Oh, but I was so much older then, I'm younger than that now

De senaste dagarna har jag funderat en hel del på relationer. Både gamla och nya, men mest på gamla. Och på hur annorlunda mitt liv ser ut i dag, jämfört med för bara några år sedan.

Om jag för tre år sedan fått veta vem jag skulle vara idag, hur jag skulle se på saker och hur jag skulle leva mitt liv, hade jag nog inte sett fram emot det helt och hållet. Jag skulle nog inte ha förstått mig själv och mina val.
För då hade jag ännu inte varit med om allt det jag varit med om de senaste åren, jag hade ännu inte träffat alla de människor som påverkat mig så mycket. Jag hade ännu inte haft alla de samtal om allt mellan himmel och jord som fått mig att verkligen tänka över mitt sätt att se på allt. Och som förändrat en hel del hos mig.

Detta får mig att fundera över huruvida gamla vänner och bekanta från den tiden skulle förstå sig på mig om de träffade mig idag.

Jag antar att det beror på hur deras liv sett ut de senaste åren. Om de flyttat ifrån det lilla samhället vi bodde/levde i, har kanske även de omvärderat vissa saker i sitt liv, eller i alla fall fått större förståelse för andra sätt att se på saker och ting. I detta fall skulle vi kanske kunna förstå oss på varandra.
Men om de fortfarande lever i det sammanhang jag inte längre känner någon direkt samhörighet med, då tror jag inte de skulle förstå mig.
För jag tror, som sagt, inte att mitt dåvarande jag hade förstått sig på mitt nuvarande jag..
Precis som jag idag har lite svårt att förstå hur jag tänkte på den tiden.

Det är rätt intressant, tycker jag. Hur mycket sammanhang och omgivning påverkar en. Och hur mycket man kan utvecklas som person om man faktiskt tar sig tid att fundera över vem man är, vad man tycker och vad man vill.
Och hur mycket möten med nya personer och miljöer kan betyda för ens personliga utveckling.

Hade jag aldrig flyttat till Stockholm den där dagen för 1,5 år sedan, aldrig tagit det då fruktansvärt skrämmande steget, ja då kanske jag fortfarande hade varit på samma punkt i livet idag som då. Lite äldre, javisst, men ändå ungefär samma person.
Denna tanke gör att jag än en gång blir övertygad om att jag gjorde rätt i att flytta. Det visste jag i och för sig flera år innan jag flyttade, att det skulle vara rätt. Men det är otroligt skönt att i efterhand upprepade gånger kunna känna sig helt säker på detta.