Weekend Warrior

Jag är glad.
För jag har världens bästa jobb och ett helt gäng grymt sköna kollegor.
Jag trivs, jag trivs otroligt bra. Jag har sagt det förut, jag vet, men kan det sägas för mycket?
Det känns så bra att känna att man med glädje kan dedikera helg efter helg åt sitt jobb, eftersom det enbart innebär nöje. Dels själva jobbet, men även alla "after work's" av diverse slag.
Det är väldigt soft att kunna gå ut med sina kollegor och dansa hela natten, och sedan komma till jobbet dagen efter ganska sliten utan att det gör någonting eftersom de flesta andra också är det, haha.

Det är nog ganska få förunnat att ha ett jobb som man verkligen, verkligen trivs på, och saknar när man inte är där.


På tunnelbanan påväg hem efter jobbet idag satt jag och irriterade mig på något som jag tenderar att ofta bli ganska irriterad på: folk som lyssnar på alldeles för hög musik i alldeles för dåliga hörlurar. Varför tror dessa människor att alla i deras omgivning också vill höra på den musik de lyssnar på? Att alla tycker om just samma sorts musik som dem? Detta gäller även folk som spelar musik från mobiltelefoner, utan hörlurar.
Ahh, jag blir så irriterad.
Speciellt på de med kassa hörlurar, ifrån vilka man i princip bara hör diskanten, vilket nästan är mer störande än alla dessa musikmobiler..

Härom kvällen när jag och syrran satt på tunnelbanan lär jag ha blängt argt mot en kille vars mobilsignal var någon ful r'n'b-låt. Helt instinktivt, jag tänkte mig inte för. Haha.
Men hela grejen med att allting alltid måste låta gör mig så trött. Man kan ju inte gå utanför dörren utan att man hör någon slags oljud. Jag tycker det är ok med trafikbuller, folkmassors samtalsbrus etc. Men kan man inte få slippa alla högljudda och irriterande mobilsignaler överallt? Och snälla, snälla människor som envisas med att tro att er musiksmak är allmängiltig; sänk volymen! Eller skaffa bättre hörlurar.