JenLane

Vad ska du bli när du blir stor?

2011-09-04T16:07:00.003+02:00

Nu funderar jag på att börja skriva igen.
Här, alltså.

För jag tänker så mycket, igen. Aktivt, ingående, utan uppehåll.

Jag har aldrig inte tänkt, men de senaste åren har varit lite... jag har varit väldigt passiv.
Inte reflekterat över viktiga saker så mycket mer än i valtider, eller om man någon gång hamnat i samtal om viktiga saker.

Annars har livet rullat på i lugn och fin takt, jag har inrättat mig i ledet och blivit ganska grå.

Men det är slut med det nu.

2011-05-11T15:17:00.001+02:00

Det gör ont ibland.

Utan att jag riktigt vet varför.

Våren gör ont, sommaren.

2011-03-31T16:52:00.004+02:00

Det blir inte så ofta nuförtiden, bloggandet jag förr var så ambitiös med.

Jag vet inte varför. Kanske är det för att jag tror att ingen läser. Fast jag har egentligen alltid, först och främst, skrivit för mig själv och inte för andra.
Så kanske är det för att jag inte har/haft något att skriva om.
Fast det stämmer väl egentligen inte heller.

Så, jag vet inte varför.

Vårens jobbsäsong var kort, och bortsett från några kommande ströpass är jag ledig nu, till och med början av september. Sommarlov, innan våren hunnit komma på riktigt.

Ska åka till Italien, Kroatien, Irland, Skottland, Slovakien, Österrike och Ungern på den tiden. Och förhoppningsvis till Malta en sväng, och kanske någon stans mer.
Jag ska också läsa en hel massa böcker, sådana som jag tänkt läsa i åratal, sådana jag precis fått upp ögonen för och sådana jag velat läsa om en tid. Now is the time, tänker jag.

2010-10-11T22:33:00.004+02:00

"Ja visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle annars våren tveka?" skrev Karin Boye för 75 år sedan. Ikväll sitter jag och tänker på höstlövens transformation, hur de istället för att blekna exploderar i en kaskad av eld. Åldras med värdighet.

2010-08-20T15:35:00.005+02:00

Sverige är kallt och grått.
Det är augusti.

I förrgår gick jag omkring på Budapests gator och torg och njöt av sol och värme. Det var sista dagen av 11, spenderade i Tjeckien, Slovakien och Ungern. Det var 11 mycket bra dagar.

Nu är jag här igen. Tillbaka i Förorten.
Augusti, och Sverige förbereder sig på den annalkande hösten. Men det är Sommarbio i Rålis denna vecka, tack och lov. För trots kylan känns det väldigt bra att kura ihop sig insvept i varma filtar framför filmduken, med en kopp varmt te under bar himmel.

Och än är inte sommaren helt slut, för min del. På tisdag beger jag mig till Skåne några dagar för att träffa vänner där. Jag vet inte, men kanske är vädret lite bättre där.

Det har varit en lång sommar. En bra och för det mesta solig sommar. Och jag har fortfarande några veckor kvar innan jag börjar jobba igen.

Sätt Att Se

2010-04-28T19:55:00.008+02:00

Jo, det händer fortfarande att jag skriver här ibland.
Ytterst sällan, men ibland.

Men nu har några tankar och känslor surrat runt i mitt huvud så länge att jag bara måste få ut dem, måste få skrika ut mina aggressioner (eller vad det nu är), oavsett om någon någonsin kommer att läsa nedan följande text.

För några år sedan, när jag var yngre och mer naiv (?), då var jag även mer röd och aggressiv i politiska diskussioner. Jag var helt på det klara med vad jag tyckte och tänkte om det mesta, och gjorde alltid mitt bästa för att göra min röst hörd. Många tyckte nog att jag var outhärdlig och jobbig att ha att göra med, men det gjorde mig ingenting. Jag propagerade för det jag ansåg var rätt, och upprördes över likgiltighet och oengagemang.

Så nu, flera år senare, undrar jag; vad hände egentligen? När blev jag tystlåten i debatter, och när blev mina åsikter så urvattnade? Vart tog all "revolutionär glöd" vägen?

Var det så att jag växte upp, blev mer medveten om verkligheten och insåg att jag haft fel?
Eller tappade jag bara bort mig själv i storstadens vimmel, bland människor som inte riktigt brydde sig?

De senaste veckorna har jag blivit påmind om så mycket ur min tonårsperiod, träffat på människor med liknande åsikter och beteende som jag själv hade då och även stött på motsatta åsikter från människor i min närhet. Och min hjärna måste på något sätt ha kortslutits, slutat fungera, slutat tänka själv.

Jag fann mig själv stå på fel sida i en konflikt, för inte så länge sedan. Fel, enligt mitt sätt att se saker för många år sedan. Och det skrämde mig. Hur blev det så?

Sedan dess har jag tänkt över situationen, väldigt mycket. Jag har rört mig bland politiska forum på nätet, läst nyhetsartiklar om samma ämne i flera olika nyhetsmedier, lyssnat på musik med olika sorters politiska eller ickepolitiska budskap. Och jag har resonerat massor hit och dit med mig själv.

Och nu tror jag, efter mycket om och men, att jag faktiskt på något sätt hittat tillbaka till mig själv, eller kanske hittat mig själv, bland all röra runt omkring mig.

Vilket gör att jag nu står i en ganska besvärlig situation, då en politisk konflikt äger rum i min direkta närhet just nu, en konflikt som växt och blivit större under våren. En konflikt jag ifrån ett håll uppmanas motarbeta och vara skeptisk till, i egenskap av anställd på mitt jobb. En konflikt som jag egentligen i själva sakfrågan borde stötta på alla sätt, och som jag som privatperson vet precis var jag står i.

Och nu vet jag inte hur jag ska agera, om jag över huvud taget kan agera.
Och tanken på att bli mer eller mindre påtvingad en åsikt gör mig illamående. Trots att jag faktiskt tror att det i detta fall handlar mycket om okunninghet.

Time is on my side, yes it is... (no, it's not..)

2010-02-21T13:20:00.004+01:00

Vi skulle kunna säga att jag håller på med ett experiment, som går ut på att testa hur mycket man orkar jobba, flyttstäda och -packa, samt åka på diverse konserter och avskedspartyn på ca 5 dagar. Och vi skulle också kunna säga att jag samtidigt försöker komma fram till hur många timmar man som minst behöver sova under denna period, och hur mycket kaffe man måste dricka för att minimera dessa sovtimmar ytterligare.

Då hade det liksom varit lite mer begripligt att jag behandlar mig själv som jag gör just nu.

Men sanningen är att jag är lite dum, och väldigt dålig på att planera. Och lite för snäll för att säga nej till diverse inbjudningar. Och nu känner jag att jag är väldigt nära att förlora greppet om situationen, och jag är bara på dag 3..

Och det rådande snökaoset underlättar inte direkt. Eftersom de saker jag blivit inbjuden och inte kunnat säga nej till äger rum inne i stan, och min tunnelbanelinje lider av vissa "tekniska fel", känns det väldigt osäkert om jag kommer kunna ta mig in till stan över huvud taget. Och skulle jag lyckas kommer det hur som helst ta väldigt lång tid, och jag är osäker på om jag har den tiden..
Men just idag vill jag verkligen åka till stan, trots att jag är helt slut efter att ha jobbat 21 timmar på 2 dagar. En vän till mig har en spelning med sitt band ikväll. Det vill man ju inte missa, men jag känner mig alldeles för risig för att ens orka tänka tanken på att slåss mot snön och dras med en försvagad SL-trafik.

Suck.

Bring me a day full of honest work, and a roof that never leaks, and I'll be satisfied

2010-02-08T15:09:00.025+01:00

Jag har aldrig varit något stort fan av mainstream-musik. Eller schlager, för den delen. Men idag låter allt radioskval värre än vanligt i mina öron.

Detta på grund av att jag igår kväll var på konsert med Midlake.

Vilket var helt fantastiskt.
Minst sagt.

Kan man bli annat än lycklig av att höra ett gäng skickliga, samspelta musiker framföra vackra, genomtänkta låtar med otroligt mycket känsla och samtidigt vara helt opretentiösa och jordnära?

Och inte blir upplevelsen sämre av att musikerna har långt hår, skägg och rutiga skjortor. Haha.

Midlake är ett av
mina absoluta favoritband, utan tvekan. De låter lite som Jethro Tull, fast ändå inte. Det är proggig indierock med tvärflöjt och tamburin. Det är poesi om bönder, gröt och snöskor. Det är Midlake, och det är, som sagt, fantastiskt.

Lyssna här, eller här.

Learn to like it

2010-01-13T17:08:00.003+01:00

Nu är i alla fall alla boardingpass och flygbussbiljetter utskrivna. Och jag sov hyfsat mycket i natt.

Idag, alldeles nyss, upptäckte jag att Spotify fanns installerat på jobbdatorn! Det är ju fantastiskt, helt plötsligt känns det inte riktigt lika segt att sitta själv här idag..

Burning of the midnight lamp

2010-01-13T00:22:00.002+01:00

Ännu en sån där kväll. Natt, what ever.
Jag sitter och tänker på hur mycket jag har att göra och hur mycket som måste fixas, och blir stressad av tanken. Men, inte gör jag något åt det. Nej, varför börja packa redan idag, jag åker ju inte till Rom/Malta förrän i helgen. Och jag jobbar ju inte hela tiden fram till dess..
Och vem behöver sova..?

Men detta är ändå första dagen på ett tag som jag bara varit hemma, och inte gjort något speciellt. Jag har jobbat en hel del, och när jag inte jobbat har jag haft annat för mig.

Ja, jag ska till Malta. Bara några dagar. Åker till Rom natten till söndag, hänger runt där med syrran, och på måndag drar vi ner till Malta. Ska bli skönt att åka ifrån kylan ett tag, inte för att det är någon direkt sommar där nere, men ganska så mycket varmare än här ändå.

Innan det ska jag jobba onsdag dag, hela torsdagen, fredag kväll och hela lördagen. Och jag har som sagt inte börjat packa än. Och jag måste checka in och skriva ut mina boardingpass.. och tvätta, och sånt där. Men det ska nog gå bra..! Ehh..

Så, varför går jag inte och lägger mig? För att jag aldrig varit speciellt bra på det där. För att jag lever i någon slags illusion där tid inte existerar, eller i alla fall går otroligt långsamt..

The lake is frozen over, the trees are white with snow

2009-12-29T15:05:00.007+01:00

Mitt immunförsvar är nog inte helt intakt.
Jag är förkyld, igen. För, vad blir det, fjärde gången på ett halvår..?
Usch.

Har bara jobbat två av fyra planerade jobbpass, ligger hemma och tycker synd om mig själv i stället. Passar på att leta lägenhet, vilket är ett fruktansvärt frustrerande projekt..

Men, det är trots allt nästan två månader kvar tills jag måste ha flyttat ut. Någon gång innan dess ska jag väl hitta något..

Jag hade en bra jul, om än ganska kort. Eller, den var väl egentligen inte så jättekort, men det kändes så. Åkte tillbaka till Stan redan på annandagen, för att jobba.
Men julstämningen infann sig i alla fall tillslut, även för mig. Vi åkte skridskor, pulka och hade snöbollskrig, allt för att fira att det var en vit jul.

Nu hoppas jag på att bli frisk till på torsdag, så jag kan fira nyår med DT. Skulle kännas lite surt att vara sjuk och missa det.

Rock 'n' Roll Santa

2009-12-21T01:37:00.005+01:00

Jag jobbar 10:30-18 imorgon, och sen tar jag ett tåg med syrran till Östgötalsätten direkt efter att jag slutat.

Jag blev alldeles nyss klar med det jag behövde förbereda inför det, dvs packa, diska och fixa matlåda till jobbet.

Jag har varit ledig hela dagen.

Det är nog bara så att jag får ta och ge upp det där med att försöka göra saker i tid, och tack vare det kunna gå och lägga mig och sova när jag borde.

Jag funkar helt enkelt inte på det sättet.

Christmas Time Is Here

2009-12-18T13:24:00.003+01:00

Om jag fortsätter såhär kommer det nog inte dröja länge tills jag tjänar tillräckligt med pengar för att få ett förstahandskontrakt på en lägenhet. Jag blev ganska förvånad när jag fick lönespesen idag. Kändes lite som en julklapp i förskott.

Alltså, jag vet att jag sagt det hundra gånger förut, men: Jag älskar mitt jobb! Det är helt fantastiskt; själva jobbet är grymt kul, teatern är mitt andra hem, kollegorna är helt underbara, cheferna schyssta, nuvarande föreställningen en av de bästa hittills... Ja, det är väl inte så konstigt att jag trivs egentligen :)

Det är hur mycket snö som helst ute! Och jättekallt. Jag gillar det. Det påminner om vintrarna när man var liten, då när man kände julstämning redan i november och sprang ut och försökte bygga snögubbar så fort första snön kom. Och när man var ute och åkte längdskidor i skogen med pappa, eller de där "julgrans-huggar-dagarna" vi brukade ha med mammas och pappas vänner, av vilka några ägde skog.
Det var så lätt att få julstäming på den tiden. Julpyssel i skolan, luciatåg, julbak på hemkunskapen och hemma, mammas advents- och julpynt.. Nu för tiden brukar det kunna gå ganska många dagar av december innan jag fattar att det håller på att bli jul. Av någon anledning är jag inte jättebra på det där med att julpynta. Jag har en ljusslinga hängande i fönstret, en vit hyacint och en apelsin med nejlikor i. That's it. Jag äger inte ens några passande julgardiner..

Men jag antar att det har att göra med att jag bor som jag bor. Inte för att jag inte trivs eller känner mig som hemma här, men det är ju när allt kommer omkring bara ett tillfälligt boende. Och det känns inte helt meningsfullt att skaffa hit massa prylar då. Speciellt inte när jag ändå inte ska fira jul här.

Jag har ju i alla fall glögg och pepparkakor hemma.. :)
Och julmusik, bland annat det här:
(Hur kan man annat än att känna julstämning när man lyssnar på den här låten..? haha)

Behold, I give you the morning

2009-12-15T21:47:00.004+01:00

Det är vinter! :D

Och jag är ledig ända tills på lördag. Skönt, men konstigt.
Årets sista Hairspray gick i lördags, och vi har uppehåll till den 7 januari.
Vilket en herre jag pratade med i telefon idag, i biljettkassan, tyckte var väldigt konstigt; "Det är det ju inte tal om utomlands, att ha uppehåll bara för att det är jul..!", på vilket jag glatt svarade: "Men skådespelarna måste ju också få ha lite semester." Det uppskattades nog inte speciellt mycket, vårt samtal tog slut kort därefter..

Jag har ändå lyckats skrapa ihop lite jobbpass under uppehållet, i biljettkassan och på "systerteatern". Eller, "adoptivmoderteatern", skulle man ju faktiskt kunna kalla den. Så jag kommer få lite lön för december också, det är ju alltid trevligt :)

I lördags hade vi julfest med jobbet, med produktionen och ensemblen. Det var lätt en av årets roligaste fester! Grymt skön stämning och mycket dans, precis som det ska vara.

Förra veckan bokade jag en resa till Malta via Italien i januari. En sån där superbillig budgetresa igen (vad annars?!). Syster I ska söderut i tre veckor, när det är uppehåll på hennes teater. Så jag drar ner och hänger lite med henne, i vanlig ordning.

Om ca en vecka åker jag till Östgötaslätten för att fira jul med familjen. Hoppas verkligen, verkligen att snön stannar tills dess!

2009-12-09T00:59:00.004+01:00

Jag har blivit antagen till en kurs i franska på SU. 30 p, heltid.
Sökte två kvällkurser à 7,5 p också, men det visade sig att man måste ha läst upp till steg 3 på gymnasienivå för att vara behörig till dessa. Vilket jag inte har..

Problemet är att jag aldrig kommer fixa att plugga heltid och samtidigt jobba. Det går liksom bara inte, av många anledningar.

Suck.

