A Day In the Life

Jag är som sagt ledig några dagar.
Idag har jag ätit värsta hälsofrukosten, tränat(!) med mina nyinköpta hantlar(!) och syrrans träningscykel, och diskat några dagars disk. Råkade tappa en äggkopp i keramik i golvet så den gick sönder, men jag har limmat ihop den med Karlssons Klister, och det verkar hålla ganska bra. Den är kanske inte lika fin som ny, men den fungerar i alla fall.

Sen har jag mest suttit vid Fejan och msn, faktiskt.. Jag är ganska uttråkad, och har flera gånger under dagen kommit på mig själv med att tänka att jag vill till jobbet. Förstår vad du menar nu, Ida! :)

Jag har bestämt mig för att bli sådär riktigt duktig; äta nyttigt och träna hyfsat regelbundet. Tror jag behöver bli lite starkare om jag ska orka med jobbet i längden. Plus att man ju faktiskt mår bättre allmänt sätt om man är lite mer aktiv. Skadar ju inte.


Det är rätt intressant, och lite konstigt, att tänka på att livet i Bubblan fortgår där ute, även fast jag lämnat det. Att samma människor (plus några nya) fortfarande bor i de där husen och pluggar i de där byggnaderna och äter i den där matsalen. Varje dag.
För det känns lite som en illusion, betraktat från utsidan. Som en bubbla helt enkelt, där tiden står ganska mycket stilla. Där det händer en hel del saker som aldrig skulle hända under andra omständigheter. Märklig liten värld, det där..

En värld jag faktiskt inte saknar speciellt mycket. Precis som jag inte saknar Skåne. Människorna, de som betytt mest och stått mig närmast under de olika perioderna, de saknar jag såklart, men de flesta av dessa har jag fortfarande kontakt med. Andra personer, som haft något mindre betydelse under en mer kortsiktig period, de saknar jag inte speciellt mycket. Vilket jag tror är ganska ömsesidigt.