Dear Diary

Jag är ledig rätt mycket nu för tiden.
Jobbar ju i princip bara helg, än så länge.
Detta innebär ganska mycket för tid att tänka och ha sig, vilket jag är ganska bra på.

Vissa säger sig bli nedstämda av att tänka för mycket. För mig är det nog ganska mycket tvärt om; om jag inte tänker igenom saker då och då känner jag mig inte i harmoni med mig själv.
Så jag tänker och funderar.
Och sen skriver jag. De vardagliga funderingarna hamnar på bloggen, de mer privata i min dagbok.

Jag har skrivit dagbok nästan hela mitt liv. Min första dagbok är från när jag gick på lekis, ett litet häfte på kanske 5x6 cm där jag skriver om vilka pojkar jag då var kär i. På de få sidorna handlar det om 2-3 stycken olika personer, kanske 2 rader om varje.

Under min tonårsperiod handlade det oftast om ungefär samma saker, dock mycket mer detaljerat och analytiskt (självklart..). Politik och existensiella frågor dök också upp ibland, allt oftare när jag var runt 15. Jag skrev ofta, vissa perioder varje dag.

Idag skriver jag inte alls särskilt kontinuerligt, det kan gå långa perioder när jag knappt skriver alls. Och min dagbok är nu mer en bok full av funderingar över allt möjligt; vänskapsrelationer, personligheter, musik, politik, kultur, kärlek.. Och väldigt mycket mer.
Dessa saker hamnar även i låttexter, när inspirationen tillåter. Och som sagt här på bloggen.
Oftast skriver jag väl inte speciellt överväldigande inlägg, men ibland hoppas jag på att väcka tankar hos eventuella läsare.

Det är intressant att läsa sina gamla anteckningar några år i efterhand. Då upptäcker man hur mycket man förändrats och utvecklats sedan dess, vilket för mig brukar kunna vara ganska nyttigt.