Usch, jag borde verkligen inte vara vaken nu.
Ska upp och jobba (relativt) tidigt i morgon. Har dessutom känns mig ganska sliten på sista tiden. Trött och oföretagsam. Jag hinner inte med de saker jag planerar att göra, enbart på grund av brist på självdiciplin.

Måste göra något åt det där, ta mig i kragen, eller något..

Det var en bra dag idag, i alla fall.

Now's the only time I know

2009-11-23T12:09:00.005+01:00

Härom natten drömde jag att jag träffade mig själv som två-åring. Mitt äldre jag hade något viktigt att berätta för mitt unga jag. Eller var det tvärt om..?
Det var hur som helst lite creepy på något sätt.. det var en sån där dröm som dröjer sig kvar när man vaknat, en sån dröm som känns väldigt verklig.
Tyvärr kommer jag inte ihåg vad det där viktiga var.

Det bokstavligen väller in jobbpass nu. Det är hur bra som helst, fast jag känner verkligen av att jag inte är van vid att vara igång så här mycket. Jag är rätt trött och seg de dagar jag är ledig.
Imorgon är en ledig dag, det ska bli väldigt skönt att få sova ut och sedan kunna vara helt impulsiv och spontan resten av dagen. Har ingenting alls inbokat!

Såg Fever Ray på Cirkus ikväll. Det var grymt! Helt fantastiskt, så mycket mer än "bara" en konsert. Precis sådär härligt konstigt och ogreppbart som jag trodde att det skulle vara. Känns bra att jag hann se henne, eftersom det sägs att hon kommer lägga ner projektet väldigt snart.

Det är rätt intressant, tycker jag, hur saker som en gång varit fruktansvärt viktiga för en helt plötsligt kan bli totalt ointressanta.
Och hur saker som skulle kunna ha blivit väldigt viktiga istället glöms bort och blir helt irrelevanta, på grund av olika omständigheter.

Det jobbiga blir när man ändå ställs i situationer där man förväntas ha samma inställning till dessa saker, fortfarande. Och där man inte kan eller vill klargöra för hur man numera förhåller sig till detta. För att de berörda antagligen inte skulle förstå.

Och det är svårt att vara ärlig mot sig själv, när det innebär att man måste kämpa hårt för att ingen ska bli sårad..

In a minute - sometime soon - maybe next time - make it June

2009-11-18T02:18:00.004+01:00

Jag sitter åter igen uppe alldeles för sent, och tänker, alldeles för mycket.

Jag har börjat bli rädd när jag tänker på framtiden.
Sådan var jag aldrig innan. Men på sista tiden har jag gått omkring och känt mig orolig rätt vad det är. Allt pga att det gått ungefär halva tiden nu, av de sex månader jag får bo här. I "min" lägenhet.

Och jag vet inte vad som händer sedan.
Det känns inte helt bra..

Jag kommer visst aldrig bli helt frisk heller. Halsen har fått ta rejält med stryk denna höst.. Jag borde ta ledigt några dagar, och stänga in mig någonstans och bara vara tyst. Och äta massor med vitaminer.

Jag har ett berg av odiskad disk. På riktigt, ett helt berg. Det är sjukt, varför tar jag aldrig tag i det? Det är knappast så att jag inte haft tid. Däremot blir jag alltid så trött när jag överväger att börja diska. Och i de stunderna verkar det som världens bästa idé att skjuta upp det, ett litet, litet tag till.

Jag skulle behöva att något riktigt rejält kul/positivt hände mig nu. Något som gav mig massor av energi och motivation. Tyvärr känns det som att det jag helst av allt, innerst inne, skulle vilja se hända, aldrig kommer hända. Det passerade för ett bra tag sedan, och jag hann liksom inte stoppa det. Man ska visserligen aldrig säga aldrig, men man bör ju vara lite realistisk ändå. Och i detta fall saknas vissa viktiga förutsättningar, så jag drar slutsatsen att det hela är överspelat.

And I promise you, I promise that I'll run away with you

2009-11-17T14:02:00.004+01:00

Snälla, säg att det är långt kvar till den 24 februari?

Jag börjar nämligen bli lite nojig nu. Angående lägenhet.

För trots att jag jobbar väldigt mycket nu och därmed tjänar rätt bra (allt är relativt..), är chansen att jag skulle kunna få tag på ett förstahandskontrakt ganska minimal. Och jag kan för tillfället inte hitta speciellt många andrahandslägenheter på blocket..

..dessutom är möbler ett problem. Att jag har möbler, alltså. För var ska de ta vägen om jag inte får tag på en omöblerad lya..?

Men, det är ett bra tag kvar till den 24 februari.
Visst är det det..?

It's hard for me, but I'm trying

2009-11-13T12:55:00.003+01:00

Vaknade med värstinghuvudvärk idag. Inte alls kul.
Det var ett tag sedan jag hade sån här huvudvärk. Om man bortser från när jag varit förkyld, och jag haft ont pga det.

Under gymnasiet hade jag huvudvärk var annan dag ungefär. Om inte oftare.
Fast det hade ju sin förklaring, det vet jag nu i efterhand.
Stress, press, psykisk instabilitet, samt för mycket huvudvärkstabletter.

Men så är det verkligen inte nu, så jag undrar vad som framkallat huvudvärken just idag. Sov visserligen dåligt pga lite olika anledningar, men det är det ju inte jätteovanligt att jag gör.

Jag har mycket jobb framför mig nu. Det känns bra. Ska jobba fredag, lördag, söndag, måndag, onsdag, torsdag, fredag, lördag. Sen åker jag till föräldrarna på Östgötaslätten några dagar. Efter det åker jag hem och jobbar onsdag - måndag. Och sen är det Fever Ray på Cirkus!
(Oj, då är det december. Usch, det får inte gå för fort bara..)

Jag börjar få distans till mitt "problem" nu. Det är inte alls lika påtagligt längre, och jag tror att det är bra, som det är nu. Enough said.

Jag ska spela piano när jag är hos mamma och pappa. Hela tiden. Haha.
Och så ska jag sy lite också. Och sen ska jag ta med mig mina stickprylar hem.

Idag är det förresten vintrig musik som gäller. Eller, sen-höstig. Novembrig.
Midlake och Bon Iver.

Hang on trevelling woman, don't sacrifice your plan

2009-11-11T15:10:00.004+01:00

Riga var en fin stad. Många fina gamla hus och trevliga människor.
Väldigt kallt så här års, dock. Men jag köpte varma strumpor på Rīgas Centrāltirgus, sen frös jag inte lika mycket längre.
Vi var i Riga ungefär 6 timmar, så vi hann inte se jättemycket. Men det verkade vara en trevlig stad. Jag kommer åka tillbaka till dit någon gång, det är jag säker på. Man blir inte klar med en stad på några timmar. Och jag tror jag kommer tycka ännu bättre om Riga en varmare årstid.

Det kändes väldigt bra att packa väskan och åka iväg igen. Bara två nätter, men ändå. Känslan av att vara på resande fot, i ett främmande land med ett främmande språk, att ha allt man behöver i en väska och att äta budgetmat.
Det fick mig att längta efter sommaren..

Jag är ganska frisk nu. Inte helt återställd, hostar lite grann fortfarande, och halsen vill inte riktigt fungera som den borde. Min röstkapacitet är långt ifrån fullständig.
Men det går på rätt håll nu i alla fall. Och jag tänker inte bli sjuk igen.

Jag fyller år i helgen. Det känns helt absurt att det gått ett helt år sedan jag sist fyllde år. Det känns som att det var igår jag hade födelsedagsfest i LP-villan.
Samtidigt känns det som en evighet sedan. Som ett helt annat liv.
Allt förändras alltid så fort i mitt liv. Det är inte mycket som är långvarigt, inte mycket som förblir oförändrat. Jag själv förändras också hela tiden. På grund av nya situationer, nya utmaningar, nya människor man träffar.

För ungefär ett år sedan var jag i en situation som jag hade väldigt svårt att hantera, och det blev bara jobbigt och fel hela tiden, och jag sårade mig själv väldigt mycket.
Nu är jag i en liknande situation, men den här gången känns det mycket lättare att hantera. Eftersom jag nu vet hur jag fungerar i denna situation, och vad jag måste göra för att inte såra mig själv.
Jag antar att det faktiskt kan vara sant att det till slut kommer något bra ur allt dåligt som händer.

I'm not there, I'm gone

2009-11-05T23:26:00.002+01:00

Dagens förkylningsrapport: Hostar fortfarande, men mår i övrigt bättre. Knappt ont i halsen alls längre. Fast de där ohyggliga hostattackerna verkar ha dragit igång igen.. Men, det är bara att bita ihop, hälla i sig hostmedicin och hoppas på att få fortsätta andas...

Hoppas även på att kunna jobba igen imorgon kväll.

Eftersom det regnat hela dagen har jag suttit inne och kollat på Scrubs, idag igen. Hade tänkt ta mig en lite försiktig promenad, men det kändes inte så lockande när jag fällde upp persiennerna i förmiddags.
Jag känner mig så otroligt seg och ur form just nu så det är inte klokt. Hoppas verkligen på bättre väder imorgon, annars får det faktiskt bli gummistövlar och paraply.

På söndag åker jag till Riga.
Om jag blir helt frisk tills dess, vill säga.
Men det blir jag ju.

Jag blir så irriterad på mig själv.
Jag blir frustrerad över att jag inte kan släppa vissa saker, inte bara gå vidare. Att jag måste fortsätta fundera och analysera, trots att det inte längre finns något att analysera eller fundera över. Och att jag måste bete mig så neurotiskt angående det hela.

Det är ju inte ens aktuellt längre.

Good times, bad times, you know I've had my share

2009-11-03T20:44:00.002+01:00

Ok, jag gör ett nytt försök:

Det går över. Det blir bättre.
Jag kommer kunna sjunga igen.
Jag kommer kunna äta igen, jag kommer kunna jobba på torsdag, och jag kommer kunna åka till Riga på söndag, som planerat.
Det är bara just nu som allt suger.

Jag har kollat på Scrubs hela dagen. Det har underlättat en hel del.

Inget läsande av Eragon än dock.
Kanske kommer senare, när det är dags att sova.
För ungefär femte gången det senaste dygnet..

Sorry för alla self pity-inlägg, förresten. Men jag anser det vara bättre att få ur sig saker än att gå omkring och hålla det inne.

2009-11-03T15:26:00.000+01:00

So much for "ingen höstdepression här inte"...

...

2009-11-03T10:37:00.005+01:00

Vaknade av att det kändes som att halsen skulle trilla av. Eller nåt.
Det gör så sjukt ont...

Dricker honungsvatten med äppelcidervinäger. Googlade efter huskurer, och jag måste säga att detta är vad som hjälpt bäst hittills! Ska leva på det idag. Kanske inte.
Men jag är för trött för att orka laga mat..

Jag är hemma från jobbet. Det känns som att febern har lagt sig, men jag är som sagt väldigt trött. Och helt mosig i hela ansiktet. Det kliar i halsen, i näsan, i öronen och i ögonen.
Det hade ju inte gått så bra att sitta och svara i telefon idag, heller. Jag kan knappt prata.

Jag känner för att sticka. Med garn, alltså. Inte dra.
Men jag tog inte med mig mina stickprylar från mamma och pappa när jag flyttade hit. Så det går inte.

Jag ska nog läsa ut Eragon idag. Började läsa den i somras, men när jag åkte till Italien tog jag inte med den, och sen "glömde" jag bort den. Det var dumt. Den är riktigt bra.

Jag undrar hur många olika sorters preparat man kan hälla i sig samtidigt utan att det är farligt, eller att de tar ut varandra..?

2009-11-02T22:11:00.002+01:00

Ja men visst, varför inte lite feber också.
När vi ändå är igång, liksom.

I'm On Fire

2009-11-02T12:16:00.003+01:00

Inatt drömde jag att jag gick till Jam på Söder för att bla skaffa mig ett ljudkort. Jag snackade med en jätteschysst snubbe, som berättade allt möjligt om olika sorters ljudkort, kablar och MIDI-keyboards. Han frågade om jag hade någon synth, och jag sa att jag hade det. När han frågade vilket märke svarade jag "en helt vanlig Yamaha" (!). Jag kommer ihåg att jag sa det för att jag inte vågade säga att jag bara hade en gammal keyboard från 80-talet. Jag tyckte det skulle vara pinsamt att berätta det för honom. Av någon anledning.
Efter ett tag sa han att han var tvungen att gå och göra något, men att jag skulle fundera på vad jag ville ha och sen säga till. Men när jag väl bestämt mig var han försvunnen. Det var helt tomt i butiken. Så jag gick därifrån ett tag, men återvände ganska snart. Jag ville ju verkligen ha ett ljudkort.
Då dök han upp igen. Han hade kollat på hockey, "Irland vann".
Det slutade med att jag köpte en så kallad "recorder" (?), nån slags pryl som man kunde koppla ihop datorn och "vilket klaviatur som helst" med. Väldigt praktiskt, tyckte jag.

Jag förstår mig inte på min hals. Jag trodde att jag hade varit förkyld tillräckligt den senaste tiden. Men nej, tydligen inte.
Jag har ont i övre delen av halsen, samtidigt som det kliar frenetiskt i undre delen. Det är verkligen ingen bra kombination, för jag hostar pga att det kliar, och då gör det ännu ondare.
Känns som att jag hostat hela natten.

Jag fick migrån igår också. Fast det var det ynkligaste migränanfallet på länge. Aurasymptomen gick över på någon timme, och jag tog inte ens någon Zomig (migränmedicin), utan bara "vanliga" huvudvärkstabletter. Hade riktigt ont i huvudet några timmar, tills jag somande..
Men jag har inte så värst ont i huvudet idag. Jag är mest trött. Och det känns som att jag har feber, fast det har jag inte.

Jag vill inte hosta mer nu..!

"There's no time to lose", I heard her say, "Catch your dreams before they slip away"

2009-10-30T14:47:00.010+01:00

Jag har tänkt lite på varför jag inte kommer någonstans med musiken
just nu. Och jag tror jag vet vad det är som gör att jag kört fast.
Jag har inget piano.

Jag saknar att spela piano så att det gör ont just nu..
Och jag har en hel hög med texter utan musik.

Det finns både piano och flygel hos mina föräldrar.
Jag kanske borde ta och åka dit snart, några dagar.
Då kanske det skulle kännas lite bättre.

Jag är ledig idag. Ledig på en fredag!
Men det känns rätt skönt. Har som vanligt en del att göra, och jag hade tänkt åka till Skärholmen en sväng. Först hade jag även tänkt åka in och se Hairspray ikväll, men jag är för trött och seg för att ta mig hela vägen in. Och nu börjar dessutom klockan bli lite för mycket för att jag ska hinna.
Så jag stannar hemma ikväll.

Nästa söndag åker jag och syrrorna till Riga. Baltikums Paris.
Ska bli skönt att lämna Sverige lite, och komma till ett land där man inte förstår språket över huvud taget. Jag gillar den känslan! Så var det på tågluffen för två år sedan, när vi lämnade Österrike och kom in i Tjeckien. Tyska förstår jag lite grann, franska ganska bra, italienska hyfsat, men tjeckiska..! Jag förstod inte ett ord. Och då kändes det verkligen att man var utomlands.

Jag har bott i min lägenhet i två månader nu. Det har gått sjukt fort.
Nu har jag fyra månader kvar, sen måste jag flytta.
Ska bli intressant att se vart jag hamnar då..!

I don't like the things you don't say

2009-10-28T23:42:00.005+01:00

Jag är trött.
Inte fruktansvärt trött. Inte som jag var i lördags kväll, efter att ha jobbat 47 timmar på en vecka.
Bara lite lagom trött, sådär som man kan vara en helt vanlig onsdagskväll.
Eller så.

Denna vecka är lugnare än förra var. Det gillar jag. Får sova lite längre imorgon och på fredag. Vilket gör att jag orkar vara vaken längre.. ehm..

Kidsen (eller vilken ålderskategori de nu tillhör..) håller på att bråka massor där jag bor. Upplopp, kallar DN det. 9 stycken har visst gripits. Igårkväll försökte de välta en lyktstolpe. Och det var massa rök vid tunnelbanespärrarna. Och poliser.
Idag när jag kom hem var alla glasdörrar vid tunnelbanan krossade. Och poliser igen.

