You better free your mind instead

Små saker som händer eller inte händer kan förändra så mycket.
I alla fall känns det som att saker förändras.
Jag kanske ska släppa det här som har haft kontrollen över mina tankar de senaste dygnen. Kanske ska låta det passera, och se om det stannar på vägen, eller fortsätter vidare, utan mig.

Jag kanske har tänkt fel ändå. Jag vet ju för lite angående det hela.


Sportlov imorgon. Ska bli så otroligt skönt, jag har haft och har fortfarande en otroligt stressig och jobbig pluggperiod. Delvis mitt eget fel, men inte bara.

Mamma och pappa kommer till stan imorgon kväll, de ska fira sin 30-åriga bröllopsdag här. På söndag ska vi ha "familjedag", det ser jag fram emot väldigt mycket.
Sen följer jag med ner på måndag eller tisdag, för några dagar på Östgötaslätten. Behöver komma bort från Stockholm ett litet tag.
Slutet av nästa vecka kommer jag dock spendera i Kaggeholms skogar.


Mitt i alla tankar och känslor som rör till det för mig, är jag otroligt tacksam för mina vänner, som genom att bara finnas i min närhet får mig att må så otroligt mycket bättre.

Jag känner mig konstig.
Är trött, hängig, på dåligt humör.
Jag blir inte klok på någonting.

Jag känner mig ledsen över någonting. Men det har egentligen inte hänt något speciellt som skulle kunna ha gjort mig ledsen.

Kanske är det just det faktum att ingenting hänt som får mig att känna såhär.
Eller att jag inte gör något för att få saker att hända.
Att jag trots min inre ganska starka vilja står som fullkomligt likgiltig inför vissa saker, när det väl gäller.

Jag känner mig rädd också. Ganska ofta.
Speciellt vid de tillfällen då jag egentligen inte alls borde känna någon rädsla.

Jag blir som sagt inte klok på någonting.

It's Been a Long Time Coming

Aktuell plats: Kaggeholms skogar
Aktuell händelse: Snart dags att söka in till musiklinjen
Aktuell låt: "Wasting Love" - Iron Maiden + "Going to California" - Led Zeppelin
Aktuella klädesplagg: Jeans/manchester + tunika + kofta
Aktuella skor: Svarta ballerinaskor / röda "converse"
Aktuellt hår: Mörkt, ruffsigt, halvlångt
Aktuella favoritprylar: Gitarren, mp3-spelaren
Aktuell bok: "Anna Karenina" - Leo Tolstoj
Aktuellt tv-program: Lost har visst börjat igen :)
Aktuell film på bio: Darjeeling Limited såg jag senast, I'm not there vill jag se
Aktuell film på dvd: The Shining har varit planerad länge nu
Aktuell mat: Knäckebröd, skolmat och fiskbullar
Aktuellt glädjeämne: Tillgång till piano oftare
Aktuell(a) känsla/-or: Nervositet, längtan, glädje
Aktuell favoritsysselsättning: Piano, gitarr, hänga med gänget
Aktuellt jobb: Har sökt jobb på café
Aktuellt uttryck/citat: "Hallå eller!"
Aktuell längtan: Vår, sommar, eventuellt nästa läsår...

Reklam

Jag kollade igenom min myspace inbox , och hittade ett mail jag fått från från grabbarna i Presents for Sally i november:

hi Jen,
hey hows you? sorry weve not been in contact for a while..been real busy!

We were wondering if you could put this on your page anywhere?
thanks

Jag hade alldeles glömt bort detta, but here you are:

The Presents for Sally track "flowers falling sideways" features on "The Secret Garden Volume 1" along with Kyte, Orange Yellow Red, Malory, Rumskib, Soundpool, 93 Million Miles From The Sun, Butterfly Explosion, Fleeting Joys, Thought Forms, The fauns, Amusement Parks On Fire and Ulrich Schnauss. Available now in all good major and independent record shops and via the Invada website www.invada.co.uk

Dance in the dark night, sing 'til the morning light

Jag gjorde något ganska läskigt igår.
Och allting gick väldigt fort, så jag hann varken överväga det eller ta ställning till det innan.
Jag hann bara bli väldigt nervös, sen satt jag där med dem och gitarren.

Men det gick rätt bra. Tror jag.


Ida har lagt upp nya låtar på myspace . Två jättefina och bra låtar. Bra jobbat syrran!
Lyssna gärna.


Jag undrar jag.. det kanske blir musiklinjen nästa år ändå.
Jag har ändrat mig igen, precis som jag trodde.
Fast, jag kommer ju antagligen ändra mig igen... och igen... och igen.
Och igen.


Åh, jag vill ha vår nu. Solsken och värme och fågelsång.
Men det snöade idag.
Så det lär nog dröja innan våren kommer.
Jag vill resa bort, långt bort, till ett varm land fullt med potentiella äventyr.
Bara jag, gitarren och någon/några nära vän/vänner.
Utan planer, med öppna sinnen...

Jag vet inte vad jag vill längre.
Jag ändrar mig hela tiden. Ena dagen vill jag plugga musik nästa år, andra dagen vill jag inte alls göra det.
Idag vill jag det inte. Jag har pluggat så länge nu. Jag behöver en paus. Jobba ihop pengar och resa iväg.
Men imorgon kommer jag säkert vilja gå här ett år till. Fortsätta bo tillsammans med gänget, utvecklas musikaliskt och som person.

Jag vet inte vad jag vill.

Sometimes I wanna go home, and stay out of sight for a long time

Jag går igenom ännu en känslostorm för tillfället.
Vet inte vad det är som framkallat alla dessa känslor, men det kanske inte är så konstigt att det kommer en sådan period precis nu, nu när skolan börjat igen. Nytt år, nya människor.

Ny jag..?
Jag vet inte, men jag känner att jag håller på att förändras. Jag vill så mycket, vill göra galna saker, sträcka mig utanför vad som tidigare varit "jag".

Jag finner det ganska märkligt att jag just nu känner mig så vilsen; jag trivs otroligt bra i skolan, och umgås med massa roliga och intressanta människor. Ändå känner jag mig ensam emellanåt.
Inte övergiven, bara ensam. Som om det är något som fattas.

För en vecka sedan var jag helt säker på hur jag ville att de närmaste åren skulle se ut. Idag vet jag ingenting. Hur vet man när man planerar för mycket? Jag borde kanske lämna allting öppet och ta en dag i taget. Men samtidigt finns det vissa saker som man måste ta tag i och planera långt i förväg..

Jag vill ut och resa igen. Upptäcka nya platser och kulturer, träffa nya människor med liknade tankar och åsikter. Upptäcka nya sidor hos mig själv.
Men samtidigt skulle jag vilja isolera mig från omvärlden ett tag och bara fokusera på mitt inre, mina tankar och känslor.
För det känns på något sätt som att saker gått lite för fort sedan i somras. Att det redan är ett halvår sedan tågluffen känns nästan läskigt.
Jag behöver stanna upp, andas, och smälta alla intryck.
Sedan kan jag gå vidare.