Bring me a day full of honest work, and a roof that never leaks, and I'll be satisfied

Jag har aldrig varit något stort fan av mainstream-musik. Eller schlager, för den delen. Men idag låter allt radioskval värre än vanligt i mina öron.

Detta på grund av att jag igår kväll var på konsert med Midlake.

Vilket var helt fantastiskt.
Minst sagt.

Kan man bli annat än lycklig av att höra ett gäng skickliga, samspelta musiker framföra vackra, genomtänkta låtar med otroligt mycket känsla och samtidigt vara helt opretentiösa och jordnära?

Och inte blir upplevelsen sämre av att musikerna har långt hår, skägg och rutiga skjortor. Haha.

Midlake är ett av
mina absoluta favoritband, utan tvekan. De låter lite som Jethro Tull, fast ändå inte. Det är proggig indierock med tvärflöjt och tamburin. Det är poesi om bönder, gröt och snöskor. Det är Midlake, och det är, som sagt, fantastiskt.



Lyssna här, eller här.