Annars gillar jag min förort. Det är fint här, mycket natur. Just nu är det riktigt höstfint.
Och i mitt hus/på min gård är det inga som välter lyktstolpar eller krossar rutor.
Bara barn som spelar (?) piano mitt i natten och någon som varje måndag klockan 10 spelar någon slags housig aerobic-musik med tillhörande instruktioner, jättehögt.

Jag tycker faktiskt att det börjar bli lite för kallt ute nu. Man luras liksom att tro att det ska vara lite varmt bara för att solen skiner.
Men nej, det är kallt. Iskallt.

Det här med att hålla fast vid beslut...

..försöka går ju. Men jag vet verkligen inte hur jag ska lyckas den här gången.
För det jag bestämt mig för, eller skulle vilja bestämma mig för på ett sätt, det vill jag inte alls bestämma mig för. Egentligen. Innerst inne.
Så det kommer nog inte gå så bra. Det har liksom redan misslyckats rätt rejält.
Fast det gör ingenting, för jag vill ju ändå inte. Jag har ju egentligen inte bestämt mig för det jag intalat mig själv att jag bestämt mig för. Utan raka motsatsen.
Jag är inte så bra på att lura mig själv. Jag är alldeles för ärlig för det.

When you ain't got nothing, you've got nothing to lose

2009-10-21T21:41:00.005+02:00

Jag jobbar, jobbar och jobbar.
12 timmar igår, 13 imorgon... men ikväll är jag ledig, tack och lov. Hade nog inte pallat annars..
Inte för att det är så värst ansträngande att sitta i telefon och boka teaterbiljetter till folk, men det blir så lite sömn när man jobbar såhär mycket.
Inget ovanlig, i och för sig... men min dygnsrytm är rubbad, och det känns.

Imorgon har vi biljettsläpp inför våren, och ska använda ett helt nytt system. Som vi kan så där bra. Det lär bli en intensiv dag..!
Sen blir det foajén också på kvällen. Men det är bara kul.

Jag kommer få ut en helt ok (!!) lön på fredag. Det lönar sig (pun intended) minsann att jobba..! :p

Jag känner att jag börjat acceptera vissa fakta nu. På riktigt.
Och det känns rätt ok. Fortfarande frustrerande vissa stunder, men oftast känner jag mig bara så otroligt trött när jag tänker på det och då orkar jag inte bry mig.
Det är som det är.
Och jag är ju egentligen rätt så nöjd, som det är. Hur det nu är.
Det hade såklart kunnat vara bättre, men det hade även kunnat vara sämre.

Nu ska jag strax börja laga mat så jag har matlådor redo inför resten av veckan. They might come in handy.

Ég gaf ykkur von sem varð að vonbrigðum.. þetta er ágætis byrjun

2009-10-19T15:04:00.009+02:00

Ibland glömmer man bort viss musik. Musik man egentligen tycker är helt fantastisk och har svårt att klara sig utan under vissa perioder.
Sen när man väl kommer ihåg den igen, är det lite som att upptäcka ny musik. Och man har återigen lika svårt att klara sig utan den.

Jag lyssnade jättemycket på Sigur Rós för ungefär 2 år sedan. Mest på albumet Ágætis Byrjun från 1999. Men sen glömde jag gradvis bort dem.

Tills igår, när jag helt plötsligt bara kom att tänka på dem igen. Och sedan dess har jag haft svårt att sluta lyssna. Once again.
Det är så vackert, så känslosamt, så äkta. Och isländska är ett av de språk som fascinerar mig allra mest. Jag skulle vilja lära mig det, någon vacker dag..

På tal om språk; jag har sökt in till några kvällskurser i franska på SU, till våren. Det är något jag velat göra länge, känner mig så fruktansvärt ringrostig. Jag förstår i princip allt när jag läser en text, men det var så länge sedan jag pluggade franska, att jag nästan glömt hur man bygger meningar och böjer verb, etc. Men om jag bara blir lite påmind om det kommer jag nog snart kunna franska ganska flytande. Och det skulle ju inte vara helt fel!

Jag har två lediga dagar nu, igår och idag. Sedan väntar en 5 dagar lång intensiv jobbperiod. Imorgon jobbar jag ungefär 13 timmar, (först i biljettkassan och sedan i foajén på "An Evening with Nick Cave"). Med några raster så klart. Men ändå. Jag tyckte jag var mycket på jobbet förra veckan.
Men jag trivs ju, och jag får betalt, så jag klagar inte :)

So, I lost my head a while ago

2009-10-16T01:34:00.004+02:00

Det känns som att jag inte gjort mycket annat än att jobba de senaste veckorna.

Och det är faktiskt inte bara som det känns.
Jag fick det bekräftat när jag räknade ihop min timrapport idag; 113 timmar och 45 minuter kom jag upp i 15 september till 15 oktober. Det är faktiskt en hel del när det gäller mitt jobb.

Jag är rätt låg ikväll. Eller, i natt ska jag väl säga.
Jag står och stampar på samma ställe, jag kommer inte framåt. Och jag förstår inte vad jag håller på med. Eller varför saker och ting händer. Eller inte händer.
Eller varför jag över huvud taget bryr mig.

Jag vill inte vara sån här. Sån som bryr sig om småsaker, som blir ledsen över ingenting.

Jag antar att jag håller på att tröttna på att det alltid är samma sak. Alltid slutar likadant.

Nu säger jag för mycket, känner jag.
Jag borde nog sova.

One thing I know for certain, oh I'm pretty sure; It ain't over, I'm not done

2009-10-11T14:30:00.004+02:00

Jag sov lite längre idag.
Till ett, ungefär. Kom hem hyfsat sent, även inatt.
Men nu är jag ledig några dagar, så jag ska passa på att sova lite mer och försöka bli av med den här eländiga förkylningen, en gång för alla.

Jag har så mycket jag borde ta tag i.
Jag har flera dagars disk som väntar, damm som borde städas bort, kläder som borde tvättas och därför en tvättid som borde bokas, och så har jag knappt någon mat i kylskåpet. Mer än typ grönsaker, ägg och pesto.

Men jag har jobbat nästan hela veckan, så det är inte så jättekonstigt att jag ligger efter med allt det här.
Det jobbiga är bara att jag är så trött, och inte riktigt vet hur jag ska orka fixa allt jag behöver fixa idag. Men det är väl bara att ta tag i det..

Det gick jättebra att jobba i biljettkassan i fredags. Satt och svarade i telefon och bokade biljetter till folk. Det var kul! Hoppas på att jag kan få en del jobb där så småningom.

Den senaste månaden har gått så otroligt fort. Känns som en evighet sedan jobbsäsongen drog igång. Det har hänt så mycket. Bra saker, konstiga saker, småjobbiga saker... men mest bra saker.
Känns som att det kommer fortsätta så en ganska lång tid framöver.

The night is so long, the day even longer

2009-10-08T12:09:00.006+02:00

Alltså, man börjar ju undra vad det är för fel på en när man somnar vid 6-tiden och sedan vaknar halv 11, klarvaken och utan en chans att kunna somna om.

Ok, ett fel är kanske att jag aldrig går och lägger mig i tid. Men det gör ju inte att jag skulle behöva sova mindre. Det blir väldigt irriterande i längden, och det är inte första gången det här händer.

Men det var en bra kväll/natt, så det gör väl kanske inte så mycket..
På söndag ska jag sova. Då är jag ledig. Hah.

Jag ska börja jobba lite i biljettkassan på jobbet. Extraknäcka lite när det behövs. Ska provjobba på fredag. Det känns riktigt bra! Skönt att kunna få lite mer jobb utan att ens behöva gå utanför dörrarna på min kära teater :)

Nu ska jag baka tunnbröd, med bakpulver, i stekpanna. Jag har ju ingen ugn.
Sen ska jag äta dem med morotsbiffar som jag gjorde härom natten (som sagt, jag borde nog försöka gå och lägga mig i tid om kvällarna..).

Lose with eloquence, and smile

2009-10-07T13:43:00.006+02:00

Nej, det här duger inte.
Jag måste rycka upp mig.

Det är vackert höstväder ute, jag ska jobba ikväll, och jag ska få börja jobba lite mer nu vilket innebär mer pengar, vilket innebär att jag kommer kunna resa i sommar.
Plus att mina kollegor är de bästa.
Precis som mina systrar.
Och min kära vän S.

Och jag vet ju faktiskt hur jag ska göra för att bli på lite bättre humör: läsa Nemi, lyssna på bra musik, kolla på Scrubs, dricka kaffe..

Jag har gjort det förut. Jag klarar mig, det gör jag alltid.

Strange Things Will Happen

2009-10-07T01:14:00.004+02:00

Jag pendlar ganska mycket mellan lyckorus och frustration just nu. Fast ändå känns det som att jag vandrar omkring i någon slags dimma.

Jag vet inte riktigt vad jag försöker säga.

Mycket jobb just nu. Mycket som händer i samband med jobbet. Lite nytt jobb på g också.
Jag sover lite för lite. Hostar lite fortfarande. Tänker som vanligt alldeles för mycket.

Jag undrar varför jag tillåter mig själv att fundera så mycket som jag gör. Varför jag inte bara kan säga till mig själv att lägga av.
Inget blir bättre av det, det vet jag så väl.

Och egentligen vet jag väl vad jag tycker och tänker.
Egentligen borde det vara enkelt.

Fast jag vet egentligen ingenting alls.

They say for every heart high there must be a low, low, low...

2009-09-30T15:31:00.006+02:00

Jag tror att jag precis körde huvudet i väggen.
Det känns så.

Det är frustrerande när man inte har nog med resurser för att nå dit man vill.
Eller tillräcklig kunskap.
Och mitt tålamod är inte det bästa just nu..

Jag fick en idé härom dagen. Eller, egentligen har jag haft den idén länge. Men tanken väcktes igen, och jag bestämde mig för att göra slag i saken.
Det var ungefär där jag fastnade.
För jag vet inte tillräckligt för att kunna genomföra det. Och jag har som sagt inte de resurser som krävs.

Men, jag fortsätter att pröva mig fram. Förr eller senare kommer det väl lösa sig, på något sätt.

Jag blir smått tokig av att inte jobba. Jag borde planera in något ordentligt varje ledig dag, men utöver en fika här och ett biobesök där blir det inte så mycket. Fråga mig inte varför.
Dessutom tenderar allt att klumpa ihop sig, istället för att sprida ut sig över mina lediga dagar.

Jag brukar inte ha några problem med att vara ledig och inte ha något inplanerat. Jag var ju ledig i 4 månader denna sommar utan att klaga när jag inte hade så värst mycket att göra.
Jag vet inte varför jag tycker det är jobbigt nu.

Men jag gissar på kombinationen av rastlöshet och frustration, och anledningen till dessa känslor är jag fullt medveten om..

Jag ska förresten se Fever Ray på Cirkus 1/12. Galet!
Det kommer bli fantastiskt bra.

I Will Rise Now

2009-09-27T23:54:00.003+02:00

Jag har så mycket inspiration och känner mig så kreativ just nu att jag håller på att spricka. Skriver och skriver, har massor med idéer, känner mig produktiv och målmedveten.
Det känns grymt bra! Det måste vara hösten..

Morning keep the streets empty for me

2009-09-27T01:11:00.003+02:00

Jo, hittills så har helgen varit bra. Med facit i hand, så att säga.

Natten till lördag sov jag dock endast 4 timmar. Ingen höjdare när man sedan ska jobba ungefär 10 timmar. Men det gick faktiskt väldigt bra, det var länge sedan jag känt mig så fokuserad på jobbet. Allt bara flöt på, utan några som helst missöden. Kul var det också. (Så klart det var, det är ju alltid kul på jobbet. Mitt jobb är ju det bästa som finns!)

Ikväll, inatt, känner jag mig ganska balanserad. Stark och oövervinnerlig, typ. Hah. Gick själv från jobbet till Slussen, och fick mycket utrett i tankarna.

Imorgon ska jag träffa Y, det är bra. Det var ganska längesedan vi sågs nu, pga våra olika dygnsrytmer/veckoplaneringar. Och ändå bor vi bara en station från varandra. Det får allt bli ändring på det där..

Jag känner av hösten överallt nu. Jag är, som bekant för vissa, en årstidsmänniska. Jag blir alltid lycklig och upprymd när en ny årstid inträder. Ingen höstdepression här inte, med andra ord. Nej, hösten är vacker, det har jag alltid tyckt.
Och varje årstid har sin musik, sitt soundtrack. Just nu är det Bat For Lashes, Fever Ray, the Notwist, the Radio Dept. och the Knife som gäller. Och lite Ladytron. Och liknande.
Varvat med Hairspray-musiken, såklart :)

She Is Sure

2009-09-24T14:38:00.006+02:00

Det snurrar.
Stormar.

Jag är fruktansvärt rastlös och känner mig lite ur form. Mentalt.

Förkylningen är ok, köpte hostmedicin igår. Läskig sådan, som "påverkar hostcentrat i hjärnan".. Men det verkar hjälpa, så det kan det väl vara värt.

Mina lediga dagar har gått förvånansvärt fort. Och jag har ändå inte gjort så värst mycket. Handlat lite, hängt med syster S, städat lite. Hostat mycket.
Tänkt lite för mycket.

Lyssnat på Bat For Lashes, min nya favorit. Helt fantastisk musik, mystisk och vacker. Perfekt soundtrack till min nuvarande sinnesstämning.

Ska jobba igen idag. Känns bra. Ska komma in en timme tidigare och hjälpa till att bära lite grejer. Jag gillar att få sådana extrauppgifter.

Denna helg har verkligen potential att bli bra. Frågan är bara på vilket sätt.

Last nights parties and last nights horrorshow

2009-09-21T15:22:00.004+02:00

Det går lite för fort för att jag ska hänga med riktigt nu, känner jag.

Jag är ledig några dagar, och det känns jättekonstigt. Var på jobbet nästan varje dag veckan som gick. Nu får jag inte jobba förrän på torsdag. Känns lite tomt.

Och min hosta håller i sig. Hårt.
I övrigt är jag frisk, men det kliar frenetiskt i halsen hela tiden. Och nu har jag ont i ryggen och mellangärdet av all hosta.

Jag vill sjunga. Men jag varken kan eller får. Det är frustrerande.

Jag började faktiskt leta lite extrajobb idag. Antagligen för att syrran tjatade på mig lite igår. Jag skulle ju faktiskt inte ha något emot att få lite mer pengar i månaden.
Problemet är bara att hitta ett deltidsjobb som går att pussla ihop med China.
För China går före allt annat..! ;)

Ibland är det svårt att hålla fast vid något man bestämt sig för. På grund av känslor som verkar så mycket starkare än de egentligen är. På grund av tidsbrist, eller rastlöshet.
Men jag vet att tänker rätt. Att jag bestämt rätt.
Men jag är som jag är, och jag tänker alltid sönder saker flera gånger om.
Det är ganska komplicerat att vara både en känslomänniska och en tänkarmänniska. Det blir så väldigt mycket att känna och att tänka på då.

I'm heavy, I'm weary, I'm not thinking clearly

2009-09-15T22:51:00.011+02:00

Jag hostar.
Så att jag gråter.
Så att jag knappt kan andas.

Så länge jag kan minnas så har jag fått hostattacker i samband med övergående förkylning. När jag var liten fick jag luftrörsvidgande medicin mot det, senare använde jag bricanyl-inhalator (ni vet sådan som asmatiker har).
Nu förtiden står jag utan botemedel, och jag lider mig igenom varje attack medan paniken stiger. Men jag vet liksom inte vad jag ska göra, orkar inte gå och undersöka mig eller något sånt (måste ju alltid börja från början vid sådana), vet knappt vart jag skulle gå i så fall. Så jag får väl fortsätta att lida och skylla mig själv.

Men rösten som försvann i torsdagskväll är i princip tillbaka. Lite hes fortfarande, men jag kan kommunicera nu i alla fall.

