, och leva ett enkelt liv.
Men man måste betala hyra. Man måste äta. Och när man inser att man kommer vara tvungen att betala två hyror innan man får sin första lön för säsongen, då blir nog även den mest spartanske lite orolig.
Jag är långt ifrån rik. Och visst, det var mitt eget val att inte fixa något extrajobb över sommaren, vilket lett till noll inkomst de senaste 3 månaderna. Så att jag nästan har för lite pengar är helt och hållet mitt eget fel.
Men det gör ju inte saken bättre, det gör mig inte lugnare att tänka "men jag får ju faktiskt skylla mig själv".
Och självklart måste jag inte köpa en dator, men jag vet samtidigt att jag kommer känna mig väldigt isolerad utan internet, och jag mår inte speciellt bra av den sortens isolering.
Egentligen kommer jag nog klara mig finfint, även om jag köper en dator. Men jag blir så trött av det faktum att pengar har en tendens att styra, oavsett om man vill det eller ej. Bara tanken på att alltid behöva rätta sig efter hur mycket pengar man har eller inte har, gör mig ganska arg.
Kanske borde flytta ut i en koja i skogen? Det skulle nog kunna passa mig..
Pengar, vad jag avskyr pengar.
Hade det inte varit för pengar hade världen varit ett mycket bättre ställe.
Byteshandel, varför inte gå tillbaka till det igen? Varför måste allt kosta pengar, och varför kan man inte enkelt sälja alla de prylar man samlat på sig genom åren men tröttnat på?
Jag skulle vilja köpa en dator, eftersom jag inte har någon egen och har alla foton, all musik, alla filmer, spel etc sparat på dvd-skivor/USB-minnen, och det skulle vara skönt att dels ha en egen dator, och dels att ha internet i lägenheten i höst.
Och jag har råd, det har jag faktiskt, speciellt nu när priserna på bärbara datorer är så låga.
Men..!
Jag ser hur beloppet på kontot gradvis blir mindre och mindre, samtidigt som utgifterna just nu börjar öka. Och det känns som att jag kommer ha väldigt lite pengar att röra mig med den närmaste tiden.
Det är inte det att jag inte klarar mig på lite pengar, absolut inte. Jag anser mig själv vara väldigt bra på att inte göra av med pengar, och leva ett enkelt liv.
Men man måste betala hyra. Man måste äta. Och när man inser att man kommer vara tvungen att betala två hyror innan man får sin första lön för säsongen, då blir nog även den mest spartanske lite orolig.
Jag är långt ifrån rik. Och visst, det var mitt eget val att inte fixa något extrajobb över sommaren, vilket lett till noll inkomst de senaste 3 månaderna. Så att jag nästan har för lite pengar är helt och hållet mitt eget fel.
Men det gör ju inte saken bättre, det gör mig inte lugnare att tänka "men jag får ju faktiskt skylla mig själv".
Och självklart måste jag inte köpa en dator, men jag vet samtidigt att jag kommer känna mig väldigt isolerad utan internet, och jag mår inte speciellt bra av den sortens isolering.
Egentligen kommer jag nog klara mig finfint, även om jag köper en dator. Men jag blir så trött av det faktum att pengar har en tendens att styra, oavsett om man vill det eller ej. Bara tanken på att alltid behöva rätta sig efter hur mycket pengar man har eller inte har, gör mig ganska arg.
Kanske borde flytta ut i en koja i skogen? Det skulle nog kunna passa mig..
fredag, juli 31, 2009
Can't you see that it's just raining, there ain't no need to go outside
Mitt liv står liksom stilla.
De senaste dagarna har innehållit kaffe och TV, och endast kaffe och TV.
I princip.
Det regnar ute, hela tiden. Spöregnar.
Förutom igårkväll, då tog jag mig faktiskt utanför dörren för att ta en promenad i solnedgången.
Det var blött över allt.
Jag är ganska uttråkad, ensam på Östgötaslätten. Och jag är så seg och trött att jag inte orkar göra något vettigt.
Egentligen borde jag ha massor av energi, med tanke på att jag om ca en månad flyttar in i min lägenhet. Det borde ju ge massvis med inspiration till förberedelser inför detta.
Men nej. Jag är som vanligt lat och oföretagsam.
Undrar vad det är som gör mig så seg. För detta inträffar ju som bekant ganska ofta.
Just nu kanske det är för att det känns som att jag bara väntar på vad som komma skall.
En vecka här, en vecka i Sthlm, en vecka i Skåne, en vecka till här på landet, och sen: flytta in.
Ett evigt flängande mellan platser, så har denna sommar sett ut. Not that I mind. Men det är lätt att känna sig rotlös när man inte är på samma ställe längre än en vecka i taget.
Fast rotlös har jag ju på ett sätt känt mig hela tiden, de senaste två åren.
Rotlöshet innebär på ett sätt frihet för mig.
Men det gör mig även rastlös...
De senaste dagarna har innehållit kaffe och TV, och endast kaffe och TV.
I princip.
Det regnar ute, hela tiden. Spöregnar.
Förutom igårkväll, då tog jag mig faktiskt utanför dörren för att ta en promenad i solnedgången.
Det var blött över allt.
Jag är ganska uttråkad, ensam på Östgötaslätten. Och jag är så seg och trött att jag inte orkar göra något vettigt.
