Hang on trevelling woman, don't sacrifice your plan

Riga var en fin stad. Många fina gamla hus och trevliga människor.
Väldigt kallt så här års, dock. Men jag köpte varma strumpor på Rīgas Centrāltirgus, sen frös jag inte lika mycket längre.
Vi var i Riga ungefär 6 timmar, så vi hann inte se jättemycket. Men det verkade vara en trevlig stad. Jag kommer åka tillbaka till dit någon gång, det är jag säker på. Man blir inte klar med en stad på några timmar. Och jag tror jag kommer tycka ännu bättre om Riga en varmare årstid.

Det kändes väldigt bra att packa väskan och åka iväg igen. Bara två nätter, men ändå. Känslan av att vara på resande fot, i ett främmande land med ett främmande språk, att ha allt man behöver i en väska och att äta budgetmat.
Det fick mig att längta efter sommaren..


Jag är ganska frisk nu. Inte helt återställd, hostar lite grann fortfarande, och halsen vill inte riktigt fungera som den borde. Min röstkapacitet är långt ifrån fullständig.
Men det går på rätt håll nu i alla fall. Och jag tänker inte bli sjuk igen.


Jag fyller år i helgen. Det känns helt absurt att det gått ett helt år sedan jag sist fyllde år. Det känns som att det var igår jag hade födelsedagsfest i LP-villan.
Samtidigt känns det som en evighet sedan. Som ett helt annat liv.
Allt förändras alltid så fort i mitt liv. Det är inte mycket som är långvarigt, inte mycket som förblir oförändrat. Jag själv förändras också hela tiden. På grund av nya situationer, nya utmaningar, nya människor man träffar.

För ungefär ett år sedan var jag i en situation som jag hade väldigt svårt att hantera, och det blev bara jobbigt och fel hela tiden, och jag sårade mig själv väldigt mycket.
Nu är jag i en liknande situation, men den här gången känns det mycket lättare att hantera. Eftersom jag nu vet hur jag fungerar i denna situation, och vad jag måste göra för att inte såra mig själv.
Jag antar att det faktiskt kan vara sant att det till slut kommer något bra ur allt dåligt som händer.