När man sitter hemma och ska vila halsen är det lätt att försjunka i tankar.
Och just nu har jag väldigt många nya intryck som surrar i huvudet; nya människor, ny föreställning på jobbet, ny lägenhet, ny årstid.. Så jag funderar och funderar, och känner hur humöret svänger alldeles för många gånger under en dag för att det ska vara riktigt nyttigt för mig.
Jag borde nog lära mig att inte alltid tänka så mycket. Inte alltid vända och vrida på allting så mycket jag bara kan för att finna någon logik i det hela.

Det kanske är ok att inte alltid ha stenkoll.

Vardagliga saker har jag ju verkligen inte stenkoll på. Jag tänker ofta fel angående tider, och jag vet inte många mer än mig som skulle lyckas ta fel tåg hem och inte märka det förrän jag åkt 4 stationer för långt.
Men när det gäller saker jag går och tänker på vill jag ha koll. Jag vill veta sånt som inte går att veta än, jag har inte tålamod att vänta.

Kanske är precis det jag behöver jobba på, att kunna släppa sådana saker och låta allt ta sin tid. Inte reagera i förväg, inte bli nedstämd utan anledning.

Och jag borde nog faktiskt jobba lite på att ha koll på vad som händer runt omkring mig. Typ, vad klockan är, och när nästa tunnelbana går, och sådär..

Everything Is Beautiful Today

2009-09-08T11:36:00.009+02:00

Ja, det borde väl vara dags igen då. Kan jag tänka.

Sedan jag skrev sist har det hänt hyfsat mycket. Jag har tagit mitt pick och pack och flyttat in i en liten etta i en Stockholmsförort, och därmed flyttat en t-banestation närmare stan.
Det är första gången jag har eget boende, och hittills känns det helt fantastiskt. Det är bara för ett halvår, men efter min tid på folkhögskola är jag ganska van vid att flytta ut och in och hit och dit. Jag är dessutom ganska bra på att leva i nuet, och som bekant oroar jag mig sällan över framtiden. (Förutom de få gånger när jag får någon slags skräckvision om att jag står utan både lägenhet och pengar..)

Jag har faktiskt köpt mig en dator. Hah. Kom fram till att jag inte skulle (vilja) klara mig utan Spotify, och att Internetbanken dessutom förlorade sitt syfte något om jag inte själv hade internet hemma. Så jag begav mig till NetOnNet's lagershop och inhandlade en Acer eMachine med 2 GB processor och 160 GB hårddisk för 3990 kr. Känns som ett bra köp, måste jag säga.

Jobbet har dragit igång igen också. Det är fruktansvärt kul! Denna säsong har vi musikalen Hairspray på teatern, med Rolf Lassgård, Helena Bergström, Morgan Alling, Jessica Heribertsson och Gladys Del Pilar i huvudrollerna. Igår var vi i foajégänget och såg deras allra första (inofficiella) publikrep. De är grymma! Det är så mycket energi och glädje i denna musikal, och skådisarna och ensemblen är helt fantastiskt duktiga. Om ni får en chans tycker jag verkligen att ni ska gå och se Hairspray någon gång i höst!

Vi hade även jobbmöte igår. Det var kul att träffa alla igen, och att träffa alla nya! Det har hänt mycket i huset under sommaren; renovering, utbyggnad, ny foajéchef, ny produktion.. Jag var där och städade/förberedde foajén tillsammans med några andra innan helgen, och det var otroligt intressant och kul att se alla förändringar. Jag är väldigt, väldigt peppad inför hösten, det kommer bli hur bra som helst!
Ikväll är det första officiella publikrepet, vilket innebär starten för oss i foajén. Ska bli grymt kul att jobba ikväll! :)

Det är lätt att glömma bort hur oerhört lyxigt man har det, när man fullkomligt älskar sitt jobb. Jag har det nog väldigt bra, när jag tänker efter..!

Happy Woodstock

2009-08-16T03:41:00.003+02:00

Simple Twist Of Fate

2009-08-04T12:10:00.004+02:00

Ok, frustrationen har lagt sig någorlunda.
Nu känns det som att allt kommer ordna sig, som vanligt.

Det är ju så, att av någon anledning löser sig saker alltid för mig. Jobb, lägenhet, pengar, det mesta ordnar sig ofta mycket lättare än jag trott det skulle.
Det är väl det som gör att jag oftast inte bryr mig så mycket om t ex min ekonomi, och det är väl samtidigt det som också gör att jag blir ganska nojig om jag märker att saker för en gång skull inte verkar ordna sig.

Det här med att köpa dator, jag vet inte. Jag tänker mig som sagt att jag ska känna mig lite isolerad utan internet, men samtidigt kan det väl säkert vara nyttigt att inte vara sådär beroende av det.. Som syrran sa, det skapar massa tid till annat att inte ha dator. Som att skriva musik och läsa böcker. Och det är ju egentligen otroligt mycket mer intressanta saker än t ex facebook.. (!)

Jag fick en hel hög med köksprylar av mamma igår. Knivar, bunkar, skärbrädor etc. Sånt som hon hade flera exemplar av och aldrig använde. Så nu återstår bara att införskaffa en stekpanna och några kastruller, annars har jag i princip allt som behövs i ett hushåll. Det är så grymt bra att inte behöva köpa nytt; jag har sparat en del av mammas och pappas gamla möbler som jag tycker är snygga, och gardiner från farmor och farfar osv osv.
Jag kommer inte få plats med så jättemycket på mina 25 kvm, men om man möblerar smart så blir det nog hemtrevligt ändå.

Jag har satt igång med att packa upp, sortera och packa om massa lådor nu. Lådor med köksprylar, lådor med lampor och prynadsgrejer, väskor med kläder... Jag har alldeles för mycket kläder! Jag blir trött bara jag tänker på det. När jag är klar med att sortera alla dessa kläder kommer Myrorna få ett stort bidrag av mig.

Dessutom har jag en hel del prylar som jag inte kan förstå varför jag inte gjort mig av med än. Massa Happy Meal-leksaker, varför i hela världen har jag sparat dem? De borde brännas på bål, el dyl.

Living On The Edge

2009-08-03T12:53:00.006+02:00

Visst vet jag att det antagligen inte alls är speciellt intressant att läsa om att jag är frustrerad och håller på att flippa ut pga en smärre ekonomisk kris, men det spelar ingen roll just nu, jag måste avreagera mig.

Pengar, vad jag avskyr pengar.
Hade det inte varit för pengar hade världen varit ett mycket bättre ställe.
Byteshandel, varför inte gå tillbaka till det igen? Varför måste allt kosta pengar, och varför kan man inte enkelt sälja alla de prylar man samlat på sig genom åren men tröttnat på?

Jag skulle vilja köpa en dator, eftersom jag inte har någon egen och har alla foton, all musik, alla filmer, spel etc sparat på dvd-skivor/USB-minnen, och det skulle vara skönt att dels ha en egen dator, och dels att ha internet i lägenheten i höst.
Och jag har råd, det har jag faktiskt, speciellt nu när priserna på bärbara datorer är så låga.
Men..!

Jag ser hur beloppet på kontot gradvis blir mindre och mindre, samtidigt som utgifterna just nu börjar öka. Och det känns som att jag kommer ha väldigt lite pengar att röra mig med den närmaste tiden.

Det är inte det att jag inte klarar mig på lite pengar, absolut inte. Jag anser mig själv vara väldigt bra på att inte göra av med pengar, och leva ett enkelt liv.
Men man måste betala hyra. Man måste äta. Och när man inser att man kommer vara tvungen att betala två hyror innan man får sin första lön för säsongen, då blir nog även den mest spartanske lite orolig.

Jag är långt ifrån rik. Och visst, det var mitt eget val att inte fixa något extrajobb över sommaren, vilket lett till noll inkomst de senaste 3 månaderna. Så att jag nästan har för lite pengar är helt och hållet mitt eget fel.

Men det gör ju inte saken bättre, det gör mig inte lugnare att tänka "men jag får ju faktiskt skylla mig själv".
Och självklart måste jag inte köpa en dator, men jag vet samtidigt att jag kommer känna mig väldigt isolerad utan internet, och jag mår inte speciellt bra av den sortens isolering.

Egentligen kommer jag nog klara mig finfint, även om jag köper en dator. Men jag blir så trött av det faktum att pengar har en tendens att styra, oavsett om man vill det eller ej. Bara tanken på att alltid behöva rätta sig efter hur mycket pengar man har eller inte har, gör mig ganska arg.

Kanske borde flytta ut i en koja i skogen? Det skulle nog kunna passa mig..

Can't you see that it's just raining, there ain't no need to go outside

2009-07-31T14:13:00.006+02:00

Mitt liv står liksom stilla.
De senaste dagarna har innehållit kaffe och TV, och endast kaffe och TV.
I princip.

Det regnar ute, hela tiden. Spöregnar.
Förutom igårkväll, då tog jag mig faktiskt utanför dörren för att ta en promenad i solnedgången.
Det var blött över allt.

Jag är ganska uttråkad, ensam på Östgötaslätten. Och jag är så seg och trött att jag inte orkar göra något vettigt.

Egentligen borde jag ha massor av energi, med tanke på att jag om ca en månad flyttar in i min lägenhet. Det borde ju ge massvis med inspiration till förberedelser inför detta.

Men nej. Jag är som vanligt lat och oföretagsam.
Undrar vad det är som gör mig så seg. För detta inträffar ju som bekant ganska ofta.

Just nu kanske det är för att det känns som att jag bara väntar på vad som komma skall.
En vecka här, en vecka i Sthlm, en vecka i Skåne, en vecka till här på landet, och sen: flytta in.

Ett evigt flängande mellan platser, så har denna sommar sett ut. Not that I mind. Men det är lätt att känna sig rotlös när man inte är på samma ställe längre än en vecka i taget.
Fast rotlös har jag ju på ett sätt känt mig hela tiden, de senaste två åren.

Rotlöshet innebär på ett sätt frihet för mig.
Men det gör mig även rastlös...

Längst in i juli

2009-07-21T23:16:00.005+02:00

Om lite mer än en månad flyttar jag in i min lägenhet.
Min lägenhet.
Visserligen bara till slutet av februari, men ändå. Egen lya.

Det kommer betyda så mycket för mig.
Frihet. Oberoende.
(No offence, syrran, det var superkul att bo med dig! :) Men som vi sagt, lite väl trångt i längden..)

Ikväll har jag åter den där numera välbekanta känslan av förändring.
Jag blickar nostalgiskt tillbaka på de senaste åren i mitt liv. Glatt nostalgiskt, inte ledsamt.
Och det allra mesta som hänt, det allra mesta jag gjort, ångrar jag inte.

Mitt liv är i detta nu, när jag blickar framåt, precis så jag vill ha det.
Ändå ser jag så mycket fram emot allt som jag har kvar att upptäcka. Alla människor jag har kvar att träffa. Allt jag har kvar att göra.

Och jag känner ingen direkt motsägelse eller förvirring längre, jag känner mig harmonisk och fri.
Som att jag äntligen förstår.

This Past Week

2009-07-18T11:23:00.008+02:00

Just nu känns i princip allting bra.

Kom hem från två jättebra veckor i Italien i tisdags. Och jag måste säga att Couch Surfing är något av det bästa som någonsin funnits! Man träffar så mycket bra folk från hela världen, vänner som man sedan kan åka och hälsa på och som kan komma och hälsa på en själv. Och man upplever allting på ett annat sätt än när man bor på hostel, man får mycket mer inblick i vardagslivet där man är. Grymt!
Min totala reskostnad (resor, mat, hostel några få nätter) blev ca 3060 kr. Det är inte heller helt illa :)

Och nu är jag tillbaka i Sverige igen, i Sommarstockholm, och har precis varit och kollat på en lägenhet, som är min i ett halvår om jag vill ha den. Och det vill jag!
ÄNTLIGEN egen lya, det är nästan för bra för att vara sant, haha. Bara ett halvår, men ändå. Det är en bra början, och vem vet vad som händer sen?

Denna vecka kommer bli riktigt bra, känner jag. Ska träffa många vänner, och bara vara i favoritstaden av favoritstäder. Det är sommar, och jag är fri och lycklig!

Just nu känns i princip allting bra.

And meanwhile I'm away, I'll write home every day

2009-07-11T00:55:00.004+02:00

Lääääääs!

:)

"Look out the left", the captain said, "the lights down there, that's where we'll land"

2009-06-29T19:05:00.003+02:00

Imorgon åker jag till Italien.

Kommer skriva resdagbok här. Läs, om det låter intressant :)

Ciao!

What Is And What Should Never Be

2009-06-28T12:31:00.007+02:00

Jag börjar bli brun. Solen har varit väldigt generös med sina strålar denna vecka, vilket jag tacksamt tagit emot. Känns som en bra förberedelse inför min stundande resa söderut. Vill inte drabbas av värmeslag och solsveda direkt..

Det känns som att jag mer och mer lyckas ta mig framåt, mentalt och känslomässigt, och lämna massa gammalt bakom mig. Vissa saker har en tendens att bita sig fast i minnet, och stundom återuppväcka avsvalnade känslor, helt utan förvarning.
Men det lämnar mig mer och mer. Jag har blivit bättre på att skaka av mig det, bättre på att skilja på nu och då.
Bättre på att vara nöjd med min rådande tillvaro, och inte ångra något i det förflutna.

Allt detta bidrar till att jag ser ljusare och ljusare på framtiden.
Sommaren är fantastisk. Hittills har jag bara varit i några veckor, njutit av sol och vind över ängarna här på landet. På tisdag lämnar jag Sverige och kommer vara fri som en fågel i 2 veckor, med alla mina medhavda tillhörigheter i en liten ryggsäck och varierande övernattningsställen.

Vad som sedan händer resterande veckor av sommaren återstår att se. En Skåneresa är inbokad i augusti, och Stockholm lockar med parkbio när det blir sensommar. Jobbsäsongen börjar i september, något som innebär ganska stora förändringar från den gångna våren, men lika stor förväntan, om inte större, som jag hade i vintras.

Det enda som känns lite osäkert är var i hela världen jag ska bo i höst. Trångboende hos syrran blir påfrestande i längden. Eget boende är väl knappast att tänka på, med min ekonomi. Intressanta bostadsannonser med rimlig hyra lyser med sin frånvaro på blocket.se. Jag borde väl försöka få tag på ett litet extraknäck, för att dryga ut tillgångarna lite..

Hade varit bra om jag kunnat soffsurfa i Stockholm i höst..! ;)

Don't question why she needs to be so free, she'll tell you it's the only way to be

2009-06-10T13:33:00.006+02:00

Sommarlov, än en gång. I praktiken 4 månaders obetald semester. Men jag klagar inte.

Tillbaka på Östgötaslätten. Vädret är lite sådär fint, lite för mycket moln. Men ganska mycket sol då och då.
Jag fördriver tiden med att planera och fixa saker inför kommande Italien-resa. Ida har varit där nere i 2 veckor nu. Stina var nyss där en vecka, kom hem igår. Jag åker ner om 2 veckor. Ska flyga själv, från Skavsta till Bergamo, Milano, där jag ska vänta 4 timmar på flygplatsen innan jag tar ett nytt flyg vidare till Ciampino, Rom. Blev av någon anledning billigast så..
Först i Rom, när jag tagit mig in med flygbuss från flygplatsen till Termini, möter Ida mig. Sen luffar vi runt i norra Italien och soffsurfar hos diverse sköna människor i två veckor. Sen flyger jag hem från Bergamo, Milano igen. Och Ida, ja vem vet vad Ida hittar på sen! :)

Den totala resekostnaden för mig kommer hamna en bra bit under 2000 SEK. Sen tillkommer matkostnader och eventuella hostelkostnader, i de fall vi inte skulle få tag på en CS-host. Men hur som helst kommer det bli en otroligt billig resa för mig, tack vare Couch Surfing och RyanAir, samt förmågan att hålla resandet på budgetnivå och nöja sig med det lilla och enkla! :)

Jag ser fram emot detta galet mycket: att äntligen få komma tillbaka till Italien, där det alltid (..?) är vackert väder, människorna är trevliga och där pizzan, pastan och glassen är obeskrivligt god! :D

Men än så länge är jag i Sverige, och det är rätt ok det med. På torsdag kommer Stina hit, och då blir det sill och grillning och blommor i håret. Och kanske en och annan promenad bland åkrarna och ängarna!
För det är väldigt fint här på landet, trots att det blir lite väl tyst och lugnt ibland.. Här finns ändå naturen, det fantastiska naturen.

