Summertime, time, time...

Om någon har en stund över i sommar får denne någon gärna höra av sig till mig.
Jag är arbetslös och har inte speciellt mycket inplanerat.

Kommer befinna mig mestadels på Östgötaslätten, men förhoppningsvis även så mycket som möjligt i Stockholm.
En sväng till Dalarna blir det också. Kanske en sväng till Skåne, kanske en sväng till Göteborg.

Jag stannar i Stockholm till hösten, tack och lov! Ett år till, och det känns hur bra som helst.
Kanske skulle kunna ses som något som skulle göra mig stressad och känna att jag "slösar bort" ett år till av mitt liv, men...
time is on my side, yes it is.
Och jag mår bra, nu när jag tagit detta beslut, vilket säger allt.


Jag ser fram emot den kommande helgen; ta kanoterna ut till ön, grilla, sova under bar himmel, vakna vid soluppgången...
Sista helgen innan sommarlovet, sista helgen med gänget (i alla fall på ganska länge).

Everlong

Det går mycket upp och ner för mig just nu.
Bra dagar varvas med jobbiga, och framtiden känns oviss.
Men det är en intressant tid i mitt liv.
Även fast det känns skitläskigt ibland, så tror jag allt som händer nu är början på något riktigt bra.

Jag vill att värmen ska komma tillbaka... det är grönt över allt ute nu, men solen håller sig bakom molnen och kalla vindar blåser in över land.

Jag fryser.

Men trots kyla, nervositet, stress och total ovisshet inför framtiden, finns det ändå en sak som värmer mitt inre.

When Your Mind's Made Up

Intressant att vädret slog om från varm vår till regn lagom till Valborgsmässoafton.
Lite smått ironiskt.
Fast jag klagar inte, jag tycker om regn.

Jag befinner mig på Östgötaslätten över helgen.
Känns bra att få komma iväg lite, rensa tankarna och bara ta det lugnt.
Kan behövas efter denna intensiva period, fylld med tanke- och känslostormar och massa plugg. Och frustration och nervositet inför framtiden (vad i hela världen ska jag göra efter den 5 juni?!).

Jag och Ida kanske drar till Norge i sommar, för att jobba ihop lite pengar (hoppas, hoppas..)
Och sedan kanske det blir en sväng till Italien för att jobba ännu mer, efter en mellanlandning i Frankrike...
Bara lösa planer än så länge, men ack så bra och kul om det blir av.


Det är bara ungefär 5 veckor kvar på Kaggeholm för min del nu.
Vemod. Jag kommer sakna allt så otroligt mycket.
Kommer sakna att bo i nummer 29 i Björken.
Alla filmkvällar i Hasseln, alla sena "samtalsnätter"...
Skogspromenader och picknickar, kanotfärder och grillkvällar...

Detta läsår har varit mitt bästa år hittills.



Avslutar med ett filmtips..:







Once

- en av de bästa filmerna på riktigt länge..!
Riktigt bra story, grymma skådespelare och helt fantastiskt soundtrack.

Here Comes the Sun

En förvånande vändning ägde rum, och nu är jag lycklig igen.
Den här gången känns det som att det är ännu mer på riktigt.


Och våren har bestämt sig för att stanna!
Det är härligt att bo såhär när det börjar bli varmare ute.
Grillkvällar med gitarrspelande, kanotpaddling, fotbollskickning på gräset, glass, lunch utanför matsalen, kvällspromenader i skogen by the sunset, etc etc.

Och skolan känns inte så jobbig längre.
Jag känner att jag har kontroll över det mesta, jag kommer fixa det ganska bra tror jag.

Is it over now?

Nu är det faktiskt vår, och det är på riktigt.
Det känns som en lättnad.
Det är otroligt vilken lyx jag har, som bor på en ö i Mälaren.
Vatten, skog, landsbygd... kan det bli bättre?
Och kan det bli vackrare, framför allt såhär på våren?


Jag gör allt för att försöka vara positiv just nu.
Trots ihållande huvudvärk, prestationsångest och förkyldning.
Trots en väldigt jobbig specifik sak,
trots att jag aldrig har någon energi nu för tiden.


Sanna var och hälsade på i helgen, det var kul och bra.
Hon får mig alltid att må bättre, bara genom att lyssna och ge sina kloka råd.


Och det är vår nu.
Det gör allt lite lättare...

Leave it to me as I find a way to be

Detta har visat sig vara myckt knepigare än jag någonsin kunnat föreställa mig.
Jag har aldrig upplevt något sådant här förut.
Det påverkar allt, jag tror jag håller på att bli knäpp.

Fast egentligen kanske det är helt normalt.

Men det är svårt att veta hur saker egentligen är. Om man uppfattat allt rätt, eller om det åter igen bara är massa feltolkningar och missuppfattningar...

Usch, jag vill inte skriva om det här egentligen.


Våren stack sin väg igen, och nu är det kallt, kallt kallt.
Jag känner mig illa till mods. Det är svårt att vara positiv och glad när man är förrvirrad och våren vägrar komma. Och jag är måttligt road av att plugga just nu. Är så otroligt trött på allt som har med skola och plugg att göra.

Jag är trött på Sverige också, jag vill ut och resa. Långt bort.

Take a step and come on out of the shade

Vår!
Jag tror det är på riktigt den här gången.

Jag är ändå inte jätteglad. Känner mig trött, på en hel del saker.
Man lär sig mycket om hur olika människor fungerar när man bor så här. Man kommer väldigt nära inpå varandra, på gott och ont..

Jag har svårt att förstå folk som går och är irriterade eller sura på någon, utan att ta upp det med personen i fråga. Folk som hela tiden antyder att något är fel, men som inte vill prata om det.
Det blir så tröttsamt i längden.

Om jag är irriterad eller sur på någon brukar jag försöka reda ut det så fort som möjligt. Om det gäller någon jag umgås med, alltså. Jag tycker inte om att vara ovän med folk.

Men jag ska försöka låta bli att bli påverkad den här gången. Det är inte mitt problem, egentligen. Jag behöver inte bry mig.


Det är inte speciellt mycket kvar av terminen nu. Det känns konstigt, och lite ångestladdat.
Kommer sakna Kaggen när jag slutat.