Egentligen borde jag ha massor av energi, med tanke på att jag om ca en månad flyttar in i min lägenhet. Det borde ju ge massvis med inspiration till förberedelser inför detta.
Men nej. Jag är som vanligt lat och oföretagsam.
Undrar vad det är som gör mig så seg. För detta inträffar ju som bekant ganska ofta.
Just nu kanske det är för att det känns som att jag bara väntar på vad som komma skall.
En vecka här, en vecka i Sthlm, en vecka i Skåne, en vecka till här på landet, och sen: flytta in.
Ett evigt flängande mellan platser, så har denna sommar sett ut. Not that I mind. Men det är lätt att känna sig rotlös när man inte är på samma ställe längre än en vecka i taget.
Fast rotlös har jag ju på ett sätt känt mig hela tiden, de senaste två åren.
Rotlöshet innebär på ett sätt frihet för mig.
Men det gör mig även rastlös...
tisdag, juli 21, 2009
Längst in i juli
Om lite mer än en månad flyttar jag in i min lägenhet.
Min lägenhet.
Visserligen bara till slutet av februari, men ändå. Egen lya.
Det kommer betyda så mycket för mig.
Frihet. Oberoende.
(No offence, syrran, det var superkul att bo med dig! :) Men som vi sagt, lite väl trångt i längden..)
Ikväll har jag åter den där numera välbekanta känslan av förändring.
Jag blickar nostalgiskt tillbaka på de senaste åren i mitt liv. Glatt nostalgiskt, inte ledsamt.
Och det allra mesta som hänt, det allra mesta jag gjort, ångrar jag inte.
Mitt liv är i detta nu, när jag blickar framåt, precis så jag vill ha det.
Ändå ser jag så mycket fram emot allt som jag har kvar att upptäcka. Alla människor jag har kvar att träffa. Allt jag har kvar att göra.
Och jag känner ingen direkt motsägelse eller förvirring längre, jag känner mig harmonisk och fri.
Som att jag äntligen förstår.
Min lägenhet.
Visserligen bara till slutet av februari, men ändå. Egen lya.
Det kommer betyda så mycket för mig.
Frihet. Oberoende.
(No offence, syrran, det var superkul att bo med dig! :) Men som vi sagt, lite väl trångt i längden..)
Ikväll har jag åter den där numera välbekanta känslan av förändring.
Jag blickar nostalgiskt tillbaka på de senaste åren i mitt liv. Glatt nostalgiskt, inte ledsamt.
Och det allra mesta som hänt, det allra mesta jag gjort, ångrar jag inte.
Mitt liv är i detta nu, när jag blickar framåt, precis så jag vill ha det.
Ändå ser jag så mycket fram emot allt som jag har kvar att upptäcka. Alla människor jag har kvar att träffa. Allt jag har kvar att göra.
Och jag känner ingen direkt motsägelse eller förvirring längre, jag känner mig harmonisk och fri.
Som att jag äntligen förstår.
lördag, juli 18, 2009
This Past Week
Just nu känns i princip allting bra.
Kom hem från två jättebra veckor i Italien i tisdags. Och jag måste säga att Couch Surfing är något av det bästa som någonsin funnits! Man träffar så mycket bra folk från hela världen, vänner som man sedan kan åka och hälsa på och som kan komma och hälsa på en själv. Och man upplever allting på ett annat sätt än när man bor på hostel, man får mycket mer inblick i vardagslivet där man är. Grymt!
Min totala reskostnad (resor, mat, hostel några få nätter) blev ca 3060 kr. Det är inte heller helt illa :)
Och nu är jag tillbaka i Sverige igen, i Sommarstockholm, och har precis varit och kollat på en lägenhet, som är min i ett halvår om jag vill ha den. Och det vill jag!
ÄNTLIGEN egen lya, det är nästan för bra för att vara sant, haha. Bara ett halvår, men ändå. Det är en bra början, och vem vet vad som händer sen?
Denna vecka kommer bli riktigt bra, känner jag. Ska träffa många vänner, och bara vara i favoritstaden av favoritstäder. Det är sommar, och jag är fri och lycklig!
Just nu känns i princip allting bra.
Kom hem från två jättebra veckor i Italien i tisdags. Och jag måste säga att Couch Surfing är något av det bästa som någonsin funnits! Man träffar så mycket bra folk från hela världen, vänner som man sedan kan åka och hälsa på och som kan komma och hälsa på en själv. Och man upplever allting på ett annat sätt än när man bor på hostel, man får mycket mer inblick i vardagslivet där man är. Grymt!
Min totala reskostnad (resor, mat, hostel några få nätter) blev ca 3060 kr. Det är inte heller helt illa :)
Och nu är jag tillbaka i Sverige igen, i Sommarstockholm, och har precis varit och kollat på en lägenhet, som är min i ett halvår om jag vill ha den. Och det vill jag!ÄNTLIGEN egen lya, det är nästan för bra för att vara sant, haha. Bara ett halvår, men ändå. Det är en bra början, och vem vet vad som händer sen?
Denna vecka kommer bli riktigt bra, känner jag. Ska träffa många vänner, och bara vara i favoritstaden av favoritstäder. Det är sommar, och jag är fri och lycklig!
Just nu känns i princip allting bra.
lördag, juli 11, 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