När jag inte planerar resan ägnar jag mig åt att springa på gamla banvallen, läsa alla de där böckerna som jag inte tagit mig tid till innan, laga mat, spela spel med mamma och pappa, försöka organisera mina tillhörigheter som samlats på hög här lite bättre, spela diverse datorspel.. och sova.
Hittills en väldigt bra sommar, alltså! :)

She's away and westward bound, high above the clouds she'll fly

2009-05-15T23:29:00.008+02:00

Nu är min sommar mer eller mindre färdigplanerad, vilket långt ifrån betyder att jag planerat in något varje vecka, men att jag bestämt mig för hur jag vill att denna sommar ska bli. Jag vill ju helst hålla allt öppet, och vara så spontan som möjligt. Men vissa saker har jag i alla fall bestämt mig för, och börjat planera.

För det första så kommer jag inte jobba något denna sommar heller. Gav upp den tanken helt för någon vecka sedan, efter att inte riktigt ha velat ta tag i det ett bra tag. Så, nu har jag sommarlov ;)

För det andra så bestämde jag mig härom kvällen för att åka till Italien i sommar. Ida åker ner om ca 2 veckor, och sen ska hon vara där jättelänge, så om ca 7 veckor åker jag ner och tågluffar med henne i 2 veckor. Bokade billiga RyanAir-biljetter dit och hem igen idag.
Det kommer gå på runt 2000 kr allt som allt. Vi ska nämligen soffsurfa! Så allt som kommer att kosta är resorna och maten. Typ. Helt fantastiskt! Ser verkligen fram emot att få komma ut på vägarna igen..

I övrigt kommer jag spendera en stor del av sommaren hos föräldrarna på landet. Det ser jag också fram emot mycket, liksom resan till Skåne jag kommer göra i augusti, för att hälsa på Sanna. Där emellan kanske jag kommer wwoof:a också, men jag har inte riktigt bestämt mig än.. Men jag har blivit medlem på wwoof.se, så vi får se, kanske blir några veckors volontärjordbrukande också.. :)

Sista veckorna innan jag börjar jobba igen kommer jag befinna mig i Stockholm. Sensommaren är helt fantastisk i denna vackra stad; utomhusbio, konserter, gatufester.. jag skulle inte missa det för allt smör i Småland! :)

För dig vill jag sjunga, när vi går över stock och sten

2009-05-07T17:32:00.004+02:00

Jag vänder mig alltid till bloggen när jag drabbas av skrivkramp.
Skrivkramp gällande låtskrivande, alltså. Det är som att jag behöver rensa ur huvudet, sortera upp alla tankar, slänga det som är oviktigt och behålla det som betyder något.
Det brukar gå bättre att skriva sen.

Jag fick migrän i måndags förmiddag, och låg sjuk i ca 2 dygn. Känner mig fortfarande inte helt återställd. Det var det värsta anfallet på länge, det ville liksom inte gå över. Fick aurasymptom (tunnelseende, domningar etc.) i fyra omgångar, och sedan höll huvudvärken på att ta död på mig. Kändes det som, i alla fall. Men jag lyckades ändå somna tillslut, efter att ha legat och yrat en hel dag.
Var så utmattad dagen efter att jag inte orkade göra någonting; satt insvept i en filt, drack örtthé och läste Larsson-tidningar hela dagen. Alla dessa tabletter man proppar i sig gör ju att man blir ännu tröttare. Och illamående. Vilket blev extra jobbigt eftersom jag var så grymt hungrig hela tiden. Åt knappt något på hela måndagen, och kräktes pga huvudvärken...
Det var läskigt den här gången. Jag är ju ganska van vid migrän, men inte riktigt av den här graden. Och att jag fortfarande inte mår helt bra, det gör mig lite rädd..

Fast det är säkert ingen fara, jag mår nog bättre snart.

Imorgon blir det säsongsavslutningspersonalfest hemma hos min kollega Mario, det ser jag fram emot mycket! Saknar China nu när vi inte har några föreställningar.. Kommer inte få jobba där igen förrän i september. September! Vem vill vänta så länge?

Jag vet inte vad jag ska göra i sommar. Det känns ganska typiskt mig, att inte ha nån aning om hur min framtid ser ut. Kan ju inte säga att jag ansträngt mig överdrivet mycket för att hitta något sommarjobb, men det tar emot lite.. jag är lat, helt enkelt. Tycker inte alls att det låter fel att vara ledig hela sommaren och bara driva runt, men jag vet, det håller inte i längden...
Jag borde nog ha försökt lite mer. Kanske inte är försent än.

Annars funderar jag lite på att WWOOF:a ett tag i sommar. Volontärarbeta på en ekologisk gård någonstans i Sverige, förslagsvis i Stockholmstrakten. Känns som en grej som skulle passa mig; djur och natur och människor från hela världen. Medlemskap i WWOOF kostar 15 € /år, och man får mat och husrum under tiden man är på gården.
Men jag vet inte, vi får se. Jag brukar ju kunna göra upp massor med planer hit och dit, utan att någon av dem blir verklighet..

Nu skiner solen igen. Som tur är har jag inte missat så mycket av den varan undertiden jag varit sjuk, det har mest regnat och varit grått här. Hoppas på vackert väder i helgen, det skulle inte vara helt fel!

Forever Young

2009-03-26T14:47:00.019+01:00

Jag såg Bob live i söndags. Bob!

Först fick jag syn på honom när jag var på
jobbet, då han gick ur turnébussen och in
till Berns (jag jobbar nämligen i byggnaden
bredvid), iklädd träningsbyxor, mössa och
halsduk och något sammanbiten.
Hans uppsyn gjorde mig lite orolig, man
har ju trots allt hört många rykten om hans
humör..

Men när jag senare befann mig i
Stora Salongen på Berns tillsammans med syrran och ett tusental andra, efter att ha stått och frusit i Berzelii Park ett bra tag, äntrade Bob med band scenen, och vi förstod genast att det skulle bli bra; han inledde med "Most Likely You'll Go Your Way (And I'll Go Mine"), och såg onekligen ut att vara på bra humör. Han log rätt var det var, som att han verkligen trivdes på scenen. Och det gjorde mig glad, att få se att han faktiskt inte är så där gammal och bitter, som jag så många gånger hört..

Han spelade i kanske 1,5 timme, sedan gick han och bandet av scen och några roddare kom upp. Jag trodde faktiskt att det inte skulle bli något "extranummer" då, men efter ett tag kom de ändå tillbaka in på scenen. Bob sade "Thank you, friends", körde en bandpresentation och rev av ytterligare 2 låtar och avslutade sedan med "Forever Young".

Det var otroligt konstigt att se honom där på scen, bara en tio meter ifrån där vi stod. Bob Dylan, livs levande. Och att höra honom köra t ex "Stuck Inside Of Mobile..", "All Along The Watchtower" och "Like A Rolling Stone" (!), det var väldigt overkligt, på ett väldigt fantastiskt bra sätt! Dessutom spelade han "Billy 4", för första gången någonsin! Det var värt varenda öre, och jag skulle inte ha valt Globen framför Berns om jag så fått betalt för det. Visst, det var lite svårt att se ibland, pga de bredaxlade män i 40-50-årsåldern som hade ställt sig allra längst fram, men det var ändå otroligt magiskt att stå där i ett trångt folkhav, i en relativt liten lokal och lyssna till Bob.

Dylan har sedan jag upptäckte honom för kanske 6 år sedan varit min absoluta favorit och främsta musikaliska förebild. Så jag känner mig otroligt lycklig och priviligerad nu, att jag fått se honom live, och att det var så bra som det faktiskt var!

Nu ser jag fram emot nya skivsläppet 28 mars, ska bli riktigt intressant att se vad han hittat på den här gången :)

Låtlista från Berns
Bilder

And I could never find the words..

2009-03-18T15:28:00.006+01:00

Solen skiner, våren är påväg.
Det mesta i mitt liv är väldigt bra just nu, och det kommer bli ännu bättre snart, jag vet det.

Ändå är det något som saknas.
Inspiration.
Jag känner mig inte inspirerad, jag känner mig splittrad.
Kan inte formulera mina tankar som jag vanligtvis brukar.
Kan inte sätta ord på mina känslor.
Kan inte skriva.

Så fort jag sätter mig ner för att försöka skapa något ger jag upp efter några meningar, oerhört självkritisk och missnöjd.
Jag har ingen motivation till att spela heller. Samma sak där, efter bara några låtar ger jag upp. Det där saknas, det som brukar kunna få mig att explodera av kreativitet.

Och det värsta är att jag inte vet varför.

Jag har haft svackor förut, men då har jag förstått varför och kunnat ta tag i och bearbeta det.
Nu kan jag inte göra någonting åt det, för jag vet inte.

Det plågar mig.

Men kanske, kanske att en promenad i vårsolen kan göra någon nytta..

Oh, but I was so much older then, I'm younger than that now

2009-03-12T14:43:00.010+01:00

De senaste dagarna har jag funderat en hel del på relationer. Både gamla och nya, men mest på gamla. Och på hur annorlunda mitt liv ser ut i dag, jämfört med för bara några år sedan.

Om jag för tre år sedan fått veta vem jag skulle vara idag, hur jag skulle se på saker och hur jag skulle leva mitt liv, hade jag nog inte sett fram emot det helt och hållet. Jag skulle nog inte ha förstått mig själv och mina val.
För då hade jag ännu inte varit med om allt det jag varit med om de senaste åren, jag hade ännu inte träffat alla de människor som påverkat mig så mycket. Jag hade ännu inte haft alla de samtal om allt mellan himmel och jord som fått mig att verkligen tänka över mitt sätt att se på allt. Och som förändrat en hel del hos mig.

Detta får mig att fundera över huruvida gamla vänner och bekanta från den tiden skulle förstå sig på mig om de träffade mig idag.

Jag antar att det beror på hur deras liv sett ut de senaste åren. Om de flyttat ifrån det lilla samhället vi bodde/levde i, har kanske även de omvärderat vissa saker i sitt liv, eller i alla fall fått större förståelse för andra sätt att se på saker och ting. I detta fall skulle vi kanske kunna förstå oss på varandra.
Men om de fortfarande lever i det sammanhang jag inte längre känner någon direkt samhörighet med, då tror jag inte de skulle förstå mig.
För jag tror, som sagt, inte att mitt dåvarande jag hade förstått sig på mitt nuvarande jag..
Precis som jag idag har lite svårt att förstå hur jag tänkte på den tiden.

Det är rätt intressant, tycker jag. Hur mycket sammanhang och omgivning påverkar en. Och hur mycket man kan utvecklas som person om man faktiskt tar sig tid att fundera över vem man är, vad man tycker och vad man vill.
Och hur mycket möten med nya personer och miljöer kan betyda för ens personliga utveckling.

Hade jag aldrig flyttat till Stockholm den där dagen för 1,5 år sedan, aldrig tagit det då fruktansvärt skrämmande steget, ja då kanske jag fortfarande hade varit på samma punkt i livet idag som då. Lite äldre, javisst, men ändå ungefär samma person.
Denna tanke gör att jag än en gång blir övertygad om att jag gjorde rätt i att flytta. Det visste jag i och för sig flera år innan jag flyttade, att det skulle vara rätt. Men det är otroligt skönt att i efterhand upprepade gånger kunna känna sig helt säker på detta.

Crazy, but that's how it goes

2009-03-06T14:26:00.005+01:00

09:03 - Biljetter till Dylans spelning på Berns 22 mars fixade!

09:05 - Dylans spelning på Berns 22 mars slutsåld

Galet vilken tur man kan ha!
800 spänn kostade det, men det var det värt!
Det kommer vara Dylan med band och en publik på max 1200 st, är inte det hundra gånger bättre än en stor arenaspelning där man ser någon liten figur spela på långt håll..?

Jo! :D

Gaaaaaaaaaaaaahahahaa, jag ska se Bob Dylan om två veckor!! :D

Helt sjukt ju. Haha.

There ain't no cure for the summerjob blues

2009-03-04T17:09:00.009+01:00

http://www.arvikafestivalen.se/sv/node/1118

Så Fleet Foxes kommer till Arvika i sommar, och till Roskilde..
Gaaaaaaahh.

Jag blir tokig.
Jag är fattig och har inte fixat något sommarjobb än (teatern är bara säsongsarbete..).
Och om jag skaffar ett sommarjobb kommer jag vara tvungen att jobba massor, och inte ha tid att åka på festival.

Men det var alldeles för länge sedan jag var på festival nu.
Och Fleet Foxes... Fleet Foxes!
Jag måste se Fleet Foxes. Jag måste fixa pengar.

Men om jag börjar leta efter ett till jobb nu, som jag kan börja på ganska direkt, då borde jag ju kunna ta semester i sommar. Behöver ju ändå jobba lite mer än jag gör nu.
Fast jag tvivlar på att det finns många sådana jobb, där man kan jobba mer på sommaren är annars... eller? Jag har ingen koll, egentligen.

Det ultimata hade varit om jag fixade ett jobb till från vilket jag kunde ta ledigt, och att Fleet Foxes kom till Peace & Love också, eftersom Jonna Lee ska spela där. Och Anna Ternheim, Frida Hyvönen, Mötley Crüe, Sophie Zelmani, the Soundtrack Of Our Lives, Thåström... (jag har verkligen bred musiksmak, hehe)
Lägg till Fleet Foxes till det, och jag blir helt enkelt tvungen att åka. Haha.

Ah, vi får se. Om inte annat blir det här kanske en bra push, så jag tar tag i jobbsökandet. "Hittar jag ett jobb till kan jag se Fleet Foxes i sommar".

That should do.

2009-03-03T02:19:00.004+01:00

Jag har nog nämnt det förut, men jag måste upprepa mig:
Fleet Foxes är fantastiska!

Weekend Warrior

2009-03-01T23:32:00.012+01:00

Jag är glad.
För jag har världens bästa jobb och ett helt gäng grymt sköna kollegor.
Jag trivs, jag trivs otroligt bra. Jag har sagt det förut, jag vet, men kan det sägas för mycket?
Det känns så bra att känna att man med glädje kan dedikera helg efter helg åt sitt jobb, eftersom det enbart innebär nöje. Dels själva jobbet, men även alla "after work's" av diverse slag.
Det är väldigt soft att kunna gå ut med sina kollegor och dansa hela natten, och sedan komma till jobbet dagen efter ganska sliten utan att det gör någonting eftersom de flesta andra också är det, haha.

Det är nog ganska få förunnat att ha ett jobb som man verkligen, verkligen trivs på, och saknar när man inte är där.

På tunnelbanan påväg hem efter jobbet idag satt jag och irriterade mig på något som jag tenderar att ofta bli ganska irriterad på: folk som lyssnar på alldeles för hög musik i alldeles för dåliga hörlurar. Varför tror dessa människor att alla i deras omgivning också vill höra på den musik de lyssnar på? Att alla tycker om just samma sorts musik som dem? Detta gäller även folk som spelar musik från mobiltelefoner, utan hörlurar.
Ahh, jag blir så irriterad.
Speciellt på de med kassa hörlurar, ifrån vilka man i princip bara hör diskanten, vilket nästan är mer störande än alla dessa musikmobiler..

Härom kvällen när jag och syrran satt på tunnelbanan lär jag ha blängt argt mot en kille vars mobilsignal var någon ful r'n'b-låt. Helt instinktivt, jag tänkte mig inte för. Haha.
Men hela grejen med att allting alltid måste låta gör mig så trött. Man kan ju inte gå utanför dörren utan att man hör någon slags oljud. Jag tycker det är ok med trafikbuller, folkmassors samtalsbrus etc. Men kan man inte få slippa alla högljudda och irriterande mobilsignaler överallt? Och snälla, snälla människor som envisas med att tro att er musiksmak är allmängiltig; sänk volymen! Eller skaffa bättre hörlurar.

