I'm gonna get on the highway, with no destination and plenty of vision in mind

Banankartongerna är packade, rummet ordentligt städat och affischer och LP-skivor nedplockade från väggarna. Imorgon lämnar jag Kaggeholm, på senare tid mer känt som "Bubblan", för gott.

Fick en släng av separationsångest innan idag, när jag plötsligt insåg att jag aldrig mer kommer gå ner outhärdligt trött till matsalen för att äta frukost, aldrig mer kommer hinka kaffe med mina klasskompisar för att klara mig genom dagen, aldrig mer kommer få uppleva en kväll med äkta LP-häng. I alla fall inte på länge, när det gäller det sista.

Men mitt i ångesten ringde syrran och berättade att det kanske finns jobbmöjlighet på en teater i stan, och det gjorde att min nedstämdhet utbyttes mot upprymdhet och förhoppning. There is a life outside of the bubble. (Vilket jag såklart redan visste, men det är bra att påminna sig om det lite då och då..) Det skulle vara grymt att få jobb där, ska ansöka så fort som möjligt.


Jag har vissa små personliga projekt, kalla det nyårslöften om du vill, att utföra den närmaste framtiden. Har funderat över en del saker som jag måste förändra, eller ta tag i. Tror att nu är en bra tid i mitt liv att göra detta. Får se hur det går.


Jag ser i alla fall verkligen fram emot framtiden just nu.