Can't you see that it's just raining, there ain't no need to go outside

Mitt liv står liksom stilla.
De senaste dagarna har innehållit kaffe och TV, och endast kaffe och TV.
I princip.

Det regnar ute, hela tiden. Spöregnar.
Förutom igårkväll, då tog jag mig faktiskt utanför dörren för att ta en promenad i solnedgången.
Det var blött över allt.

Jag är ganska uttråkad, ensam på Östgötaslätten. Och jag är så seg och trött att jag inte orkar göra något vettigt.

Egentligen borde jag ha massor av energi, med tanke på att jag om ca en månad flyttar in i min lägenhet. Det borde ju ge massvis med inspiration till förberedelser inför detta.

Men nej. Jag är som vanligt lat och oföretagsam.
Undrar vad det är som gör mig så seg. För detta inträffar ju som bekant ganska ofta.

Just nu kanske det är för att det känns som att jag bara väntar på vad som komma skall.
En vecka här, en vecka i Sthlm, en vecka i Skåne, en vecka till här på landet, och sen: flytta in.

Ett evigt flängande mellan platser, så har denna sommar sett ut. Not that I mind. Men det är lätt att känna sig rotlös när man inte är på samma ställe längre än en vecka i taget.
Fast rotlös har jag ju på ett sätt känt mig hela tiden, de senaste två åren.

Rotlöshet innebär på ett sätt frihet för mig.
Men det gör mig även rastlös...