And when we meet upon the street that leads to stories of our lives; let's save each other for a while

2009-02-22T23:49:00.006+01:00

Man möter många människor under ett liv. Alla har de olika inverkan på en, alla betyder olika saker för en.
Vissa blir man vänner med direkt, vissa tar det längre tid att lära känna. En del blir vänner för livet, andra försvinner ur ens liv förr eller senare.

Ibland träffar man någon som man klickar med direkt, men som man aldrig får chansen att verkligen lära känna, på grund av olika omständigheter. Till exempel att personen i fråga planerar att flytta inom kort. Ganska långt bort.
Det ställer till det en hel del. Det som vanligtvis hade kunnat få ta sin tid blir tidsbegränsat, vilket förvirrar..
Man undrar liksom om det är "värt" att ta sig tid att etablera någon slags djupare kontakt, när man inte vet när, eller om man man kommer träffas igen.

Och då jag just nu är i denna situation undrar jag vad personen i fråga tänker. Hur denne ser på allting, om det över huvud taget bekommer personen att det snart inte finns mer tid för oss att lära känna varandra. Och jag undrar vilken roll jag själv spelar i dennes liv, just nu..

What is he building in there, undrar jag.

Dear Diary

2009-02-10T00:33:00.007+01:00

Jag är ledig rätt mycket nu för tiden.
Jobbar ju i princip bara helg, än så länge.
Detta innebär ganska mycket för tid att tänka och ha sig, vilket jag är ganska bra på.

Vissa säger sig bli nedstämda av att tänka för mycket. För mig är det nog ganska mycket tvärt om; om jag inte tänker igenom saker då och då känner jag mig inte i harmoni med mig själv.
Så jag tänker och funderar.
Och sen skriver jag. De vardagliga funderingarna hamnar på bloggen, de mer privata i min dagbok.

Jag har skrivit dagbok nästan hela mitt liv. Min första dagbok är från när jag gick på lekis, ett litet häfte på kanske 5x6 cm där jag skriver om vilka pojkar jag då var kär i. På de få sidorna handlar det om 2-3 stycken olika personer, kanske 2 rader om varje.

Under min tonårsperiod handlade det oftast om ungefär samma saker, dock mycket mer detaljerat och analytiskt (självklart..). Politik och existensiella frågor dök också upp ibland, allt oftare när jag var runt 15. Jag skrev ofta, vissa perioder varje dag.

Idag skriver jag inte alls särskilt kontinuerligt, det kan gå långa perioder när jag knappt skriver alls. Och min dagbok är nu mer en bok full av funderingar över allt möjligt; vänskapsrelationer, personligheter, musik, politik, kultur, kärlek.. Och väldigt mycket mer.
Dessa saker hamnar även i låttexter, när inspirationen tillåter. Och som sagt här på bloggen.
Oftast skriver jag väl inte speciellt överväldigande inlägg, men ibland hoppas jag på att väcka tankar hos eventuella läsare.

Det är intressant att läsa sina gamla anteckningar några år i efterhand. Då upptäcker man hur mycket man förändrats och utvecklats sedan dess, vilket för mig brukar kunna vara ganska nyttigt.

And I don't even miss you at all, no more

2009-02-02T19:58:00.009+01:00

Vaknade tidigt i morse av att jag drömde något läskigt.
Hade svårt att somna om sedan.

Syrran åkte till Skåne idag.
Själv har jag slappat hela dagen; sov länge (när jag väl somnat om..), och sen har jag slöat framför Lost och Dawson's Creek. Är bara ledig två dagar denna vecka, så jag passar på..
Ska jobba under Magnus Betnérs "Tal till nationen" tisdag och onsdag, tror det kommer bli kul. Om inte annat så är det i alla fall perfekt med några extra arbetspass!
Trivs fortfarade jättebra på jobbet, känns till och med bättre och bättre för varje dag som går.

Träffade några vänner från Kaggen i lördags, efter jobbet. Blev inte så länge, de skulle vidare och dansa på något 18-årsställe, vilket jag inte var så sugen på.. Dessutom var jag ganska slut efter dagen. Men jag hann ändå hänga med dem på ett litet ställe vid Mariatorget ca 1,5 timme, det var kul.

Det känns bra att det snart gått ett år sedan en av de konstigaste perioderna i mitt liv. Och det känns bra att känna att jag inte ångrar något, eller saknar något speciellt mycket. Jag har förändrats så mycket sedan dess. Vilket gör att jag enbart är glad över att det blev som det blev.
Det kan jag även säga angående en annan sak, som har med den gångna hösten att göra. En sak som får mig att småle nu, så här i efterhand. En sak som Jonna Lee's "My High" är ett bra "soundtrack" till.

Here I Go Again On My Own

2009-01-28T15:36:00.004+01:00

Aktuell plats: Stockholm
Aktuell händelse: Nytt jobb
Aktuell låt: "Three Little Birds" - Bob Marley and the Wailers (bl a)
Aktuella klädesplagg: Svarta/gråa jeans + rutig skjorta
Aktuella skor: Vinterskor, I guess
Aktuellt hår: Blondt (!)
Aktuella favoritprylar: Gitarren, mp3:n
Aktuell bok: Karin Boyes "Kallocain"
Aktuellt tv-program: Scrubs (fast vi har ingen tv..)
Aktuell film på bio: Lucas Moodyssons "Mammoth"
Aktuell film på dvd: "the Butterfly Effect"
Aktuell mat: Linser och sånt
Aktuellt glädjeämne: Mitt jobb, den kommande våren
Aktuell känsla: Lycka
Aktuell favoritsysselsättning: Musik, alltid musik, och jobba
Aktuellt jobb: Jobbar i foajén på Chinateatern
Aktuellt uttryck/citat: Ja, jo... det brukar ju... kunna vara så..
Aktuell längtan: Våren, med allt vad det innebär

A Day In the Life

2009-01-26T21:06:00.011+01:00

Jag är som sagt ledig några dagar.
Idag har jag ätit värsta hälsofrukosten, tränat(!) med mina nyinköpta hantlar(!) och syrrans träningscykel, och diskat några dagars disk. Råkade tappa en äggkopp i keramik i golvet så den gick sönder, men jag har limmat ihop den med Karlssons Klister, och det verkar hålla ganska bra. Den är kanske inte lika fin som ny, men den fungerar i alla fall.

Sen har jag mest suttit vid Fejan och msn, faktiskt.. Jag är ganska uttråkad, och har flera gånger under dagen kommit på mig själv med att tänka att jag vill till jobbet. Förstår vad du menar nu, Ida! :)

Jag har bestämt mig för att bli sådär riktigt duktig; äta nyttigt och träna hyfsat regelbundet. Tror jag behöver bli lite starkare om jag ska orka med jobbet i längden. Plus att man ju faktiskt mår bättre allmänt sätt om man är lite mer aktiv. Skadar ju inte.

Det är rätt intressant, och lite konstigt, att tänka på att livet i Bubblan fortgår där ute, även fast jag lämnat det. Att samma människor (plus några nya) fortfarande bor i de där husen och pluggar i de där byggnaderna och äter i den där matsalen. Varje dag.
För det känns lite som en illusion, betraktat från utsidan. Som en bubbla helt enkelt, där tiden står ganska mycket stilla. Där det händer en hel del saker som aldrig skulle hända under andra omständigheter. Märklig liten värld, det där..

En värld jag faktiskt inte saknar speciellt mycket. Precis som jag inte saknar Skåne. Människorna, de som betytt mest och stått mig närmast under de olika perioderna, de saknar jag såklart, men de flesta av dessa har jag fortfarande kontakt med. Andra personer, som haft något mindre betydelse under en mer kortsiktig period, de saknar jag inte speciellt mycket. Vilket jag tror är ganska ömsesidigt.

It's Getting Better All The Time

2009-01-25T22:16:00.003+01:00

Ok, så här är det:
Jag har fått världens bästa jobb.
Typ.

Det är helt fantastiskt kul att kunna försörja sig på att serva teaterbesökare!
Nervositeten är (nästan helt) försvunnen, och jag trivs bättre och bättre för varje dag. Känns som att det passar mig perfekt, allting.

En helg avverkad, massa helger kvar. Känns otroligt bra.
Nu är det bara lägenhet kvar att fixa, men det funkar bra att bo med syrran. Stannar nog här tills hon kör ut mig ;)
I alla fall tills jag vet hur mycket jag tjänar på en månad.

Nu är jag ledig fyra dagar, ska bli riktigt skönt, för jag är trots allt ganska slutkörd efter helgen. Väldigt intensiv början. Ska passa på att träffa några vänner, träna (ja, ni läste rätt!) och städa lite. Och sova :)

Jag har för övrigt även de bästa jobbtiderna som finns: börjar aldrig tidigare än 14:00. Och det passar ju mig som handen i handsken, fisken i vattnet och allt det där.

Every Little Thing Is Gonna Be Allright

2009-01-22T18:21:00.003+01:00

Jobbet är mitt, och nu ska jag jobba hela helgen.
Är jättenervös.
Lyssnar på Bob Marley's "Three Little Birds" om och om igen för att lugna ner mig. Det funkar till viss del.

Vad är det egentligen att vara nervös över, förutom att det är något nytt?
Inte mycket, men jag inbillar mig massa saker. Får för mig att jag kommer göra fel, inte klara av saker, räkna fel i kassan etc. Kanske gå vilse någonstans. Eller något.

Äh. Jag är glad över detta, egentligen är jag jätteglad. Det är inte alla som har så bra jobb som jag faktiskt har nu. Perfekta arbetstider i teatermiljö. Ja tack.
Och de andra som jobbar där verkar softa, de flesta av dem.
Så det ska nog gå så bra så.

Men, jag är ändå väldigt, väldigt nervös...

White Winter Hymnal

2009-01-14T16:47:00.011+01:00

Jag ska på foajémöte på Chinateatern nästa onsdag.
Så kan det gå! :D
Nu känner jag mig otroligt glad och hoppfull.
Beger mig tillbaka till Stockholm, kära Stockholm på måndag.
Det känns BRA. :)

Fortsätter att söka vidare efter något arbete att kombinera med, eftersom China bara har föreställningar fredag-söndag. Hoppas på någon av Stockholms andra teatrar, men vi får se.

Åh vad glad jag är nu! Känns som att allting håller på att ordna sig väldigt bra.

Eftersom jag är på så bra humör måste jag slänga in ett litet musiktips:
Fleet Foxes - lyssna och njut! :)

Och sen skulle jag vilja gratulera Dave Grohl på 40-årsdagen, inte för att han brukar läsa min blogg (inte särskilt ofta i alla fall.. ehe..), men ändå. Happy Birthday! :)

Wondering

2009-01-13T18:12:00.007+01:00

Jag undrar hur man gör.
Hur man enkelt får tag på jobb, som passar ens personlighet och intressen.
Hur man gör för att kombinera flera deltidsjobb på ett bra sätt, och ändå får lite tid över till att vara ledig.

Jag går omkring och väntar på att höra något från teatern. Det gör mig väldigt rastlös.
Jag försöker använda tiden på ett konstruktivt sätt, men det finns ju inga jobb att söka. Som passar min personlighet och intressen, och tid. Eller erfarenhet...
Och man kan inte få lägenhet utan jobb.

Jag borde börja sortera och rensa ut bland alla mina tillhörigheter, men istället fastnar jag i något ickeproduktivt, som att spela dataspel eller lyssna på musik via Spotify (som för övrigt är otroligt bra, jag har insett det nu Stina!). Och jag har fortfarande pyamas på mig, hur ok känns det halv sju på kvällen? Ingen idé att byta om nu, ska ju sova snart igen... :p

Nej, jag ska slita mig från datorn nu. Och börja sysselsätta mig med något konstruktivt och produktivt. Det är förresten dags för kvällsthé.

Men jag undrar fortfarande hur man gör..

School's Out Forever!

2009-01-08T13:32:00.004+01:00

Jag skickade precis iväg en arbetsansökan till teatern.
(Hoppas hoppas hoppas att jag får börja jobba där!)

Jag trodde jag skulle känna mer vemod över att ha slutat på Kaggeholm. Men det är så mycket annat som händer nu, att all min uppmärksamhet styrs ifrån tanken på Bubblan. Att gå där alltså, ha sitt liv där. Självklart är det inte så att jag inte tänker på mina vänner där längre, men de är ju inte endast något som tillhör livet där. De finns ju kvar även efter Kaggeholm.

Jag känner mig otroligt peppad och redo att ta steget ut i arbetslivet.
Allt känns väldigt, väldigt bra just nu! :)

Nu fick jag dessutom svar från teatern, och de ska höra av sig nästa vecka för att boka in en träff. Jippi!! :D

I'm gonna get on the highway, with no destination and plenty of vision in mind

2009-01-05T23:49:00.006+01:00

Banankartongerna är packade, rummet ordentligt städat och affischer och LP-skivor nedplockade från väggarna. Imorgon lämnar jag Kaggeholm, på senare tid mer känt som "Bubblan", för gott.

Fick en släng av separationsångest innan idag, när jag plötsligt insåg att jag aldrig mer kommer gå ner outhärdligt trött till matsalen för att äta frukost, aldrig mer kommer hinka kaffe med mina klasskompisar för att klara mig genom dagen, aldrig mer kommer få uppleva en kväll med äkta LP-häng. I alla fall inte på länge, när det gäller det sista.

Men mitt i ångesten ringde syrran och berättade att det kanske finns jobbmöjlighet på en teater i stan, och det gjorde att min nedstämdhet utbyttes mot upprymdhet och förhoppning. There is a life outside of the bubble. (Vilket jag såklart redan visste, men det är bra att påminna sig om det lite då och då..) Det skulle vara grymt att få jobb där, ska ansöka så fort som möjligt.

Jag har vissa små personliga projekt, kalla det nyårslöften om du vill, att utföra den närmaste framtiden. Har funderat över en del saker som jag måste förändra, eller ta tag i. Tror att nu är en bra tid i mitt liv att göra detta. Får se hur det går.

Jag ser i alla fall verkligen fram emot framtiden just nu.

Faithful friends who are dear to us, will be near to us once more

2008-12-22T13:22:00.006+01:00

Jag är i skrivande stund åter hos mina föräldrar i deras lilla hus på Östgötaslätten. Som alltid vid den här tiden är det otroligt julfint här; mamma har verkligen öga för hur man bäst skapar julstämning genom diverse dekorationer. Om en stund kommer hela familjen ha samlats för att äta julkorv (i mitt fall, läs: sojakorv), rödkål och mammas hemlagade potatismos. Snön lyser med sin frånvaro, men det har utlovats potentiellt snöfall till julafton, vilket jag tror stenhårt på. Flera julklappar är inslagna, och julkola och knäck ska snart tillverkas.

Jag älskar julen. Det är nog utan tvekan min favorithögtid. Det är något med julen som får mig att verkligen känna mig som hemma, oavsett var jag befinner mig, så länge familjen är där med mig.

Det här med att känna sig hemma har de senaste åren varit ganska ovanligt för mig. Eller, ombytligt kanske jag ska säga. Jag har flyttat lite hit och dit, mina föräldrar flyttade från det som varit mitt hem i 16 år samtidigt som jag styrde mina steg mot Huvudstaden. Första året där kände jag mig inte helt och hållet hemma i huset där jag bodde, men det funkade. Denna termin har jag kännt mig väldigt hemma i LP-villan, men nu måste jag lämna detta fina lilla hus. Då är det skönt att jag, trots att jag egentligen aldrig bott här där mamma och pappa bor nu, känner mig väldigt mycket som hemma här.

Jag har insett att jag den senaste tiden varit väldigt dålig på att höra av mig till gamla vänner och bekanta. Jag hade tänkt försöka göra bättring nu, och tänkte att en julhälsning nog är en bra början på detta. Det är dock lite för sent att skicka iväg brev eller kort med avsikten att folk ska få dem till julafton, så det får bli en nyårshälsning istället.

For me it begins at the end of the road

2008-12-18T18:42:00.003+01:00

Det var det.
Imorgon är min tid på Kaggeholm officiellt över.
Känns otroligt konstigt.

