Please Come Home For Christmas

Folk börjar bege sig ifrån Kaggeholms skogar nu. En efter en avlägsnar de sig, och snart är jag nästan ensam kvar.
För jag åker inte söderut förrän imorgon eftermiddag.
Det känns lite vemodigt idag, även fast det bara är ca 2,5 veckor kvar tills vi ses igen. Jag antar att jag kommer sakna allt och alla ganska mycket.
Man har ju vant sig vid det här nu, det tillhör vardagen att alltid umgås med någon, att alltid ha alla vänner omkring sig, dygnet runt. Att nu inte träffa dem på ganska lång tid kommer förmodligen kännas konstigt.

Men samtidigt ska det bli otroligt kul, mysigt och bra att komma ner till mamma och pappa och deras stämningsfullt julpyntade boning. Första julen i Fornåsa för våran del, första gången på 17 år som jag inte kommer fira jul i Skåne.

Jag vill att det blir en vit jul i år. Chansen för detta känns lite större på Östgötaslätten än i norra Skånes skogar. Så man kan ju alltid hoppas.


Det känns märkligt att en termin redan gått. Och det är intressant att man kan vänja sig vid något helt nytt så snabbt. Det känns som att jag alltid bott här ute på ön. Som att jag alltid hängt med mina vänner här.
Det är nog enbart positivt.