Men det känns bra. Det gör det faktiskt.
Behöver nog komma här ifrån.
Fast det känns väldigt osäkert att lämna det här, när jag inte vet vad jag ska göra sen.
Hade jag haft framtiden ordnad hade det känts lättare att åka här ifrån.

Men men, det ordnar sig väl. Hoppas jag.
Känns hur som helst bra att jag ska börja leva i "verkligheten" nu. Haha.

Imorgon blir det sista riktiga kvällen på Kaggen, med LP-häng - "Christmas edition".
Känns bra att alla inte kommer åka hem direkt efter avslutningen, då blir det inte riktigt lika jobbigt känslomässigt att flytta här ifrån.

I need just a little more time

2008-12-14T19:29:00.009+01:00

Jag har drabbats av skrivkramp, tror jag. Kan inte få fram ett ord till att skriva om Bob Dylan, sista uppgiften jag har kvar i Svenska B. Det står helt stilla i huvudet.

Men hur svårt kan det vara egentligen? Det ska ju handla om Dylan. Dylan!
Det borde väcka massor av inspiration och motivation hos mig.

Istället drabbas jag av prestationsångest och vet inte hur jag ska formulera mig. Vad jag ska ta med, vad jag ska utelämna. Vilka texter jag ska välja att citera, vilken era i hans liv jag ska fokusera på.
Kanske sätter jag för höga krav på mig själv. Kanske borde jag inte ta det på sånt blodigt allvar, det är ju bara en liten författarpresentation som bara kommer läsas av min lärare.

Men det känns som att jag tagit mig vatten över huvudet, eller i alla fall sakta men säkert sjunkit under ytan när det gäller denna uppgift. Tiden håller på att ta slut, jag borde ha börjat skriva för länge sedan. Jag borde insett att det inte var någon lätt uppgift, att alla olika perioder i Dylans liv skulle vara svåra att redogöra för i en så pass kort text. Jag känner nu nästan att jag hellre än detta skulle skriva en recension av Tarantula.

Det är frustrerande att jag fastnat, för jag vill bli klar så fort som möjligt. Så att jag får tid över till att vara social mina sista dagar på Kaggeholm. Vill inte sitta och plugga då. Vill umgås med mina vänner så mycket jag bara kan. För det lär dröja ett tag innan jag träffar dem igen, när jag väl slutat.
Vet ju ännu inte vad jag kommer göra och var jag kommer befinna mig efter nyår. Spännande? Jag skulle nog mer kalla det skrämmande.

Men det löser sig väl tids nog. Jag kan ju inte stanna på Kaggen bara för att jag inte vet vad jag ska göra istället.
Man måste väl gå vidare. Ja, jag antar det.

Sooner or later, one of us must know

2008-12-13T21:46:00.007+01:00

Mindre än en vecka kvar nu. Känns fruktansvärt.
Jag vill verkligen inte flytta härifrån.

Kommer sakna allting så otroligt mycket.
Ett och ett halvt år, det känns som en ganska lång period. Men jag skulle gärna vara kvar här ett tag till. Känns som att alla utom jag ska gå kvar i vår. Alla jag umgås med mycket..

Jag hoppas verkligen att jag får tag på någonstans att bo, och något att göra, i stan. Skulle kännas riktigt tråkigt att lämna Stockholm. Det går inte, jag måste bli kvar.

Jag såg Hoffmaestro & Chraa igår, och de var lika bra som vanligt :) Man vet alltid att man kommer få grymt kul när man ska på konsert med dem, det går liksom inte att stå stilla, att inte dansa. De har så mycket glädje och sån energi som smittar av sig på alla i publiken så fort de kommer upp på scen. Helt fantastiskt! :)

Jag har fått för mig att jag ska färga håret - ljust. Nån rödaktig, blond nyans, typ. Är lite trött på min nuvarande färg. Och det var riktigt länge sedan jag hade ljust hår. Kan ju bli kul.

Tror en ny Sarah McLachlan-period är på gång. Känns som att det finns mycket i mitt liv just nu som hennes låtar är ett perfekt soundtrack till..

Finge jag se med dina ögon, hur allting hör ihop..

2008-12-03T17:42:00.010+01:00

Min hals mår ganska bra nu.
Men jag är jättetrött, och jag har jättemycket att göra. Fick deadlinen för min Historia B-uppsats uppskjuten några dagar, vilket känns bra, men jag har ändå alldeles för mycket att göra på alldeles för kort tid.
Men jag antar att jag faktiskt har mig själv att skylla..

Jag var på besök på 70-talet i lördags. Dungen spelade på Hornstull Strand, och det var helt fantastiskt. Psykedelisk folk-proggrock med tvärflöjt och tamburin, spelad av ett gäng långhåriga grabbar. Kan det bli bättre..? ;)

Jag ser väldigt mycket fram emot att åka till mina föräldrar och fira jul med familjen. Jag är smått livrädd för vad som händer efter nyår, men i jul vet jag i alla fall var jag kommer befinna mig, och det känns som en trygghet.

Mina känslor inför att flytta från Kaggen ändras från dag till dag. Idag känns det ganska ok, som att jag kanske ändå är färdig här, inte bara studiemässigt, utan även känslomässigt.
Behöver ta nästa steg, liksom. Börja jobba och tjäna ihop lite pengar. Skaffa mer eller mindre eget boende. Bli ännu lite mer självständig.

Måste slänga in ett litet skivtips också:
Bon Iver's "For Emma, Forever Ago" från 2007 är något av det bästa jag hört på länge. Lyssna!

My Shoes Need To Move

2008-11-27T20:34:00.014+01:00

Ska jag vara helt ärlig så skrämmer framtiden mig.
Jag har ingen aning om vad jag ska göra efter nyår, och jag har inte direkt tid att ta tag i det nu. De närmaste veckorna har jag väldigt, väldigt mycket plugg som måste slutföras. Det ger mig knappt någon tid över till att göra något annat.

De senast dagarna har jag haft väldigt ont i halsen, är rädd att det kanske är något alvarligt. Det gör ont när jag sväljer, och jag är jättetrött hela tiden... Köpte Strepsils och c-vitamintabletter idag, och massa frukt. Jag har verkligen inte tid att bli sjuk. Och jag ska på konsert med Stina på lördag, ska se Dungen. Då måste jag vara frisk. Får ta och proppa i mig Strepsils, Panodil och massa nyttigheter helt enkelt.

Jag blir ledsen när jag tänker på att lämna Kaggen. Känns inte alls kul att lämna alla vänner, och alla som jag precis börjat lära känna.. Och jag trivs (som sagt) otroligt bra i mitt hus..
Samtidigt ser jag fram emot att flytta in någon annan stans, och börja jobba. Om jag nu får tag på någon stans att flytta in och någon stans att jobba..

Skulle vara skönt att kunna hoppa över något år sådär, in i framtiden, och bara ha jobb och lägenhet fixat helt plötsligt. Fast då hade det ju inte varit någon utmaning, och det sägs ju att man behöver sådana ibland, för att växa som person.

Ska se Hoffmaestro & Chraa igen snart, med Ida, Ylse, Robin och Linus. Det blir fjärde gången för mig :)

Wind Of Change

2008-11-23T14:12:00.007+01:00

Det har känts som att det borde vara dags nu ett bra tag.
Dags för några nya rader här.

Nästan en hel termin har passerat sedan sist, och jag har fått höra från olika håll att jag minsann borde ta och uppdatera.
Och det tänker jag göra nu.

Det är vinter och snö, helt fantastiskt!
Snön kom helt plötsligt i förrgår, och bestämde sig för att stanna kvar. Alla boende i mitt hus blev överlyckliga och började planera inför stundande advent. Vi ska skaffa gran, baka pepparkakor och saffransbullar, koka knäck etc. Känns som att december månad kommer bli rikitgt riktigt bra.

När jag tänker tillbaka på för ett år sedan känns det inte riktigt som att jag då gick på samma skola. Så mycket har förändrats sedan dess, nya människor, nya vänner, nytt hus..
Förra läsåret var bra, men denna termin har varit ännu bättre. Stämningen på skolan är så skön, så mycket softa och roliga människor har börjat.
Nu börjar terminen gå mot sitt slut, och det känns vemodigt. Riktigt vemodigt.
För jag kommer antagligen sluta nu till jul, eftersom jag då kommer vara klar med alla kurser jag behöver ha behörighet i.
Jag vill inte sluta! Jag vill inte lämna LP-villan, med alla fantastiska kvällar med "LP-häng" i fantastiska människors sällskap. Det är ju mitt hem, inte vill jag flytta därifrån..

Men jag antar att man ska sluta när allt är som bäst. Vem vet hur vårterminen kommer se ut, kanske den inte blir alls lika rolig. Kanske är det bäst att jag flyttar härifrån, med möjligheten att kunna komma ut och hälsa på när jag vill. För det är ju Stockholm som gäller, och endast Stockholm. Jag vill inte bo någon annan stans, i nuläget.
Och mina vänner stannar ju antingen på Kaggen eller i Stockholm, de flesta i alla fall.

Jag fyllde förresten 21 för ca en vecka sedan. Det var en av de bästa födelsedagarna på länge. Hela matsalen sjöng för mig på lunchen, och på kvällen kom det en massa folk ner till oss för att äta tacos och fira mig. Fick till och med lite presenter!
Jag blev verkligen glad över att så många verkligen ville fira min födelsedag. Det är vid sådana tillfällen man märker att man faktiskt är uppskattad av sina vänner, att man faktiskt betyder något för dem.

Ja, jag kommer allt sakna Kaggen när min tid här är över..

It's a party, and you're invited

2008-08-28T13:36:00.003+02:00

För en stund verkade det som en omöjlighet att ta sig från Linköping C till Stockholm C denna vecka, utan att få betala massor eller åka tåg/buss under jättemycket längre tid än vanligt. Men sen kunde jag helt plötsligt slappna av, för jag insåg att jag hade 230:- till godo på grund av en tidigare försening, vilket gav mig en x2000-biljett med sittplats upp ikväll för endast 139 kr, billigare än både SistaMinuten och Tradera.
Så nu är jag glad igen.

Jag ska på kräftskiva i Vallentuna imorgon. Jag tror att jag kanske varit på en sådan förut, när jag var ganska mycket yngre.
Jag tycker inte om kräftor. Men kul kommer det nog bli ändå, fast jag känner inte de som håller i partyt. Spännande.

På söndag flyttar jag tillbaks ut på ön, något som känns som veckans höjdpunkt, faktiskt.
Ska bli kul att träffa folket igen, och se vilka de nya är för några.

2008-08-25T21:50:00.008+02:00

Nemi är helt klart bäst. Alltid.

All Summer Long

2008-08-25T00:31:00.006+02:00

Jag har haft en bra sommar.
En riktigt bra sommar, till och med.
Trots vissa händelser, som jag när de inträffade såg som motgångar (nu ser jag det mer som något som var tvunget att hända ändå, förr eller senare), trots att jag inte varit utomlands en enda gång och att vädret inte alltid varit det bästa.
Min sommar 2008 har ändå varit en av de bästa.

Jag var i Skåne i veckan. Hade fem väldigt trevliga dagar där; träffade mina närmaste vänner där och massa annat kul folk, sådana jag träffat förut och sådana jag aldrig hört talas om. Det var väldigt kul.

Det är nu ganska exakt en vecka kvar till skolan börjar igen. Och det är med blandade känslor jag börjar planera och fixa allt det där som jag måste planera och fixa innan jag kan flytta upp igen.
Jag ser fram emot kommande höst väldigt mycket. Känns som att jag kommer göra mycket kul, och träffa väldigt många trevliga människor.
Men sen finns det vissa saker som gör mig nervös och lite osäker, det här med jobb t ex. Vad som händer efter jul, för min del. Har ingen som helst aning i nuläget. Det och lite andra grejer gör att jag oroar mig lite väl mycket för framtiden ibland. Fast, skulle man fråga mina vänner om detta skulle de antagligen säga att jag oroar mig alldeles för lite för min framtid. Allt är väl relativt.

Jag börjar trots allt längta tillbaka till Kaggen nu. Även fast vissa av de saker som den sista tiden gjort mig nervös har väldigt mycket med Kaggen att göra, ska det bli kul att flytta in i LP-villan (förhoppningsvis) om en vecka.

Rock 'N' Roll Music

2008-08-17T19:04:00.011+02:00

På Stockholms Filmfestivals Sommarbio i Tantolunden visades Ung Rebell med James Dean från 1955 på fredagskvällen. Temat för kvällen var således 50-tal, och jag och systrarna klädde oss Rockabilly, och väl där posade vi framför snygga veteranbilar.

På hemsidan blev sedan jag och Ida "kändisar"..! ;)

Titta här!

All these people that you mention; Yes, I know them, they're quite lame

2008-08-11T22:10:00.006+02:00

Jag är åter i Stockholm, och det känns som vanligt så bra det bara kan kännas.

Har haft en otroligt kul "långhelg" med ett gäng vänner från Kaggen, jättekul att träffa er igen!

Denna vecka är fullspäckad med roliga saker; utomhusbio, gratiskonsert med Hoffmaestro & Chraa mfl, och förhoppningsvis massa sol och allt annat som tillhör när det är sommar i Stockholm.

Efter det beger jag mig till Skåne, något jag faktiskt ser fram emot mycket, tack vare Sanna, Lina och Pernilla. Hade det inte varit för dem hade jag väl knappast ens tänkt tanken att lämna Stockholm för Skåne ;)

Det börjar närma sig 1 september nu. Och jag ser väldigt mycket fram emot att börja skolan igen. Dels för att jag kommer att träffa vännerna oftare igen, men också på grund av att det kommer massa nya människor, och det kommer bli så fruktansvärt skönt att lära känna lite nytt folk. Har tröttnat hyfsat mycket på vissa gamla personer, faktiskt.

Ser fram emot att få inreda mitt nya rum också, speciellt eftersom jag just nu längtar otroligt mycket efter en egen lägenhet..

Den kommande hösten kommer bli grymt bra, jag känner det på mig. Lina flyttar upp, vilket är hur kul som helst, och det verkar som att Caroline också styrt sina steg mor Huvudstaden.

Det kommer nog bli en väldigt social höst, och det är alltid kul :)

Dessutom känns det där som ett avslutat kapitel nu. Har fått ett avslut tillslut, känns det som, och det känns hur bra som helst. Nu ser jag bara framåt på det området, och det känns bra att jag är fri nu. Haha.

Have you ever wanted to run away, far from every one?

2008-08-05T21:46:00.005+02:00

Usch, jag blir så förvirrad av att tänka på allt som hänt det senaste halvåret, och sedan vad som hänt de senaste veckorna.
Och jag vet verkligen inte alls hur det kommer bli i framtiden.

Har känt mig så stark och självständig på sista tiden, men nu känner jag mig bara rädd och svag. Och trött.
På grund av en enda fråga... ett enda missförstånd, som jag ser det.
Vad folk än säger så stämmer det inte. Det finns en förklaring, och det vet personen i fråga om, egentligen..

Åh, jag är så trött på missförstånd och förutfattade meningar.
Så fruktansvärt trött på rykten och folk som tror på allt de hör utan att kolla upp om det verkligen stämmer.

Varför är människor sådana?

These Friends Of Mine

2008-08-02T22:45:00.005+02:00

Riktiga vänner är sällsynta.
Man kan ha hur många kompisar, bekanta, polare (eller vad nu man väljer att kalla dem) som helst, men de där riktigt bra vännerna har jag i alla fall inte så många av.

De där personer som vet precis vem man är och accepterar det.
De som verkligen lyssnar när man behöver prata av sig.
De som ställer upp villkorslöst när man behöver dem.

Som accepterar att man kanske inte alltid orkar eller vill hänga med på allt som händer, de som inte blir sura när man tackar nej till att hitta på något, och inte tar det personligt.

De som känner en så väl att de vet precis vad man tänker eller känner bara genom att se på en.

Som man kan skratta sig igenom en hel dag med, utan att riktigt veta vad det är man egentligen skrattar åt.

Som man kan vara ifrån en längre period utan jättemycket kontakt, och sedan knappt märker att man varit ifrån när man träffas igen.

Det finns några stycken sådana människor i mitt liv, och utan er hade jag inte klarat en dag tror jag.
Tack!

You got the best of me, oh, can't you see?

2008-07-29T02:08:00.005+02:00

Ikväll är jag otroligt låg.

Känner mig ensam, och tänker för mycket för mitt eget bästa.

4 veckor ikväll.

Jag har klarat det förvånansvärt bra, men jag oroas av tanken att det kanske kommer kännas värre om ca en månad, tillbaka där ute...

Jag vågar knappt lita på någonting jag känner just nu.

Det enda jag vet med säkerhet är att jag inte kommer gå tillbaka; det finns inte, det är ett avslutat kapitel.

Men känslorna finns fortfarande där, om än mindre påtagliga och precisa.

En sak som plötsligt hänt påverkar mig mer än jag vill.

Inte så konstigt, egentligen.

Men det känns jobbigt att det händer nu, för jag kan inte riktigt förhålla mig till det...

Jag sitter ensam ute i en liten by på landet, långt ifrån kära Stockholm, långt ifrån alla jag känner.

Migrän i förrgår, åska idag.

Inte mycket inspiration till att göra allt det jag tänkt göra.

Men jag läser böcker, och jag solar, så lite(!) får jag ändå gjort..

Jag undrar verkligen hur hösten kommer bli. Inte alls som jag trodde i våras, det är så säkert.

I wanna see mountains again

2008-07-26T01:14:00.003+02:00

För exakt ett år sedan befann jag mig ute i Europa, närmare bestämt Paris.
Paris.
Åh vad jag vill tillbaka dit, snart, så fort som möjligt.

Tågluffen var verkligen något av det bästa jag någonsin gjort. Alla vackra platser som jag aldrig sett förut, alla vackra språk, olika kulturer och människor.
Om jag någon gång lyckas skramla ihop tillräckligt med pengar igen så är det en självklarhet att jag måste ge mig ut på Europas järnvägar igen.

Prag.
Vilken stad, vilken otroligt fantastisk och vacker stad.
Dit kan man åka även om man inte har så mycket pengar. Det är billigt att leva i Prag (om man är svensk, vill säga..), och nu ska RyanAir börja flyga dit. Egentligen är jag emot den mesta flygtraffiken med tanke på miljön, men jag flyger aldrig annars. Sist jag flög var jag nog ca 16 år, tror jag.
Och jag åker alltid tåg eller buss inrikes (försöker jag rättfärdiga mig själv nu? Ja, kanske det).
Hur som helst, inom den närmaste framtiden kommer jag med största sannorlikhet bege mig ut på en liten resa till Prag. (Ååh, ja det måste bli av.)

Rom, Albertville, Vernazza, Salzburg... jag skulle vilja åka ett år tillbaka i tiden och uppleva allt igen. Sen kunde jag åka tillbaka till nutiden igen.

Jag undrar om jag någonsin kommer ha råd att resa längre bort, typ Transsibiriska järnvägen, Östasien, eller Sydamerika. Eller bila genom USA, eller Storbritannien...

I nuläget har jag bara en liten resa till Skåne inbokad. Haha.
Men det kommer nog bli ganska trevligt det med. Ska bli fruktansvärt kul att träffa hela den "innersta kretsen" igen. Fantastiskt att vi faktiskt kommer vara på samma ställe samtidigt, alla 4! :)

Girl lose your blues and just laugh at life, and then seize the day

2008-07-25T01:28:00.005+02:00

Jag är jättetrött, jag borde gå och lägga mig.

Jag håller på att bli riktigt brun. Gör knappt något annat än solar om dagarna.

Jo, jag har börjat springa också. Haha. Har fått ganska roliga reaktioner på detta hittills.

Har pratat om det i ett halvår snart, att jag "måste ta tag i min kondition.."

Känns bra att jag tagit tag i det nu.

Läser gör jag också. Kommer nog hinna läsa ut många böcker innan sommaren är slut.

Äh, nu känner jag att detta håller på att bli en sånt där tråkigt inlägg, som inte har någon direkt substans.

Inte för att jag brukar skriva om så väldigt mycket som skulle kunna vara intressant för allmänheten, men ändå.

Jag är för trött och för tom i huvudet just nu för att kunna skriva något vettigt.

Pratade med lite folk från min klass idag, det var kul. Saknar dem.

Mamma och pappa åker till Skåne imorgon, jag stannar här och vattnar deras blommor.

Let It Die

2008-07-22T22:41:00.003+02:00

Det gör mig ont att höra när en nära vän känner sig illa behandlad.
Jag blir arg och skulle ge de skyldiga en rejäl utskällning, om jag fick tillfälle.

Jag har dragit mig tillbaka ett tag, är hos mina föräldrar ute på landet. Jag får några gånger om året sådana perioder, då jag helst bara vill vara ensam. Då jag tar hand om mig själv, tänker massor, får massa bra saker gjorda och bara tar det lugnt.
Behöver det, för min själsfrids skull. Typ.

Sommaren har hittills varit väldigt bra, trots att den verkligen inte blev som jag trott.
Stockholm, Dalarna, Östgötaslätten och så småningom en sväng till Skåne.
Inte helt fel.

När det är fest så stampar vi takten, då klagar våra grannar

2008-07-21T00:42:00.004+02:00

Jag är osocial just nu.
Mot nästan alla utom min familj.
Det kommer hålla i sig någon vecka till kanske, sen kommer jag vara social igen.
Tror jag.

Jag tycker om ensamhet ibland.

Aktuell plats: Stockholm, fast just nu Fornåsa
Aktuell händelse: Sommar i Stockholm, pappa 60 år, Hoffmaestro & Chraa 16/8
Aktuell låt: "Friday I'm in love" - the Cure
Aktuella klädesplagg: Kjol/slitna jeans, kofta, sjal
Aktuella skor: Flipflop vs. svarta ballerinaskor
Aktuellt hår: Kort, brunt
Aktuella favoritprylar: Gitarren, mp3:n
Aktuell bok: "Godnatt Mr. Tom" - Michelle Magorian
Aktuellt tv-program: Flight of the Concords
Aktuell film på bio: "the Dark Knight"
Aktuell film på dvd: "Dom kallar oss Mods"
Aktuell mat: Linser, knäckebröd och broccoli
Aktuellt glädjeämne: Allt kul som händer i Sthlm på sommaren, syrrorna
Aktuell(a) känsla/-or: Frihet, förändring, förväntan
Aktuell favoritsysselsättning: Musik, kvällspromenader genom stan, picknick
Aktuellt jobb: Arbetslös, fortsätter plugga i höst
Aktuellt citat/uttryck: What is he building in there?
Aktuell längtan: Fortsättningen på sommaren, skolstarten..

So you think you're better off alone

2008-07-14T13:50:00.010+02:00

Min syster har all möjlig musik på sin dator. Gammal rock och nutida singer/songwriters. Eurodisco och rysk reggae. Svensk kommunistprogg från 70-talet och afrikansk beduinmusik.

Man kan hitta lite vad som helst, och göra ganska intressanta spellistor.

Jag vill ha en dator. Det är nog det första jag kommer investera i när (om..) jag får en hyfsat stadig inkomst och lite mer ordning på min ekonomi.

En dator är bra till så många saker. Jag saknar att kunna mixa och trixa med foton, leka med musik, bygga hemsidor med html, spela Zelda, se på film... Och internet.

Men jag är lite kräsen när det gäller datorer, och jag vill inte ge hur mycket pengar som helst heller. Så jag får invänta rätt tillfälle, dvs när jag har mer pengar och hittar ett bra erbjudande på en bra dator.

Jag har ganska lite pengar just nu. Ingen inkomst och är mer eller mindre bostadslös (fast jag har ändå alltid någonstans att bo). Förutom att jag gärna skulle vilja ha pengar till att kunna resa, känns det rätt ok att ha såhär lite pengar just nu. Det innebär att jag inte kan köpa massa saker, och det känns som en otrolig frihet. Inte för att jag vanligtvis är en storkonsument av något slag, men nu när jag inte har råd med mycket mer än mat gör det att jag ännu mer inser fördelarna med att inte konsumera.

Och Stockholm på sommaren innebär otroligt mycket gratisnöjen. Igår var jag med systrarna på Club Finkultur i Björns Trädgård vid Medis. Det var jättekul, massa flummigt och glatt folk som såg på eller deltog i olika framträdanden och dansade till reggaeton. Jag kom tyvärr ganska sent och missade allt utom reggaetonkonserten på slutet. Men jag hann dansa en hel del :)

Jag älskar Stockholm. Ja, jag vet att jag sagt det många gånger. Men det är så det är. Stockholm är fantastiskt, speciellt den här tiden på året. Det finns ALLT här. Bara man anstränger sig och letar lite kan man hitta något kul som händer ungefär när som helst. Många gratis folkfester såhär års, som sagt. Jag är lycklig som kan vara här just nu.

Det har gått två veckor idag. Känns otroligt att det gått så snabbt.
Igår kväll kändes det jobbigt ett tag, men det gick över ganska snabbt. När jag ser på allt i sin helhet känner jag mig fri. Oberoende.
Jag förstår fortfarande inte riktigt vad det var som gjorde att det blev som det blev, men det gör mig ärligt talat ingenting längre. Det är som det är, jag kan inte påverka personens beslut. Och jag känner inget behov av att påverka heller. Inte längre.

Some things in life may change

2008-07-02T13:40:00.003+02:00

Det började som något osäkert och trevande.
Fortsatte som något komplicerat, och pendlade mellan väldigt bra och ganska dåligt.
Gick konstant upp och ner, och tog sedan helt plötsligt slut av en för mig ganska märklig och diffus anledning.

Det knäckte mig totalt först, men nu är jag på fötter igen.
Har bestämt mig för att det inte ska få knäcka mig.
Jag är stark och självständig, jag klarar det här.

Visst känns det jobbigt, tråkigt och totalt värdelöst att det skulle bli såhär, men livet går vidare.
Jag har de senaste timmarna haft en känsla av omstart inom mig; känner att många nya vägar och möjligheter öppnats upp för mig.

När jag ser tillbaka på våren som gått, finns det mycket jag ångrar.
Men även mycket jag är otroligt glad och tacksam för.
Trots att allt slutade som det slutade, ångrar jag inte att det hände.

Det har lärt mig mycket.

Ten Days

2008-06-15T22:01:00.003+02:00

Det är så lätt att glömma bort vissa saker när man inte upplever dem på ett tag.
Lätt att bara komma ihåg negativa saker, när man inte får uppleva de positiva.

Jag vet varken ut eller in.
Jag hoppas på att det är övergående och att jag bara är förvirrad.
Men det känns inte kul.

Jag är inte bra på det här.

Ikväll vill jag resa bort, långt långt bort, helt ensam, eller med bara några få riktigt nära, som känner mig väl.
Som känt mig väl länge.
Jag vill österut, Ryssland, Kina, Vietnam, Japan.
Till en kultur som jag inte känner, ett språk som jag inte kan och till platser jag aldrig sett.
Jag vill glömma, bara för en stund.
Glömma det som känns jobbigt, tänka bort det som irriterar mig.

Vara fri och självständig.

Gimme Stitches

2008-06-14T22:16:00.002+02:00

Jag är låg ikväll.
Väldigt låg.

Jag blir det ibland.
Det jobbigaste är att jag oftast inte vet varför.
Men det gör det inte mindre jobbigt...

Stina ser förresten Foo Fighters ikväll, och jag borde också vara där.
Men det kostade för mycket, och så är jag ju inte i Stockholm..

Summertime, time, time...

2008-05-29T11:18:00.003+02:00

Om någon har en stund över i sommar får denne någon gärna höra av sig till mig.
Jag är arbetslös och har inte speciellt mycket inplanerat.

Kommer befinna mig mestadels på Östgötaslätten, men förhoppningsvis även så mycket som möjligt i Stockholm.
En sväng till Dalarna blir det också. Kanske en sväng till Skåne, kanske en sväng till Göteborg.

Jag stannar i Stockholm till hösten, tack och lov! Ett år till, och det känns hur bra som helst.
Kanske skulle kunna ses som något som skulle göra mig stressad och känna att jag "slösar bort" ett år till av mitt liv, men...
time is on my side, yes it is.
Och jag mår bra, nu när jag tagit detta beslut, vilket säger allt.

Jag ser fram emot den kommande helgen; ta kanoterna ut till ön, grilla, sova under bar himmel, vakna vid soluppgången...
Sista helgen innan sommarlovet, sista helgen med gänget (i alla fall på ganska länge).

Everlong

2008-05-15T09:20:00.004+02:00

Det går mycket upp och ner för mig just nu.
Bra dagar varvas med jobbiga, och framtiden känns oviss.
Men det är en intressant tid i mitt liv.
Även fast det känns skitläskigt ibland, så tror jag allt som händer nu är början på något riktigt bra.

Jag vill att värmen ska komma tillbaka... det är grönt över allt ute nu, men solen håller sig bakom molnen och kalla vindar blåser in över land.

Jag fryser.

Men trots kyla, nervositet, stress och total ovisshet inför framtiden, finns det ändå en sak som värmer mitt inre.

When Your Mind's Made Up

2008-05-02T13:05:00.005+02:00

Intressant att vädret slog om från varm vår till regn lagom till Valborgsmässoafton.
Lite smått ironiskt.
Fast jag klagar inte, jag tycker om regn.

Jag befinner mig på Östgötaslätten över helgen.
Känns bra att få komma iväg lite, rensa tankarna och bara ta det lugnt.
Kan behövas efter denna intensiva period, fylld med tanke- och känslostormar och massa plugg. Och frustration och nervositet inför framtiden (vad i hela världen ska jag göra efter den 5 juni?!).

Jag och Ida kanske drar till Norge i sommar, för att jobba ihop lite pengar (hoppas, hoppas..)
Och sedan kanske det blir en sväng till Italien för att jobba ännu mer, efter en mellanlandning i Frankrike...
Bara lösa planer än så länge, men ack så bra och kul om det blir av.

Det är bara ungefär 5 veckor kvar på Kaggeholm för min del nu.
Vemod. Jag kommer sakna allt så otroligt mycket.
Kommer sakna att bo i nummer 29 i Björken.
Alla filmkvällar i Hasseln, alla sena "samtalsnätter"...
Skogspromenader och picknickar, kanotfärder och grillkvällar...

Detta läsår har varit mitt bästa år hittills.

Avslutar med ett filmtips..:

Once

- en av de bästa filmerna på riktigt länge..!
Riktigt bra story, grymma skådespelare och helt fantastiskt soundtrack.

Here Comes the Sun

2008-04-24T09:24:00.003+02:00

En förvånande vändning ägde rum, och nu är jag lycklig igen.
Den här gången känns det som att det är ännu mer på riktigt.

Och våren har bestämt sig för att stanna!
Det är härligt att bo såhär när det börjar bli varmare ute.
Grillkvällar med gitarrspelande, kanotpaddling, fotbollskickning på gräset, glass, lunch utanför matsalen, kvällspromenader i skogen by the sunset, etc etc.

Och skolan känns inte så jobbig längre.
Jag känner att jag har kontroll över det mesta, jag kommer fixa det ganska bra tror jag.

Is it over now?

2008-04-21T12:40:00.003+02:00

Nu är det faktiskt vår, och det är på riktigt.
Det känns som en lättnad.
Det är otroligt vilken lyx jag har, som bor på en ö i Mälaren.
Vatten, skog, landsbygd... kan det bli bättre?
Och kan det bli vackrare, framför allt såhär på våren?

Jag gör allt för att försöka vara positiv just nu.
Trots ihållande huvudvärk, prestationsångest och förkyldning.
Trots en väldigt jobbig specifik sak,
trots att jag aldrig har någon energi nu för tiden.

Sanna var och hälsade på i helgen, det var kul och bra.
Hon får mig alltid att må bättre, bara genom att lyssna och ge sina kloka råd.

Och det är vår nu.
Det gör allt lite lättare...